”Julpressarna”…

Av , , Bli först att kommentera 2

…det tycker min pappa att vi ska kalla oss. vi ska starta en firma som agerar under adventstid. Vår huvudsakliga verksamhet ska bestå i kraftig julpressning.

Han tycker att vi ska gå omkring på stormarknader bland stressade människor och lite abstrakt sådär pressa in dom i julen. Låter det skumt? Ja, inte skummare än Tilde de Paula som som vill "grotta in oss i julen"…

Det är förstås tänkt som en sarkastisk protest mot alla dessa fåniga reklamord för vårt firande. Som Åhlens "Välkommen in i julen".

Och "smygstarta julen", sen, då!? Som det är tänkt att vi ska göra genom att köpa en batteridriven skruvdragare! Hur j-a dumt får det lov att bli?

Allt det där mysiga som media tjatar om och som bara betyder att vi ska konsumera mer och sätta större press på oss att ha trevligt, umgås, leka med barnen, lyssna på mormor, höra farfars jakthistorier, gå långpromenader med hunden och pyssla.

Det är inget fel med det! Det borde vi hinna och orka göra jämt! Utan att köpa mer saker- och utan att en massa beskäftiga typer ska tala om för oss hur, när och vad som görs fel och rätt.

Julreklam

Av , , Bli först att kommentera 0

 Några godbitar ur årets julreklam:

Välkommen in i julen

Julpyssel de luxe

Julen börjar äntligen smyga sig på

Nu smygstartar vi julen (provkörning för hela familjen av Kia Ceed)

Skäm bort dig själv- det är bara jul en gång om året (köp rakapparat och hårfön)

Ett rent hem ger dig en skön advent (köp tvättmaskin och dammsugare)

Julpynta med golv och dörrar (Beijer byggmaterial)

Låt julens smaker dansa in

I år blir det extra mycket jul (SAS höjer sin euro-bonus)

 

Vad gör egentligen pensionärer hele dagarna?

Av , , 1 kommentar 5

En kväll när jag gick ut i ett ärende att slänga sorterade sopor blev jag omåkt av en pensionär på spark som hade en väldig fart, susade förbi sin infart och vidare ner mot kyrkan i en  stor båge runt parkeringen. Hon såg busig och lycklig ut och sa anfått till mig :"Jag var tvungen att åka ända ner!"

Hon hade alltså inte ens något vettigt ärende! Okynnesåkning vill säga!

  Genast måste jag forska i detta. Pensionärer säger alltid att dom går upp så tidigt typ kl. 05.00 och samlar präktighetspoäng genom att berätta hur mycket dom hunnit göra. Men det kan ju ingen människa kolla om det stämmer! Kl 05.30- inte kan jag ränna runt i byn och verifiera att det pågått bullbak, bokskrivande, virkning, inramande av barnbarnsfoton eller kvastbindning eller vad dom nu säger att dom gjort.

Dessutom smygvilar dom utan att släcka lyset! Går upp 05.00 pyttsan- sedan vilar dom kl 06.00-06.40, drar sig upp och dricker kaffe, vilar igen till framåt 9, sedan spatserar dom ut beskäftigt för att rapportera till oss hur duktiga dom varit!

Sen tar dom sin pyttelilla bil och far ut på vägarna i akt och mening att irritera oss andra och vara i vägen. Så påstår dom att dom ska till frissan, eller läkaren, men dom åker bara omkring och kollar in huset som á Margit bodde i, hur mycket hackspetten gnagt, vars tjädern gick över vägen -83, om dom bytt reklam på ICA, om n´Birger sått kornet än, om ´n Tage sågat färdigt med Bamsesågen än, och om hans svåger verkligen var där och hjälpte till, vilken bil som står på vems gård samt hur välklädda eller snoriga barnen är.

Dom sitt däri bilen och hjulen rullar sekeligare och sekeligare och deras huvuden som inte alls farit till frissan snurrar runt runt som ugglor. 

När andra ansvarsfulla medborgare ska på affärn, då är dom där i värsta ruschen och ska mickla med rabattkuponger, mynt, tips, paket och mediciner och låtsas inte höra, och småbarnsföräldrarna får blodsockerfall och yrsel och utmattningssyndrom. Just när de övertygat sina barn om att det är tisdag och det blir inget godis- måste pensionären handla godis och läsk och kakor till SINA barnbarn. Jojo.

Är detta samhällsnyttigt? Är det snällt? 

Sen far dom hem till varandra och pimplar kaffe och äter bullar som dom inte alls bakat själva, utan lurat barnbarnen att göra, och bara surrar om vad som har hänt sen sist- DET är vad dom gör, och nu är det vetenskapligt fastslaget.

Bowling förr och nu

Av , , 1 kommentar 1

 Igår bowlade min klass. Ni vet den där sporten när man singlar iväg ett tungt klot med en elegant skruv som välter ner alla käglor. Så gör man alltså i Sverige idag. Av någon outgrundlig anledning förekommer ibland teckningar av bowlingklot och käglor i full fart på dödsannonser. (just den här meningen är alldeles sann- kolla i DN får ni se).

Under 1800-talet i Sverige bowlades det hos det onödigt rika överklassen med kinesiskt porslin och kanonkulor. Nästan ingen lyckades få ner nåt porslin, eftersom kanonkulorna var utan fingerhål. Arbetarklassen bowlade med kottar halft nergrävda i jorden som käglor och gamla rostiga kantiga kanonkulor. De allra fattigaste som inte hade råd med kottar gjorde istället små figurer av lera.

I USA på 1700-talet bowlade den vita överklassen med indiankranium som käglor och kinesiska kranium som klot. Indianerna bowlade med den bortkomna och ihjälslagna vita överklassens skelettdelar.

I England 2010 bowlar den brittiska överklassen med limpor och gurkor, så att de arbetslösa irländarna inte har nåt att äta och måste flytta till Australien, där de hoppas kunna bli  den rika vita överklassen som kan bowla med meloner och champagneflaskor.

I Finland har dom naturligtvis sin egen krångliga variant av sporten, där man först måste springa naken genom skogen 2 mil, sen basta och bli piskad med björkris, för att sedan bowla (med en ölkorv i ena handen) på en jättelerig plan med en sån där gummihoppboll och ölflaskor.

I Norge bowlar man på fjällsidorna i uppförsbacke. Med en get flåsande i nacken gäller det att fälla mesostar med gamla kvarglömda tyska kanonkulor. 

I Österrike blev de så glada när de kom på att det går lättare att bowla nerför bergen att de uppfann joddlingen.

Systembolaget stänger kl 13 på lördagarna för att personalen ska få möjlighet att bowla med Retsina-, Parador- och Vino Tintoflaskorna och som klot har de hårda bollar av urkramade lådvinskartonger.

Kapten Klänning Göran Lindberg bowlar med analpluggar och fotbojor, och vad generaldirektören på Migrationsverket bowlar med törs jag inte fantisera om…

 

Igår hade vi:

Av , , Bli först att kommentera 1

 Jämställdshetsdag på min skola.

Eller egentligen bara ½ dag.Så vi hann inte med minoritetsfolken eller epileptikerna, cineasterna eller anorektikerna, eremiterna eller arkitekterna, ateisterna eller sekterna, dvärgarna eller dräkterna.

Vi fingo reda på att vi inte lever i ett jämställt samhälle. Att det troligen är männen som har mest makt och pengar.

Varför har ingen talat om det för mig förrän nu? Eivor i min klass blev så ledsen, och flera av de unga kvinnorna på skolan kände sig plötsligt så vilsna och värdelösa att de var tvungna att få tag i en karl som kunde bums skjutsa in dem till centrum för att köpa choklad och tidningen Cosmopolitan som har en målsättning att få läsarna att känna sig hoppfulla, starka och bekräftade.

Karlarna skrattade rått, naturligtvis inte för att de tjänar i genomsnitt 2.1 milj mer kronor på ett 45- årigt arbetsliv och dessutom investerar i kloka saker som välstammade gråhundar, 4-hjulsdriven bil, pensionförsäkring,  ett pelletsuppvärmt hus och rejäla vinterskor, utan för att de voro så glada att kvinnorna nu var nöjda.

De tycker det är så trevligt att de är omgivna av så lättröstade kvinnor. Ingen gråt mer.

Sen fick vi i uppgift av föredragshållaren att fundera på varför vi har gymnastikomklädningsrummen uppdelade i män och kvinnor. Vi kände oss riktigt fåniga, vi vuxna männschor. Att vi inte hade tänkt på det förut!  Ett sånt uppenbart viktigt jämställdhetsproblem- i detta fallet är det ju dubbelt så illa eftersom både män och kvinnor är diskriminerade.

Nils i min klass föreslog att vi skulle lösa det hela med att ha genomskinliga väggar mellan omklädningsrummen. Så att… nu ska vi bara prata med vaktmästarna på alla skolor så har vi fixat det.

 

Färgsätt ditt hus RÄTT

Av , , 1 kommentar 2

 Man kan inte nog betona vikten av att välja rätt färg när man målar sitt hus. Det finns skolor som menar att man ska klättra högst upp under nocken (hur lätt är det om man bor i en gammal fyr eller kyrka?) och stå där och svaja på stegen medan man varsamt skrapar fram en s.k. färgstege. Då ska man sedan kunna se hur många färger huset haft och vilka. Sen kan man analysera vilken sort det är genom att skicka in till ett enkelt litet laboratorium som kanske SKL.

Om man har bra kontakter, annars måste man beväpna sig med en härdig mage och kuta runt i byn och dricka kaffe med alla gubbar och fråga dom om färgen. Sedan måste man med stor tankemöda och mycken fantasi fundera ut vilken färg man ska använda med hänsyn till grannar, Riksantikvarieämbetet, ens ekonomi, och vilken stil i övrigt huset, naturen och miljön runt omkring har.

Fasa! Om grannen har ett gult hus i en annan nyans än som passar med din tilltänkta gula.

Fel! Om grannen har ett ljusrött falufärgshus och du vill måla mörkare faluröda från 1900-talet.

Fasansfullt! om det är mörk granskog bakom som skär sig mot ljusgrönt!

Förskräckligt! Om grannen har ett blått hus kan du inte alls måla ditt hus, då inget passar till blått. Möjligtvis kan du smyga dit lite järnvitriol en mulen afton- det grånar sådär 60-tals kommunalhusinteriörartat med åren.

Försmädligt! Om du målar samma gulfärg som din granne och ditt hus är mindre och fulare- då får ni lillasysterkomplex.

Historiska fakta måste man också sätta sig in i. (= gå en åtminstone 30p universitetskurs).

Före 1800: ljusare nyansen av falurödfärg, efter 1800: mörkare.

Absolut aldrig portilltäppande plastfärg.

Det var del 1 av denna kurs.

 

”Checkago”

Av , , Bli först att kommentera 2

 sa min morfar Ragnar på sin breda Arvikadialekt om Chicago, som han emigrerade till (kanske på 20-talet). Han strålade upp när han mindes och berättade om tiden Over There. Vilket äventyr det måste ha varit! Åka atlantångare, inte kunna språket, försöka få jobb, försöka räkna ut vad pengarna var värda, hitta postkontor, äta underlig mat, bli lurad och inte ha någon garanti eller hjälp om det gick fel…

Han kom tillbaka till Sverige sen och träffade mormor på under ett slädparti. Jag antar att det betyder att grabbarna på lördagen selade på och spände för hästen och sen for ut på isen och racade.

Nå iallafall- helt fascinerande hur resandet har ändrat sig. Min generation vet inte av något annat än att man bara sparar ihop pengar ett tag, sen bokar biljett hemma på nätet, far till flygplatsen och tar ett flyg. Häpp- framme efter några timmar.

Man kan klara sig på sin skolengelska på många platser, det finns hotell och restauranger, kontokort och reseförsäkringar. Att fara på semester i en annan världsdel är ingen big deal. Vill man åka båt finns ofattbart stora båtar med all lyx på.

För bara 80 år sen fick man fara med häst och vagn under kanske flera timmar på en eländig skogsväg för att komma till lasarettet. Idag blir vi rasande om ambulansen dröjer en kvart mer än vi väntat oss, det kostar ingenting, och väldigt många av oss har mindre än en halvtimmes behaglig resa till akuten. 

Vi borde vara nöjdare, håll med om det!

De röda stugornas betydelse…

Av , , Bli först att kommentera 0

 …förr och nu. 

Förr i tiden tyckte folk att det var trevligt med röda stugor. Man målade rött hej vilt när den överkomligt billiga falu rödfärgen kom. Man målade stugor, stora bostadshus, dass, ladugårdar (fusen), sommarladugårdar, rökar, lador, förråd, bagarstugor, rundlogar, lider, ja t.o.m. hundkojor. Vita knutar kom också som en farsot, men inte knallvita, utan litemjukt gråvita. 

Sen kom en eländig eternitperiod när det häddes upp eternitplattor t.o.m. på fina tradionionella Västerbottensgårdar! Helgerån! Kulturförstörare! De visste icke bättre. Kanske var eternitförsäljaren en ung snygg man som reste runt i byarna och smorde kvinnfolken ordentligt med sitt tal om underhållsfritt…

För det mesta var eterniten ljusgrå, men t.ex. rosa fanns också. Med åren kunde någon slags mossliknande beläggning uppstå som inte var vidare fräsch. Nu finns inye mycket eternit kvar i Västerbotten.

Som en protest mot mot falurödfärgen kanske målades (60-tal? 70-tal?) hus i brunt med svarta knutar, grönt, lila, rosa, mörkblått under en period. 

Sjölv tycker jag att ett stort med vita väggar och röda knutar är jättefint.

Så kom den där förfärliga tiden med plastfärg, som kapslade in fukten och fick panelen att ruttna på kort tid. Inte bara det- den var skarp, täckande, utan ljusvariationer och lyster.

Ofta målades de större och finare husen med linoljefärg förr- en bra idé som kommit igen starkt på senare år. Gärna ljusa pastellfärger och ofta med tre färger på fasaden. T.ex. Gröna väggar, gula fönsterfoder och knutar och mörkröda fönster.

Men den RÖDA stugan finns än i våra hjärtan, broderas på bonader, finns på foton på oräkneliga magasin med temat lantliv, svenskt, bonderomantik och hemdrömmar…