Med tårar rullandes

Idag är en dag som jag inte vet om jag ska vara glad eller ledsen. Borde nog vara både och…

För hur jag än gör så är denna dag jobbig.

Jag är glad över att jag lever men sorgsen över det barn jag förlorade. Det jag har lärt mig är att tiden läker inte alla sår men den bleker dem så de blir lite mer hanterbara. Nästa år är det tjugo år sedan olyckan och jag önskar att jag då inte behöver känna mig så obeskrivligt ensam när jag besöker platsen som förändrade mitt liv för alltid.

2 kommentarer

  1. Anders

    Livet är tyvärr inte alltid så muntert. Åt livets svårigheter kan vi människor inte göra så mycket mera åt än att försöka tackla dem efter bästa förmåga.

    Så jag hoppas att gladare stunder kommer till dig snart. Lycka till!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.