Lördag morgon. Hade sett fram emot att få sova lite längre än vanligt, men av någon outgrundlig anledning så vaknade Axel redan strax efter 06.00 och kunde inte somna om. Har frågat mig varför men får inget vettigt svar. Och på veckorna får jag slita honom ur sängen….får mig att undra om barn har en inbyggd förmåga att känna på sig när mammor vill sova?? Dessutom går det inte luras längre genom att säga att det fortfarande är ’natten’ eftersom det nu blir ljust redan vid halv sju. Måste skaffa mörka gardiner.

Att det är ljust gör mycket för humöret, även om kylan dragit ned det en del. I dag är det bara -6 grader och kanske kan vi äntligen vara ute en stund igen! Om inte annat för att skotta snö och bära in pellets i alla fall. I förrgår när jag kom hem var det bara 15 grader varmt, pannan hade svikit mig igen….rengjorde och försökte få igång den utan större framgång så jag ringde Stefan, min klippa när det gäller pelletsbrännare, och på bara några minuter hade han fixat! Snart spred sig värmen i huset och vi behövde inte frysa längre.

Har under några dagar varit utan tv för att den krånglat (den också!) och det har varit ganska skönt! Barnen har inte ens saknat den och de var tvugna att leka på ett helt annat sätt, istället för att titta bara för att den finns där. Nu fungerar den igen och tyvärr är det bland det första de frågar om på morgnen. Ska begränsa tittandet mer än jag gjort förut, även om det är svårt med det utbud som finns i dag. Annat var det när man själv var liten och klev upp varje lördagmorgon för att titta på de tecknade kortfilmerna på ’Go´morron Sverige’ och nöja sig med det. Nåja, allt var inte bättre förr. Att inte vara tonåring längre är något jag är glad för och inget jag längtar tillbaka till. Att umgås dagligen med dem räcker för att minnas hur jobbigt det var med alla hormoner, tankar och funderingar…kanske tur att man fortfarande minns det och just därför kan förstå hur det är. Vissa dagar dagar får man räkna till tio för att inte hamna på samma nivå som de och stå ut med alla möjliga missnöjesyttringar. När man lyckats med det och får höra att ’jag tycker om dig, men du är bara lite jobbig ibland’….blir jag varm av glädje och vill bara krama om dem.

Frans sitter bredvid mig och underhåller genom att knäppa på gitarren och sjunga om Bamse. Han kan sjunga hela sången om Mamma Mu och är så stolt över det! Som mamma blir man också lite stolt över att man har en sådan intelligent son.
Nu väntar tvätten och städningen!

Sist jag skrev hade snön vräkt ned minst tre dagar i rad och jag fick en intressant kommentar om det verkligen är jag som skottar eller inte…hmmm….vilket satte tankeverksamheten på prov…vem i hela friden har tid, ork och framförallt lust att hålla koll på vem som skottar snö och var!? Jag har kanske bara missat att man ska hålla reda på det OCKSÅ?? Men av andra kommentarer att döma så är det bara ett fåtal som ägnar sig åt den verksamheten- tack för era vänliga ord!
Det gäller att komma i håg det där med att låta saker rinna av en som på en gås, även om det är svårt alla gånger.

I dag är det Alla hjärtans dag, och inte ens jag blev utan rosor. När jag kom hem efter en skön promenad i den härliga solen som gjorde sig besväret att titta fram, låg där en bukett på kösbordet! Min snälla mamma hade varit förbi för att visa att hon tänker på mig (jo, hon hinner sånt också mellan snöskottningen…) Blev väldigt glad förstås, och ett och annat sms har ramlat in under dagen. Det första kom redan i natt av en mycket speciell person som hittat mig bland alla andra nålar i höstacken!

Nu återstår bara två veckor till sportlovet och när man räknar efter så inser man att vårteminen kommer att gå alldeles för fort! Hur ska man hinna med att lära dem allt de behöver för att gå vidare i livet??! Den tanken gör mig mer stressad än oredan på mitt skrivbord just nu. Ja, nu menar jag inte att jag ska lära dem ALLT för det kan jag inte, men vissa saker ska ju sitta där när de lämnar grundskolan…och inte blir det lättare av att de har så mycket annat i tankarna än just skolan. Nåja, det ska nog ordna sig det också.

Det var ett tag sedan jag skrev något om pannan, eller hur!? Kan rapportera att den fungerat utmärkt och inte svikit mig en enda gång under de kallaste dagarna. Tack och lov, men pelletsen försvinner lika fort som dagarna fram till lovet.
Som vanligt när barnen är hos sin pappa har jag målat något. I dag blev det en vägg i vardagsrummet! Köpte färg till en dörr i hallen men det kändes så trist att börja med allt trist underarbete (som är sååå viktigt, jag vet!) så det fick bli en vägg istället. Tänk vad lite färg kan göra för ett rum, nu när solen tar fram alla skavanker och dammkorn som inte synts lika bra i vintermörket. Verkar som den här vintern ska ta slut i alla fall även om det inte kändes så ett tag……

Det är fascinerande att det kan finnas så mycket snö i luften…och att allt verkat bestämt sig för att falla ned över just Sorsele. Efter tre dagars snöfall är jag nästan gråtfärdig. Att det dessutom är jätte kallt gör inte tillvaron mer behaglig direkt. Jag längtar allvarligt talat efter sommaren nu…
Men en sak som är positivt med allt snöskottande är att man lär få muskler som en riktig karl och när jag vadade fram till den översnöade pelletspallen, lastade säckarna på skottkärran och körde in i pannrummet kände jag mig mer maskulin än feminin. Inte för att det skulle vara särskilt positivt men ändå.

Lördag morgon är den bästa på hela veckan! Det har även Axel och Frans börjat tycka. Att få vakna precis för dem och höra deras lugna andetag, och veta att jag slipper väcka dem ur deras goda sömn är mycket värt. Att veta att man kan ligga kvar och välja själv om man ska gå ut eller inte. Oj, det är lätt att uppskatta. Hade tänkt stanna inne hela dagen, men så ringde en kompis och tyckte att vi skulle hälsa på, så det gjorde vi och så var det ju lördagsgodis som skulle köpas. Kvällen var lugn och jag lyckades somna innan Wallanderfilmen var slut så jag vet inte hur det gick för dem…
Söndag morgon är också skön, men då vet jag att vi ska upp nästa dag och det är massor som ska göras. Var så stressad ett tag så jag var tvungen att säga till mig själv på skarpen. Får väl se hur länge det hjälper.

Nä, nu ska jag sova och drömma om gröna gräsmattor, fågelkvitter och myggornas surr.
God natt!

Såg att det var rätt länge sedan jag skrev nu så några rader vore väl på sin plats. I morse när jag väckte barnen kvart över sju konstaterade vi glatt att det faktiskt redan börjat ljusna! Jag som längtat så efter ljuset….
Hade värsta ångesten över min ombesikting av bilen som skulle ske i morse, men jag hade oroat mig helt i onödan. Det var över på fem minuter och nu är det ett helt år till nästa gång! Skönt att veta. Då kan jag ägna mig åt att oroa mig för andra saker istället! Eller så försöker jag sluta med det, att oroa mig i förväg alltså.

Helgen som gick var lugn och skön. Kylan var en bra anledning till att inte behöva gå ut och fick istället en del annat gjort. På lördagkväll fick jag trevligt men trött sällskap, såg två bra filmer- bla. ’Såsom i himmelen’ och grät floder fast jag sett den förut (ja, det var medan jag fortfarande var ensam, annars hade jag nog skrämt bort honom) Det är en film som tål att ses många många gånger. På söndag morgon lyckades jag vakna före åtta, läsa några sidor i min bok och sedan somna om! Det var helt underbart och jag var som en ny människa när jag vaknade igen. Känns som jag ligger lite minus på sömnkontot just nu. Det är så mycket som kan göras istället för att sova.
Frans håller på att sluta med flaskan och är så söt att man vill äta upp honom när han gör sina försök att bara få ’lite juice’…..det är svårt att motså hans argument som ’jag är ju liten mamma’….och senare när han ligger i sängen ropar han och säger ’Mamma, jag är så jävla hungrig…’ Då är det svårt att hålla sig för skratt.

God natt!