I skuggan av folkomröstningen

Gröna industrijobb – stark offentlig sektor – rikare fritid

Det som kan rädda inlandet är en satsning på gröna industrijobb – samtidigt som sjukvård, skola, barn- och äldreomsorg tryggas. Arbetsmarknaden måste också blir mer differentierad. Till detta måste vi lägga en rikare utbud av handel och fritid. Det är främst kvinnornas vilja att bo kvar i inlandskommunerna som måste uppmärksammas.

Industrisatsningar – och ökat miljömedvetande

1. Syntetisk diesel baserad på biomassa. En stor möjlighet vore en industriell satsning på mindre miljöfarligt fordonsbränsle. Det gäller att kombinera olika förutsättningar som finns i länet: a) det vetenskapliga kunnande som finns vid de två universiteten i Umeå, b) skogsråvaran i inlandet, c) odling av energigräs, t ex rörflen, på nedlagd åkermark, d) det stora industriella kunnande som finns i länet, bl a inom skogsteknikföretagen.

Det finns uppåt en miljard personbilar, bussar och lastbilar i världen. Och antalet växer. Genom syntetisk diesel, baserad på biomassa, skulle utsläppen av koldioxid kunna minska med uppåt 80 procent – detta utan att förändra motorer, bränslepumpar eller transportsystem! För att rädda klimatet krävs ett arbete på två (minst) fronter. Dels snabba förbättringar, inom ramen för den rådande infrastrukturen, för att vinna tid. Dels stora satsningar på en kraftig ökning av energitillgång från sol, vind och vatten. Och Västerbotten har möjlighet att bidra på båda dessa fronter.

2. Bygg vindkraftverk i länet. Vid sidan av mindre miljöfarligt fordonsbränsle måste en kraftfull utbyggnad av vindkraft starta redan nu. Glädjande nog finns långt gående planer på att göra detta. Det finns många lämpliga platser för vindkraftverk i länet. Inte minst i fjälltrakterna och vid kusten. Den siffra som brukar nämnas är att det finns planer på att bygga 1 100 vindkraftverk. Det som då är viktigt, när det gäller framtiden för inlandet, är att produktionen av miljövänligt fordonsbränsle och byggandet av vindkraftverk sker ”på plats” här i Västerbotten. Annars kan inte trenden av tillbakagång brytas. När det gäller exempelvis syntetisk diesel baserad på biobränsle är det naturligt att en sådan produktion sker i Västerbotten – om det är här som initiativet till produktionen tas. Men när det gäller vindkraften är situationen annorlunda. Här kommer det att krävas en verklig kamp för att olika komponenter till vindkraftverken ska byggas i länet.

3. Gruvdrift en möjlighet – men hårdare miljökrav krävs. Det finns en väldig potential för ökad gruvproduktion i Sverige – inte minst på grund av tillväxten i exempelvis Kina och Indien. Men riskkapitalister, med snabba klipp som mål, går definitivt inte ihop med den långsiktighet som gruvdrift kräver. Snabba klipp går inte heller ihop med behovet av att skydda miljön. Det måste ställas hårdare miljökrav på gruvdriften. Och det finns numera långt mer kunskaper om hur miljöförstöring ska förebyggas vid gruvdrift än tidigare.

Det krävs också en långt positivare syn från regeringen än idag. De styrande måste ta ett mycket större ansvar för att få till stånd en allsidig utveckling, både av arbetsmarknad och samhällsservice, på de platser där stora och lönsamma mineralfyndigheter finns. Här skulle statliga gruvbolaget LKAB kunna spela en viktig roll när det gäller branschkunskap. Pensionsfonder är en aktör som skulle kunna garantera den långsiktiga finansiella styrka som krävs vid gruvdrift.

När det gäller skatten måste frågan ställas om vad gruvföretagen ska betala. Idag betalar de endast 0,5 promille (0,0005) av de värden som utvinns. I Australien är motsvarande siffra hela 30 procent. En anständig skatt skulle hålla lycksökarna borta från gruvbranschen och bidra till att finansiera den allsidiga utveckling av ”gruvkommunerna” i glesbygden som är nödvändig för att folk ska flytta till dessa och bo kvar. Liksom när det gäller vindkraft måste det s k ”oljeplattformssyndromet” bekämpas. Innebörden är att folk flyger in, från Umeå eller Stockholm, för att arbeta i gruvorna i två veckor och sedan åka hem i två veckor, o s v. Det betyder att de nya jobben varken leder till en ökning av antalet invånare eller av skatteunderlaget.

Sammanfattningsvis måste gruvorna ses som en tillgång när det gäller möjligheten att stoppa den utarmning som präglar stora delar av Sverige. Gruvbranschen, med sina krav på en utbyggd infrastruktur i form av järnvägar och djuphamnar, innebär en möjlighet att öka antalet jobb och invånare utanför de tre storstadsområdena. Detta gäller både för Norrland och Mellansverige. Men ska trenden kunna vändas till en positiv utveckling måste särskild uppmärksamhet ägnas åt kvinnornas situation.

Regionalpolitik för hela landet

Västerbotten får inte reduceras till en råvaruproducerande koloni där folk bara arbetar men inte bor. Ska detta lyckas måste kampen föras för något. Inte bara emot. Vi ser en aktiv industri- och regionalpolitik som grunden för att rädda glesbygden och övriga regioner utanför storstadsområdena. För oss är industrisatsningar, baserade på miljömedvetenhet, centrala. Det är mot denna bakgrund vi vill satsa på miljövänligt fordonsbränsle, vindkraft och en ansvarsfull gruvdrift. Detta kräver att de tillgängliga resurserna samordnas. Detta är vad Arbetarpartiet kallar för en socialistisk regionalpolitik – för att hela landet ska leva.

4 kommentarer

  1. Carl-Axel Otterhall

    Turismen då? Hur får du in den i din regionalpolitik mellan vindsnurrorna? Kunde inte se att du nämnde nåt om den så den kanske du redan har avfört för att få plats med din ”regionalpolitik”?

  2. Jan Hägglund (inläggsförfattare)

    Hejsan Carl-Axel
    Givetvis är turismen viktig för vissa delar av inlandet. Tärnaby-området, med sin kombination av skidvänliga berg, vägförbindelse till höglönelandet Norge och en egen flygplats, är ett utmärkt exempel på detta. Men att tro att man ska kunna vända avfolkningstrenden i Västerbottens inland med turism som enda grund är inte seriöst. Istället krävs de satsningar på grön industri som jag redogjort för i mitt blogginlägg. Turismen kan komplettera dessa industrisatsningar – men inte vara grunden för att återskapa de tusentals jobb som försvunnit i inlandet.

    • Jan Hägglund (inläggsförfattare)

      En del flyttar för att de vill det. Andra flyttar för att de inte får något jobb. Ytterligare andra flyttar inte tillbaka eftersom att det inte finns jobb. Det handlar om att utveckla en industri som kan vidareförädla de enorma naturresurser som finns i inlandet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>