Jag säger bara lyckliga föräldrar som aldrig behöver ligga vaken på natten och oroa sig för att ens barn inte ska få bra betyg i skolan. Som aldrig behöver oroa sig för att de ska hamna i dåligt sällskap eller börja röka. Som aldrig behöver känna att de inte kan ge sina barn det alla andra får. Som får vara glad att ens barn inte var den som gick in på en skola i Finland och dödade 10 personer, utan nöjer sig med att göra som ungar gjort i alla tider utan att skada någon annan- som palla morötter och klättra ut genom fönstret mitt i natten för spänningens skull.
Alla de som slipper gråta sig till sömns över att vuxna människor väljer att inte se det fina hos ens barn och inte vill hjälpa istället för att stjälpa- jag hoppas alla ni kan sova riktigt gott i natt för ni är lyckliga…

I morgon är en annan dag.

Jag fick en kommentar om mitt bloggande i lördags av en som kom på besök rätt sent på natten och ville ha vin, men fick nöja sig med ’blaskig oboý’ som han sa. Han tyckte att mitt liv inte verkar så spännande…hahaha, kan väl inte annat än hålla med honom. Men hur många är det egentligen som lever ett spännande liv? Och vad räknas som spännande? För min tvååring var det väldigt spännande att se på när morfar fällde ett träd med motorsågen i söndags. För mig är det alltid lika spännande att se hur pengarna ska räcka den här månaden, eller om någon ska hälsa på mig den här veckan då. För mycket spänning i livet är inte bra för hjärtat. Nu har en ekorre blivit påkörd på vår gata alldeles utanför mitt hus- spänning i allra högsta grad för vissa.
I övrigt var just söndagen en mycket bra dag eftersom vi åkte till stugan och var ute i skogen i det fina vädret. Vi åt lingon och räknade årsringarna på trädet morfar fällt. Jag kunde inte sluta fascineras av hur GOTT färskt virke luktar! Jag undrar om jag var timmerhuggare i ett tidigare liv eller nåt, för den doften är speciell för mig.

I dag har eleverna på 7-9 jobbat hemma och jag har bara haft en lektion. Resten av dagen har gått åt till planering, möten och städning av HK lokalen. Det vill säga kylen och skafferiet hanns med, för resten av köket skulle ta flera dagar att städa upp. En rejäl uppfräschning skulle behövas och utrustningen ska vi inte prata om. Har funderat på sponsring från företagen för inköp av kastruller, stekpannor och grytlappar, men de börjar nog ha fyllt sin kvot snart för den här kommunen så det får vara. Jag får väl virka egna grytlappar om inte annat, och skafferiet har i alla fall fått röda lappar så de vet var mjölet ska stå nu. Alltid något.
Hade en mycket bra träff med en mycket trevlig tjänsteman i dag som precis som jag vill ordna det så bra det går för killarna som skatar. Vi kom fram till en lösning som jag tror blir bra, även om det inte innebär en ny skatehall. Hoppas kan man ju.
Borde egentligen ta en promenad eller nåt när barnen är hos pappa i kväll, men jag bestämde mig för att ligga på soffan istället och se på tv- det är ju ’Från koja till slott’ som man kan somna till….

Hejdå!

När man äntligen har sovmorgon vaknar barnen ännu tidigare än de brukar göra på veckorna, då får jag dra dem ur sängen! Undrar varför det är så? Men de säger ju att ’morgonstund har guld i mund’ så det är bara att börja dagen. Solen skiner och det ser ut att bli en fin höstdag. I går var jag så trött att jag lade mig samtidigt som barnen vid nio, och jag tror jag somnade före den minsta. Fredagar är full av lektioner utan längre rast mellan och i går var det extra tydligt på ungdomarna att det var sista dagen på veckan- de ville helst prata om allt annat än skolarbete och retas med varandra. Inte mycket blev gjort de sista timmarna och jag var helt slut av allt prat, men trevligt hade vi och de är så härliga! Sträck på er föräldrar som har så fina barn.
Att jobba med barn och ungdomar är bland det bästa man kan göra, men eleverna kan för sitt liv inte förstå hur man kan vilja bli lärare!? Och dessutom betala för det i form av studielån- hemska tanke! Ska bli kul att se om några år vilka av dem som kommer tillbaka och sitter i lärarrummet istället för i korridoren. Någon blir det säkert.

Såg att det finns ett program där man ska utse sin egen hjälte i vardagen, och tänkte att det inte skulle bli särsklit svårt för mig. Vardagshjältar finns det gott om- mammor som kämpar för sina tonårsbarn, som tar hand om hus och småbarn när pappan jobbar borta på veckorna. Människor som orkar bry sig om andra och säga ifrån när något är fel. Människor som ser det goda i andra och ser problem som en möjlighet till förändring. De finns det många av i min vardag. Att ha någon att skratta med åt allt elände, någon som vänder tröjan ut och in för att sömmarna skaver och samlar på deodoranter. Någon som inte drar sig för att säga vad hon tycker och alltid har ett gott råd att komma med- en sådan person borde alla ha i sin närhet. Det har jag.
Vi är några som brukar träffas varannnan vecka för att pyssla och fika tillsammans. Det har blivit många fina änglar, krukor och skyltar under årens lopp. Och många skratt, framför allt! I onsdags var det dags igen och jag vred mig av skratt när en mamma berättade om när hon såg ett program som inte var riktigt barntillåtet på sin tv i sovrummet, medan tonårssonen satt nere i vardagsrummet och sappade mellan kanalerna. För att han inte skulle titta på kanal ett som hon gjorde ropade hon med jämna mellanrum och frågade vad han tittade på. Till slut hade hon sagt ’du tittar väl inte på ettan?!’ Undrar vilken kanal han slog över till då….ja, jisses.

Nu verkar andra människor också ha vaknat, på vår gata är det mest personer med rullator, gåstavar eller rullstol som passerar så jag kan känna mig ganska ung ändå som kör en Golf v6. Eller….?

En blogg vore nog på sin plats nu, det var några dagar sedan sist. I dag har vädergudarna varit på sitt allra bästa humör- strålande sol från en klarblå himmel och det har inte ens varit kyligt. Synd bara att man inte kunnat vara ute och njuta av det, men fint väder påverkar alltid mig väldigt positivt och allt blir liksom lättare. På hemkunskapen har vi bakat kanelbullar, småfranska och lagat köttfärssås. Synd bara att eleverna inte kommit på ännu att man kan bjuda fröken…det doftade underbart och när de mumsade på nybakt bröd precis innan min lunch fick jag behärska mig för att inte dregla.

I fredags när jag precis haft sista lektionen kom en kollega och sa att Hampus ramlat och gjort illa sig. Jag hann tänka många tankar om utslagna tänder, krossad näsa och hjärnskador innan jag kom hem och fick se honom. Med brutet nyckelben sattes vi i bilen för att köra till Malå, eftersom ingen läkare hade jour här. Alla som kört den vägen vet ju i vilket skick den är, och jag kan säga att det inte var någon rolig färd. Att se sitt barn ha så ont och inte kunna göra något…när vi äntligen kom fram möttes vi av samme läkare som brukar jobba här, och han undrade varför ingen läkare i Sorsele kunde hjälpa oss!? Han tyckte det var tråkigt att vi åkt så långt, för allt han kunde göra var att skriva ut värktabletter. Det tyckte jag också.
Så resten av helgen ägnades åt att hjälpa och lindra smärtan så gott jag kunde, men i dag var jag tvungen att gå till jobbet. Av någon outgrundlig anledning får man ingen ersättning för att ta hand om barn som är 15 år, då är de inga barn längre och ska bara klara sig själva. Det gjorde han verkligen inte, så jag ringde mormor och morfar. Alla som känner min mamma vet att hon inte KAN sitta stilla och göra ingenting, så när jag kom hem hade hon städat nästan alla rum, hängt tvätt, tömt altanen, lagat mat och hämtat barnen på dagis! Jisses, vilken lyxdag. Dessutom hade pappa hunnit täta fönstren inför vintern. Det kommer jag att leva på länge, och Hampus var glad åt sällskapet.

Efter middan drog vi iväg till badhuset! Har inte varit där på flera år, men det kommer definitivt att bli oftare nu- barnens glädje var uppenbar och vi fick en rolig stund tillsammans. Men det var inte tal om att hinna prata med någon annan, ännu mindre föna håret efter duschen! Jag hann inte ens tvätta håret innan Axel var ute i omklädningsrummet och jag var glad att jag fick på mig kläderna innan Frans hade tagit på sig skorna och var på väg ut genom ytterdörren. Ja, jisses! Var nog svettigare än när jag kom dit, och jag var inte den enda mamman som kände så. Men vad gör man inte för sina barn…

Nu sover de små sött och den större har tagit sig upp på övervåningen. Själv ska jag bara ta mig i säng. Sov så gott allihop!

Ibland blir man glad! Fick tillbaka min bil i går och till min stora lättnad var det batteriet som behövde bytas, precis som jag trott. Hade förväntat mig något mycket värre, men nu går den som en raket igen! Och jag slipper ruinera mig.
Lika glad blir jag inte på elementen, som inte blir varma trots luftning och påfyllning. Fick lite guidning per telefon av en som kunde mer om pannor än jag, men att förklara för någon var knappar och rattar sitter är lättare sagt än gjort. Så i natt blir det till att sova med flanellpyjamasen på och fortsätta klura i morgon.

God natt!

Småbarnsmamma. Tonårsmamma. Singelmamma. Tjatmamma. Barbamamma.
Att livet går fort har jag skrivit förut, och i går slog det mig att det är 15 år sedan jag blev mamma för första gången! 15 år….i ett annat liv, en annan tid, känns det som. Det var inte helt lätt alla gånger, men det gick på något sätt, och inte är det lättare i dag. Nu har jag en som inte vill ta på sig kläderna på morgonen, en som slutat sova på dagen och ibland är så trött när man hämtar från dagis att han inte orkar äta middag innan han somnar. Och en som inte tycker det där med skolan är så viktigt. Snart måste jag nog ha det där samtalet om blommor och bin också…
Men det är för väl att de finns och fyller mitt liv med mening och värmer min säng när elementen väljer att inte bli varma!! Blir så trött. Måste köpa nya nycklar i morgon eftersom jag inte kan hitta mina, och lufta dom. Vill så gärna att saker bara ska fungera, men det gör de allt för sällan för mig. Undrar varför?

God natt!

Finns det nåon bättre morgon än lördag morgon?! Man har två dagars ledighet framför sig, man slipper stressa till dagis och jobb och dessutom skiner solen bakom gardinen! Lyckan hade varit fullkomlig om de små hade sovit liiite längre än till halv sju, men man kan inte få allt här i världen.

’Nog är det så man börjar bli sugen på en blogg nu’ sa en kollega i går, och jag insåg att en hel vecka gått sedan sist. Veckorna och livet går ofantligt fort. Jag har haft mitt första föräldramöte- och överlevdt! Min kollega hade fullt upp med att skjuta stora älgar så jag fick träffa föräldrarna själv, men jag hade oroat mig helt i onödan. De verkar minst lika trevliga som sina barn, så det kommer att bli ett bra år. En av killarna med mest bus i blicken tror inte jag kan bli sur för jag har så lätt för att skratta- men jag har inte haft en enda anledning att bli sur ännu, och ju längre det dröjer ju gladare är jag. Inte ens när samma kille ställde om klockan när jag lämnade klassrummet så att de fick gå till matsalen 15 minuter tidigare kunde jag bli upprörd- de var väl hungriga.

Jag har äntligen lyckats hitta en tjänsteman på kommunkontoret som kunde berätta för mig att det inte finns någon alternativ lokal till skatehallen som såldes i somras. Tack för din ärlighet och snabba svar! Nu behöver vi inte ens hoppas längre. Jag har också tagit reda på hur mycket kommunen lägger ned på våra ungdomar, och fann att det inte är någon svindlande siffra direkt. Särskilt inte med tanke på att den som sköter fritidsgården på deltid inte ens finansieras helt av kommunen, utan av ett studieförbund…..
Det gör mig ledsen att det inte ska få kosta att se till så att våra barn och ungdomar har vettiga saker att sysselsätta sig med på sin fritid. Ledsen blir jag också när jag förstått att många förknippar skatekulturen med rökning, skadegörelse, droger och allmänt busliv. De som har den uppfattningen borde läsa på om historiken kring skateåkare, surfa runt bland alla projekt som ordnats runt om i landet och framförallt träffa de ungdomar som håller på med denna sport. Då ska ni se att de är riktigt trevliga, och allt de vill är att få hålla på med det de gillar och ger deras liv mening.

I torsdags hade jag för en gångs skull bestämt vad jag skulle ha till middag i förväg, och gick glad i hågen in på en av våra mataffärer för att handla. Mitt glada humör gick snabbt över när jag insåg att ingredienserna var slut! Nu var det inga exotiska saker jag skulle ha, bara köttfärs och kycklingfileér, som dessutom var på extrapris. Blöjor fanns inte heller, så nu lär det dröja innan jag sätter min fot där igen. Suck……

Nu ska jag klä barnen och gå ut. Ska ställa bort grillen, plastmöblerna och bära in blomkrukor, för nu lär de inte behövas mera. Sedan ska jag bära in pellets och ta en promenad. Kanske ses vi där ute i höstsolen!