Äldreomsorgen måste prioriteras

Åsa inledde debatten med att påminna om bakgrunden i äldreomsorgen. I mitten av 90-talet gick det 0,9 årsarbetare(en årsarbetare motsvarar en heltidsanställd under ett år)på varje brukare på Umeås äldreboenden. Nu går det 0,6 årsarbetare per brukare. Det har inneburit mer stress för personalen och Åsa berättade att det också innebär att det blir mindre tid över till att ge de äldre ”guldkant på vardagen”, oftast finns det bara tid till basal omvårdnad.

Det första som kan konstateras utifrån interpellationssvaret är att det är svårt för boendena att hantera kortsiktiga medel, alltså pengar som bara får användas under ett eller två år. Slutsatsen kan dras med tanke på att endast c:a 15 miljoner av de 25 miljonerna använts när bara 10 månader återstår av projektperioden.

Om man tittar på de olika projektansökningarna kan man se en tydlig trend. En stor del av ansökningarna handlar om det som behövs mest i äldreomsorgen – dvs ökad grundbemanning. Det skulle förbättra kvalitén på omsorgen och dessutom innebära bättre arbetsmiljö och ge förutsättningar för bättre scheman. Att minska helgtjänstgöringen är mycket angeläget.

Ett annat konstaterande handlar om framtiden; i VK den 19/12 kunde vi läsa att S och V:s budget för 2015 kan komma att innebära ett underskott på 40 miljoner för äldreomsorgen under 2015. Åsa ställde en retorisk fråga i ett inlägg; skulle man inte kunna använda de miljoner som finns kvar i projektet för att lindra nedskärningarna under 2015?

Att S och V:s budget för 2015 innebär fortsatta nedskärningar på äldreomsorgen, samtidigt som man satsar uppåt 90 miljoner på det nya Kulturhuset, visar att Umeå kommun måste prioritera annorlunda.