Holmlund har rätt om föräldrar, knark och Whitney Houston

Jag har suttit i Umeå kommunfullmäktige sedan 1991. Under dessa nästan 24 år finns det ingen – absolut ingen – som Lennart Holmlund har angripit lika hårt som han har angripit mig. Och jag förväntar mig nya attacker i framtiden. Men det hindrar inte att även jag är en knarkmotståndare. Och som Lennart Holmlund anser jag att knarkande föräldrar utgör en fara för sina barn. Som Whitney Houston gjorde.

Media har beskrivit Houstons dotter som ett ”chanslöst” offer för den omgivning som mamma Whitney försatte henne i. En omgivning bestående av kändisar, knark och pengar. Det finns ingen anledning att misstro den beskrivningen. Whitney Houstons livsstil var tragiskt nog sådan under ett antal år fram till hennes död. Detta innebär att Houston inte var någon bra förälder – även om hon kunde sjunga.

Den 16 mars hade Folkbladet en artikel kallad ”Holmlund fick lektion i flum”. Där beskriver Folkbladet hur Holmlunds blogginlägg ”utsattes för granskande satir på Littfest i podcasten Flumskolan”. Vidare står det ”När Klenell säger att det är dags för det ökända inlägget om Whitney Houstons död suckar alla i lokalen högljutt” … Han [Holmlund] upptäckte den geniala lösningen att knarkare borde sluta knarka, sa Lundqvist och pekade på att Holmlunds skrivande ligger nära en narkomans beteende” och fortsätter (enligt referatet) ”Han kan inte sluta skriva, man säger åt honom att han inte borde, men han kan bara inte sluta, sade Lundqvist…”.

Jag utgår från att Folkbladets referat är rättvisande. Och utifrån detta måste jag säga att det är typiskt hur lättvindigt problemet med knarkande föräldrar avfärdas. Och hur typiskt detta avfärdande är för drogliberaler.

Först slår Klenell an tonen genom att säga att det är dags för det ”ökända” inlägget. Bara så att alla på Littfest (och alla läsare av Folkbladet) ska veta hur man ska tycka. Sedan kommer föraktet. Holmlund påstås ha upptäckt att knarkare borde sluta knarka. Till sist avslutas hela parodin med att en komiker (vad annars) säger att Holmlunds beteende är likt en narkomans.

Vips! Därmed var det bevisat, det som skulle bevisas, nämligen att det inte fanns någonting i det som Holmlund skrev. Samt att Holmlund, dessutom, var dum som över huvud taget skrev.

Denna metod är typisk för drogliberaler. Om den som kritiserar kändisföräldrar för att de låter sina barn fara illa är dum, då måste också kritiken mot knark och mot knarkande föräldrar vara dum! För att inte säga hur fruktansvärt dum kritiken mot själva knarket är.

Men kärnan i Holmlunds inlägg handlade främst om detta (citat): ”…Nu glorifierar alla media henne som inte kunnat ta hand om sin dotter utan snarare inlett sitt barn i narkotikamissbruk. Vilken usel mamma som inte ser till att hennes dotter inte följt i sin mammas fotspår …”.

Whitney Houston klarade inte av att hålla sitt barn borta från den värld som ledde till stjärnans egen död. För detta förtjänar Whitney Houston att kritiseras. Inte Lennart Holmlund. Holmlund har kritiserats för mycket (av mig och av andra) och det med rätta. Men han ska inte förlöjligas eller förfalskas för detta. Det var MODIGT av Holmlund att gå emot strömmen och ta upp frågan om media, knarkande megastjärnor som också borde vara föräldrar men inte är det.

Alla kan läsa Holmlunds blogginlägg, i sin helhet, längre ned. Jag formulerar mig annorlunda än Holmlund. Allt han skriver skulle inte jag ha skrivit – innehållsmässigt. Men jag är en svuren motståndare mot knark och mot knarkliberaler. Och knarkande föräldrar är för allvarligt och för trakiskt för att skrattas bort på det sätt som uppenbarligen skedde på Littfest – om man får tro referatet. Och jag tror på referatet.

Till sist: Jag anser att de i panelen förtjänar kritik för sin överslätande attityd mot knarket. Det är väldigt mycket bättre att resa frågan, som Holmlund gjorde, än att manövrera bort den, på det sätt som den oemotsagda panelen gjorde. Sedan kan panelen ha gjort hur många träffsäkra poäng som helst i Holmlunds övriga bloggmaterial. Detta förändrar ändå inte att det är fel att skratta bort ett så allvarligt problem. Tala om lättvunna segrar – inte över knarket, för mot knark slåss inte panelen – utan över alla oss icke-närvarande knarkmotståndare.

Här nedan följer det ”ökända” inlägget av Holmlund

”Sluta höja Whitney Houston till skyarna….
Av 18 februari 2012 kl 17:40,
Sluta höja Whitney Houston till skyarna. Idag begravs hon efter att ha knarkat ihjäl sig. Tidningar som Aftonbladet gör precis som knarkkungarna spekulerar för att få folk att köpa tidningen, så gör alla media i detta fall.
Visst var hon en bra sångerska men jag är helt övertygad om att ingen har tvingat henne till att knarka, inte en enda utan det är hennes eget beslut.
Däremot är det synd om alla som tycker om hennes musik och köpt skivor så hon har kunnat köpa knark för flera miljarder som hamnat i händerna på den organiserade
brottsligheten. De måste känna en besvikelse eftersom de har finansierat hennes knarkande. Jag har själv några skivor men för vad.
Nu glorifierar alla media henne som inte kunnat ta hand om sin dotter utan snarare inlett sitt barn i narkotikamissbruk. Vilken usel mamma som inte ser till att hennes dotter inte följt i sin mammas fotspår
Att bruka droger kan aldrig skyllas på någon annan än personen själv och eftersom Whitney har haft hur mycket pengar som helst har det funnits pengar till att komma bort från knarket men hon valde i stället både knarket och döden och den organiserade brottsligheten som är knarkleverantörer och som förstör livet för så många människor.
Media bör ta sitt ansvar och inte vara marknadsförare av ett liv i knark som ger framgång och en snabb väg till döden”

Etiketter: , , ,

9 kommentarer

  1. Inger

    Feghet och rädsla.. tror jag är de största faktorerna Till att människor tiger NÄR de borde skrika
    Knark leder människor in i en förljugen värld..som ofta leder till en brottslig bana..då knark är dyrt att köpa
    Jaa man får säga vad man vill om Holmlund..och hur han uttrycker sig Men han hymlar då inte med vad han tycker och tänker.Så man vet då vad man har karln..till skillnad från många andra politiker..som kör på efter de diplomatiska spelreglerna och där KANSKE genomborrar klarheten

  2. chen

    Det är så skenheligt att knarkrigare alltid står utan skuld. Stigmatiseringen från ert håll och vurmen för kamp mot droger kanske inte har önskad effekt? Sen har vi det ursinniga hatet mot kritiker…

    Hur kan en influentiell mediapersonlighet som du inte uppvisa någon självkritik eller öppensinnighet när det handlar om en sådan komplex problematik?

    Numera är ju t o m FN-organ ”knarkliberaler”

  3. Fredrik Jonsson

    Det är för mig obegripligt att du Jan, publicerar Holmlunds inlägg och tror att kritiken mot det handlar om att han tar strid mot knarket. Det är ju uppenbart att det är olämpligt att publicera ett sådant inlägg på någons begravningsdag, och säga att hennes konstnärskap ska inte hyllas, för hon hade drogproblem. Just i Holmlunds fall är det även extra olämpligt och ironiskt, då denne hyllar Elvis till höger och vänster, Elvis som ju är mest känd för knark av alla legender. Kritiken handlar om tajming, ”inte idag” är väl det som sades oftast, och att Holmlund inte förstod att det var olämpligt var källan till humorn. Den mängd empatilöshet som måste krävas för att inte förstå olämpligheten i inlägget är chockerande. Och till dig Jan, du hatar inte knarket, du hatar knarkare, din inställning är borgerlig, moralistisk, fåfäng och mot all beprövad kunskap. Din politik på detta område skapar fler knarkare och är dessutom klassföraktande och slår mot de svagaste grupperna. Du vill kasta arbetarklassens barn i fängelse. Du och Holmlund, vilket par…

    • Gösta

      Du verkar ha svårt med innantilläsningen Fredrik. Hägglund kritiserar inga knarkare,han kritiserar panelen på Littfest för att de gör det för enkelt för sig. Han, Hägglund, kritiserar inte Whitney Houston för att hon knarkade vilket han borde ha gjort. Det han kritiserade var att hon inte lyckades hålla sitt barn borta från sina egna droger.Lär dig läsa.

  4. Bengt W

    Hägglunds blogginlägg riktade sig mot en panel som, enligt Hägglund: ”förtjänar kritik för sin överslätande attityd mot knarket. Det är väldigt mycket bättre att resa frågan, som Holmlund gjorde, än att manövrera bort den, på det sätt som den oemotsagda panelen gjorde. Sedan kan panelen ha gjort hur många träffsäkra poäng som helst i Holmlunds övriga bloggmaterial. Detta förändrar ändå inte att det är fel att skratta bort ett så allvarligt problem. Tala om lättvunna segrar – inte över knarket, för mot knark slåss inte panelen – utan över alla oss icke-närvarande knarkmotståndare”.

    Hägglund skrev även: ”Media har beskrivit Houstons dotter som ett ”chanslöst” offer för den omgivning som mamma Whitney försatte henne i. En omgivning bestående av kändisar, knark och pengar. Det finns ingen anledning att misstro den beskrivningen. Whitney Houstons livsstil var tragiskt nog sådan under ett antal år fram till hennes död. Detta innebär att Houston inte var någon bra förälder – även om hon kunde sjunga”.

    Det är obegripligt hur ni båda chen och Fredrik kan dra nedanstående slutsatser från vad Hägglund skrev:

    Chen: ”Stigmatiseringen från ert håll och vurmen för kamp mot droger kanske inte har önskad effekt? Sen har vi det ursinniga hatet mot kritiker…”

    Fredrik Jonsson: ”…till dig Jan, du hatar inte knarket, du hatar knarkare, din inställning är borgerlig, moralistisk, fåfäng och mot all beprövad kunskap. Din politik på detta område skapar fler knarkare och är dessutom klassföraktande och slår mot de svagaste grupperna. Du vill kasta arbetarklassens barn i fängelse…”

    Ni tillskriver Hägglund ”Ursinnigt hat” och att han ”vill kasta arbetarklassens barn i fängelse”. Detta har nu ju uppenbart hittat på. Det är ni som präglas av ”ursinnigt hat”. Det är tydligt att ni båda inte klarar av att läsa åsikter som kritiserar drogliberaler.

  5. Jan Hägglund (inläggsförfattare)

    Chen tillhör de drogliberaler som försvarar knark och missbruk genom att slå vakt om ”status quo”. Status quo är ett uttryck som innebär att situationen bör förblir som den är. Stormakter som förtrycker kolonier älskar status quo. De vill inte ha något frihetskrig där kolonin gör sig självständig. Storkapitalister inom bankvärlden älskar också status quo. De vill inte att de anställda ska ta över bankerna och börja slussa pengar till att rusta upp industrier hemma i Sverige när ”big business” tjänar mycket mer på att förlägga produktionen i en diktatur som Kina. Därför älskar också storbankerna status quo.

    Vår vanlige status quo-drogliberal anser att situationen idag, vad gäller knark och missbruk, är bekväm. Det typiska för status quo-drogliberaler är alltså – precis som för kolonialmakter och storbanker – viljan att bevara dagens bekväma situation (med älskvärdhet, hat eller hot – allt efter vad situationen kräver). De försöker ofta tråka och trötta ut sina motståndare. De tycker att det är viktigt att denna (numera rätt gamla och väl belysta) fråga om knark blir ordentligt ”problematiserad” och de missar aldrig ett tillfälle att understryka frågans ”komplexitet”. Chen lyckas till och med kombinera dessa båda ord och får då den extra komplicerande ordföljden ”komplex problematik”. För status quo-drogliberalen är även ordet ”knark” obehagligt. Det är så rakt-på-sak. Usch. Och ordet missbruk borde givetvis bytas ut mot ordet ”bruk”. Detta för att normalisera knarkandet.

    Status quo-drogliberaler vill – ja, kräver – att motparten i debatten ska vara ”självkritisk” och ha ett ”öppet sinne”. Denna typ av drogliberal kan hålla på och prata, och prata, och prata HUR länge som helst. ”Prat” rubbar nämligen inte deras bekväma tillvaro. De går därför med på allt som INTE innebär HANDLING. Själva är de alltid redo till självkritik och de har, naturligtvis, ett väldigt öppet sinne för andras argument (argumenterande är ett annat ord för prat). De ääälskar att – under ömsesidiga hedersbetygelser – avsluta ett samtal med att vara överens med motparten om att frågan om (helst) ”bruk” (”missbruk” låter så negativt) har många ”bottnar” och att motparten GIVETVIS också har en hel del poänger. Samt att, och här kommer själva POÄNGEN för status quo-drogliberalen, det ”komplexa” i ”problematiken” gör att diskussionen måste fortsätta. Fortsätta i oooändlighet. Givetvis genom mer prat.

    Men det finns det som kan göra denna typ av drogliberal mindre artig – ja, stänga det öppna sinnelaget och locka fram ett rent hatiskt sinnelag – och detta är hot om HANDLINGAR som skulle kunna rubba status quo. Status quo = dagens bekväma tillstånd.
    Vissa förändringar kan status quo-drogliberalen dock gå med på. Och det är om tillvaron för knarkare kan bli ännu mindre hotad. Därför blev det alltför frestande för Chen att avstå ifrån att slänga in meningen ”Numera är ju t o m FN-organ knarkliberaler”. Men vilka stormakter bryr sig om FN?

    Jag vill avsluta med att säga att denna typ av drogliberaler ofta är missbrukare själva. När de försvarar status quo försvarar de därför sitt eget missbruk. Den e-postadress som Chen angav innehöll både orden ”legalisera” och ”cannabis”. Detta behöver naturligtvis inte innebära att Chen röker själv. Det kan vara sina kompisars knarkande han försvarar då han försvarar status quo. Denna drogliberal känner alltid igen en motståndare som det inte går att lura. Därför visar Chen stor aggressivitet mot mig. Det gör han rätt i. Mitt syfte är att rubba status quo. Jag vill slå hårt mot knarket. Och samtidigt stödja missbrukaren.

    Fredrik Jonssons inlägg är så dumt att det inte förtjänar ett svar.

    • Utsocknes

      Tyvärr kommer jag inte att kunna rösta på dig i nästa kommunval, Jan – jag har flyttat. Men mitt stöd kommer du att ha så länge du fortsätter rakryggat stå för dina åsikter!

  6. umeå

    Synd att debatten hämnar en död maniska hur vida hon har gjort fel eller inte.
    Kanske var hennes man som orsakad att de hämnade där och Lalle vet ingenting och hans kritik handlar om något annat än just det.

Lämna ett svar till Fredrik Jonsson Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>