Utom i min lägenhet, för ”hemma på vår gata i stan” så har vi en vattenläcka. Det är naturligtvis lite krångligt att inte ha rinnande vatten i kranarna, men som tur är har jag min dotter nära där jag kan tvaga mig då och då och dessutom har vi fått en mobil vattentank ute på gården. Egentligen hade jag tänkt skriva Déjà vu som rubrik, eftersom situationen ingalunda är obekant efter en uppväxt in the middle of nowhere, där vattnet i brunnen sinade titt som tätt och då var det utedasset som gällde; ganska lyxigt för det fanns hela tre hål i rad.

När jag nu ransonerar mitt vatten som jag hämtar ute på gården och på morgonen försöker med lätt fuktad svamp göra mig någorlunda fräsch inför dagens arbete – så är vatten allt jag tänker på. Jag tänker på vatten i en sådan omfattning att jag googlar om rent vatten, dricksvatten och vattenprojekt. Jag är så rädd om mina droppar av vatten att jag ser bilder av kvinnor framför mig som går till en källa för att hämta vatten och sedan bär dessa kärl hem, balanserandes på huvudet.

Vakin (fd Umeva) har en väldigt bra hemsida om vatten och avlopp (om ni blir så inspirerade av mitt vattenprat att ni själva vill läsa mera). Visste ni att knappt 1 % av allt vatten är tillgängligt för jordens befolkning att dricka eller att vattnet som tas upp i Umeå är av så god kvalitet att det nästan inte behöver behandlas alls? Vi borde högakta vattnet och aldrig spola disken under rinnande vatten. Det gjorde jag aldrig förut, men nu slarvar jag ibland, men nu ska det bli skärpning.

Man saknar aldrig kon förrän båset är tomt. Tomheten är en påminnelse om vad som fanns där en gång. Man måste älska sin kor…