Hon har funnits där de gånger jag sökt. När jag velat förstå eller se saker och ting i ett annat perspektiv. När jag velat känna något nytt och inte vara fångad i varje dags lika tankar. Hon är den jag alltid återvänder till…
Som i Vierge moderne (Edith Södergran)
Jag är ingen kvinna. Jag är ett neutrum.
Jag är ett barn, en page och ett djärvt beslut,
jag är en skrattande strimma av en scharlakanssol…
Jag är ett nät för alla glupska fiskar,
jag är en skål för alla kvinnors ära,
jag är ett steg mot slumpen och fördärvet,
jag är ett språng i friheten och självet…
Eller i Stjärnorna (Edith Södergran)
När natten kommer
står jag på trappan och lyssnar,
stjärnorna svärma i trädgården
och jag står ute i mörkret.
Hör, en stjärna föll med en klang!
Gå icke ut i gräset med bara fötter;
min trädgård är full av skärvor.
Hon är den jag tänker på när jag själv skriver om natten:
nattens tystnad
hör, nattens tystnad
alla före mig
har hört den
spetsat öronen
försökt förstå
nattens tystnad
funderat på
mysteriet att
det tysta
hörs mest av allt
hör, nattens tystnad
går genom rummet
försiktigt på golvet
knarrar stumt
mot björkens yta
alla före mig
som väntat
på dagens ljud
för att äntligen
somna lugnt
Eller en kväll efter jobbet…
Sen reality-poesi
när jag går hem på kvällarna
efter jobbet
på de slippriga trottoarerna
glider genom gathörnen
och det isiga vattnet
tränger igenom mina
trötta skinnstövlar
känner jag i kurvan ned till
hyreshuset matoslukten
samma sort varje dag av
stekt falukorv och makaroner
och jag ser dem framför mig
barnen som stojar
runt matbordet och slåss
om ketchupflaskan
och jag tänker
inte är det klinkers
och kakel som för oss
människor samman –
ge mig en doft av
något jag känner igen
– så är jag alltid hemma
Britta Johansson
Hon är den som påminner mig om att livet kan vara glimrande och dallrande. Hon är den som skriver om ”Vi kvinnor” och jag motvilligt läser fast jag inte är. Hon är den som ger mig drömmar och ett inre liv. Hon är den som funnits. Hon är den som går balansgång på orden. Hon är den som skriver:
Ord
Varma ord, vackra ord, djupa ord…
De äro som doften av en blomma i natten
den man icke ser.
Bakom dem lurar den tomma rymden…
Kanske de äro den ringlande röken
från kärlekens varma härd?
Edith Södergran
Hon är min vän i natten…
Senaste kommentarerna