Etikett: Holmlund

Holmlund har rätt om föräldrar, knark och Whitney Houston

Av , , 9 kommentarer 17

Jag har suttit i Umeå kommunfullmäktige sedan 1991. Under dessa nästan 24 år finns det ingen – absolut ingen – som Lennart Holmlund har angripit lika hårt som han har angripit mig. Och jag förväntar mig nya attacker i framtiden. Men det hindrar inte att även jag är en knarkmotståndare. Och som Lennart Holmlund anser jag att knarkande föräldrar utgör en fara för sina barn. Som Whitney Houston gjorde.

Media har beskrivit Houstons dotter som ett ”chanslöst” offer för den omgivning som mamma Whitney försatte henne i. En omgivning bestående av kändisar, knark och pengar. Det finns ingen anledning att misstro den beskrivningen. Whitney Houstons livsstil var tragiskt nog sådan under ett antal år fram till hennes död. Detta innebär att Houston inte var någon bra förälder – även om hon kunde sjunga.

Den 16 mars hade Folkbladet en artikel kallad ”Holmlund fick lektion i flum”. Där beskriver Folkbladet hur Holmlunds blogginlägg ”utsattes för granskande satir på Littfest i podcasten Flumskolan”. Vidare står det ”När Klenell säger att det är dags för det ökända inlägget om Whitney Houstons död suckar alla i lokalen högljutt” … Han [Holmlund] upptäckte den geniala lösningen att knarkare borde sluta knarka, sa Lundqvist och pekade på att Holmlunds skrivande ligger nära en narkomans beteende” och fortsätter (enligt referatet) ”Han kan inte sluta skriva, man säger åt honom att han inte borde, men han kan bara inte sluta, sade Lundqvist…”.

Jag utgår från att Folkbladets referat är rättvisande. Och utifrån detta måste jag säga att det är typiskt hur lättvindigt problemet med knarkande föräldrar avfärdas. Och hur typiskt detta avfärdande är för drogliberaler.

Först slår Klenell an tonen genom att säga att det är dags för det ”ökända” inlägget. Bara så att alla på Littfest (och alla läsare av Folkbladet) ska veta hur man ska tycka. Sedan kommer föraktet. Holmlund påstås ha upptäckt att knarkare borde sluta knarka. Till sist avslutas hela parodin med att en komiker (vad annars) säger att Holmlunds beteende är likt en narkomans.

Vips! Därmed var det bevisat, det som skulle bevisas, nämligen att det inte fanns någonting i det som Holmlund skrev. Samt att Holmlund, dessutom, var dum som över huvud taget skrev.

Denna metod är typisk för drogliberaler. Om den som kritiserar kändisföräldrar för att de låter sina barn fara illa är dum, då måste också kritiken mot knark och mot knarkande föräldrar vara dum! För att inte säga hur fruktansvärt dum kritiken mot själva knarket är.

Men kärnan i Holmlunds inlägg handlade främst om detta (citat): ”…Nu glorifierar alla media henne som inte kunnat ta hand om sin dotter utan snarare inlett sitt barn i narkotikamissbruk. Vilken usel mamma som inte ser till att hennes dotter inte följt i sin mammas fotspår …”.

Whitney Houston klarade inte av att hålla sitt barn borta från den värld som ledde till stjärnans egen död. För detta förtjänar Whitney Houston att kritiseras. Inte Lennart Holmlund. Holmlund har kritiserats för mycket (av mig och av andra) och det med rätta. Men han ska inte förlöjligas eller förfalskas för detta. Det var MODIGT av Holmlund att gå emot strömmen och ta upp frågan om media, knarkande megastjärnor som också borde vara föräldrar men inte är det.

Alla kan läsa Holmlunds blogginlägg, i sin helhet, längre ned. Jag formulerar mig annorlunda än Holmlund. Allt han skriver skulle inte jag ha skrivit – innehållsmässigt. Men jag är en svuren motståndare mot knark och mot knarkliberaler. Och knarkande föräldrar är för allvarligt och för trakiskt för att skrattas bort på det sätt som uppenbarligen skedde på Littfest – om man får tro referatet. Och jag tror på referatet.

Till sist: Jag anser att de i panelen förtjänar kritik för sin överslätande attityd mot knarket. Det är väldigt mycket bättre att resa frågan, som Holmlund gjorde, än att manövrera bort den, på det sätt som den oemotsagda panelen gjorde. Sedan kan panelen ha gjort hur många träffsäkra poäng som helst i Holmlunds övriga bloggmaterial. Detta förändrar ändå inte att det är fel att skratta bort ett så allvarligt problem. Tala om lättvunna segrar – inte över knarket, för mot knark slåss inte panelen – utan över alla oss icke-närvarande knarkmotståndare.

Här nedan följer det ”ökända” inlägget av Holmlund

”Sluta höja Whitney Houston till skyarna….
Av 18 februari 2012 kl 17:40,
Sluta höja Whitney Houston till skyarna. Idag begravs hon efter att ha knarkat ihjäl sig. Tidningar som Aftonbladet gör precis som knarkkungarna spekulerar för att få folk att köpa tidningen, så gör alla media i detta fall.
Visst var hon en bra sångerska men jag är helt övertygad om att ingen har tvingat henne till att knarka, inte en enda utan det är hennes eget beslut.
Däremot är det synd om alla som tycker om hennes musik och köpt skivor så hon har kunnat köpa knark för flera miljarder som hamnat i händerna på den organiserade
brottsligheten. De måste känna en besvikelse eftersom de har finansierat hennes knarkande. Jag har själv några skivor men för vad.
Nu glorifierar alla media henne som inte kunnat ta hand om sin dotter utan snarare inlett sitt barn i narkotikamissbruk. Vilken usel mamma som inte ser till att hennes dotter inte följt i sin mammas fotspår
Att bruka droger kan aldrig skyllas på någon annan än personen själv och eftersom Whitney har haft hur mycket pengar som helst har det funnits pengar till att komma bort från knarket men hon valde i stället både knarket och döden och den organiserade brottsligheten som är knarkleverantörer och som förstör livet för så många människor.
Media bör ta sitt ansvar och inte vara marknadsförare av ett liv i knark som ger framgång och en snabb väg till döden”

9 kommentarer
Etiketter: , , ,

Ordet ”kärring” är ett grovt övertramp. I övrigt har Holmlund rätt om kommunalrådet Spiric (V).

Av , , 1 kommentar 7

Tyvärr har Holmlund svårt att uttrycka sanningen på ett nyanserat sätt. Men under Tamara Spirics ledning har Vänsterpartiet förvandlats till ett hänsynslöshetens parti. På fler än ett sätt. Tamara Spiric har varit den direkt orsaken till att den mycket kompetenta Charlotta Gustavsson, som skulle bygga upp det Kvinnohistoriska Museet i Umeå, gav upp det Kvinnohistoriska projektet och åkte hem till Stockholm. De borde ha haft stora möjligheter att samarbeta. De tillhörde samma parti. Men enligt Charlotta Gustavsson kunde inte kommunalrådet Tamara Spiric hålla den ”armlängds lucka” som en politiker ska göra till tjänstemän i chefsställning inom kulturen (som det var fråga om här). Gustavsson ansåg att kommunalrådet Spiric försökte detaljstyra utformningen av det kvinnohistoriska museet.

Kommunalrådet Tamara Spiric har målmedvetet utnyttjat det faktum att hon är en relativt ung kvinna med invandrarbakgrund för att slippa granskas. Men för oss i Arbetarpartiet är hon ett av tre kommunalråd som sitter i ”Umeå kommuns regering”. Det är allt som betyder något för att hon ska granskas som alla andra makthavare. Och felen ska uppmärksammas.

Under mina 23 år i Umeå kommunfullmäktige har ingen enda politiker, från Moderaterna till Arbetarpartiet, gett sig på tjänstemän i utsatta positioner på samma brutala sätt som maktpolitikern Tamara Spiric har gjort.

En hänsynslös maktmissbrukare. Hon anklagade de två ytterst kompetenta kvinnor, dåvarande ekonomi- samt budgetchefen, för att ha vilselett hela kommunfullmäktige genom att ha framställt kommunens ekonomi i ett sämre skick än den var. Detta kunde ha krossat dessa två personer både som yrkesföreträdare och som människor. Det är en sak att politiker tolkar ett underlag på olika sätt utifrån skilda ideologiska uppfattningar. Så ska det vara. Men den som anklagar en ekonomi- och budgetchef för att förfalska ett budgetunderlag som uppgår (i Umeås fall) till nio-tio miljarder brutto för fram en anklagelse som är så allvarlig att det kan leda till två saker: ett informellt yrkesförbud i form av svartlistning i hela kommun-Sverige samt ett civilrättsligt straff. Det var en fruktansvärd anklagelse – som sedan visade sig vara helt osann. Det är bara att titta på årets budget. Denna innehåller ca 130 miljoner i nedskärningar – i förhållande till de växande behoven inom för- och grundskolan, äldreomsorgen samt individ- och familjeomsorgen. Så nog hade ekonomi- och budgetchefen rätt. Men tror någon Tamara Spiric erkänner det. Nej. Hon är helt oförmögen till en reträtt. Istället så kallar hon dessa nedskärningar för att ”ha satt stopp för årtionden av nedskärningar”. Det var troligen denna direkta lögn på busskurerna som ledde till att Lennart Holmlund tog bladet från munnen. Tyvärr genom att kalla Spiric för kärring istället för maktmissbrukare. Detta är nämligen vad kommunalrådet Spiric (V) är. En hänsynslös maktmissbrukare.

Hennes anklagelser mot de två kvinnliga tjänstemännen slog tillbaka mot henne. Två andra kvinnliga chefer inom Umeå kommun, personal- och rekryteringschefen, gjorde en utredning av vad som hänt. Det fanns elva vittnen till Spirics anklagelser. Utredning överlämnades sedan till en av Sveriges ledande arbetsrättsjurister. Denna ansåg att kommunalrådet Tamara Spiric (V) åtminstone hade gjort sig skyldig till ”kränkande särbehandling” av de två kvinnliga cheferna för kommunens ekonomi- och budgetarbete.

Vissa vill helt enkelt inte tro på sanningen eftersom den är för hemsk när det gäller Spiric (V). Och Holmlunds ordval underlättar inte. Även om han har rätt när det gäller Spirics metod att ljuga rakt av. Men det spelar ingen roll om du är relativt ung, kvinna och har invandrarbakgrund. Är du beredd att ljuga systematiskt och krossa oskyldiga ska du granskas som den makthavare du är. Tamara Spiric blev granskad. Och utslaget var inte smickrande för henne. Det finns ingen annan politiker, från något annat parti, som uppträtt så brutalt mot våra kompetenta kvinnliga chefer som Spiric. Vissa människor väljer att tro att Vänsterpartiet är i opposition – samt leds av en person som skulle kämpa för rättvisa och för kvinnor. Men tyvärr har detta blivit undersökts av experter. Och Spiric skulle ha tvingats avgå som kommunalråd om hon representerat något annat parti. Sanningen är att Vänsterpartiet har styrt Umeå kommun i fyra år tillsammans med Socialdemokraterna. Alla negativa beslut som fattats är Vänsterpartiet ansvariga för – i precis samma utsträckning som Socialdemokraterna. Men här kommer Tamara Spiric största lögn. Hon har systematiskt gjort utspel som gjort att många umebor inte trott att Vänsterpartiet delat regeringsansvaret för Umeå kommun med Socialdemokraterna.

Två färska exempel på denna Spirics metod att ljuga. 1. Hon påstod i VK:s porträttet att hon varit emot Kulturhuset väven nere på Kajen (för 915 miljoner varav kommunen ska betala hälften). Hon påstår att hon och (V) har ”ärvt” denna enorma felsatsning med kommunens pengar. 2. Kommunalrådet Spiric (V) påstår att den senaste budgeten innebar en satsning på äldreomsorgen och därmed på kvinnorna i detta kvinnodominerade yrke.

Sanningen är att Vänsterpartiet har stött Kulturväven från första stund. Det var därför de svek sitt vallöfte från år 2010 att kämpa för att Stadsbiblioteket skulle få bli kvar vid Vasagatan. Stadsbiblioteket utgör fortfarande det huvudsakliga innehållet i ”väven”. Men (V) inte bara röstade för att anslå pengar samt för att anta den detaljplan som gjorde kulturväven möjlig. (V) lämnade på eget bevåg in en protokollsanteckning för att ytterligare understryka sitt stöd för ”kulturväven”. Denna protokollsanteckning från mötet med Umeå kommunfullmäktige den 29/8-2011 lyder:

”1. Till att börja med: Vänsterpartiet står bakom projekterande och byggande av det planerade Kulturhuset. Inte enbart utifrån en passiv position, utan (V) har genom att vara aktivt och pådrivande i beslutsprocessen verksamt dragit sitt strå till stacken… ”!

Denna protokollsanteckning visar både att (V) hela tiden varit för ”väven”. Istället för att motvilligt ha ärvt detta projekt har partiet, som de själva skriver, varit”.. aktivt och pådrivande i beslutsprocessen…” och därmed  ”… verksamt dragit sitt strå till stacken…” vad gäller förverkligandet av detta ekonomiska hot mot äldreomsorg, skola, personaltäthet och Umeås kulturliv.

När det gäller satsningen, som Tamara Spiric talar om – när det gäller äldreomsorgen – så ljuger Spirics hänsynslöst även i detta fall. Det hade krävt ett tillskott på 55 miljoner för att bevara samma arbetsförhållanden för de anställda och samma servicenivå för brukarna inom äldreomsorgen. Men (S) och (V) tillsköt endast 32,7 miljoner. Socialnämndens ordförande Eva Andersson (S) erkände att detta var beklagligt. Vilket det var (se här de första effekterna av skrytprojekten). Men Eva Anderson sa ärligt som det var. Tamara Spiric kallade däremot en nedskärning på 22,3 miljoner för en satsning. Så dålig är inte Tamara Spiric i matte. Det är en medveten lögn. Denna nedskärning innebär en attack på de anställda i den kvinnodominerade äldreomsorgen. Spiric kallar sig feminist. Det borde hon inte göra. Hon angriper just kvinnorna. Både duktiga kvinnor i chefsställning och duktiga kvinnor inom äldreomsorgen. Och även inom för- och grundskola. Angreppen sker på olika sätt. Men det är likafullt angrepp. Mot kvinnor i både chefs- och arbetarställning. Från ett överbetalt kommunalråd och makthavare.

Spiric är en hänsynslös maktpolitiker. Hennes mål är riksdagen. Personligen tror jag att hon är ute efter positionen som ledare inom Vänsterpartiet. Då Jonas Sjöstedt fördes fram som kandidat första gången var Spiric spontana reaktion att (V) skulle ledas av en kvinna eftersom det var ett feministiskt parti. Detta direktsändes i riksradion.

Det finns många bra vänsterpartister i Umeå. Men flera av dessa har antingen lämnat den aktiva kommunalpolitiken eller skrämts till tystnad. För Spiric har gått lika hårt fram i sitt eget parti som mot kommunens kvinnor. Detta om man får tro insändare i lokalpressen skrivna av folk från vänsterpartiet. Spiric skrämmer många. Men hon är inte skrämmande alls. Hon är bara en av många hänsynslösa karriärister. Det enda annorlunda med henne är att hon råkar vara från Bosnien. Men en maktmänniska ska avslöjas oavsett var de kommer ifrån. I Jugoslavien störtades maktmänniskorna. Naturligtvis ger en bakgrund därifrån inget frikort att brutalisera omgivningen i Umeå.

Det naturliga vore att de vänsterpartister som tryckts ned av Spirics hårda regim röstar på Arbetarpartiet i Umeå kommunalval.

1 kommentar
Etiketter: , ,

Klyftan mellan makten och umeborna

Av , , Bli först att kommentera 5

En anledning till det minskade förtroendet för kommunledningen är flytten av stadsbiblioteket. Först tegs frågan ihjäl inför kommunalvalet. Sedan har man sagt nej till en lokal folkomröstning. Man ville inte ens organisera en lokal opinionsundersökning – något som ges utrymme till enligt kommunllagen. Umeborna har alltså inte fått säga sitt!

Biblioteksfrågan har blivit en symbolfråga för att visa på klyftan mellan Umeborna och Umeås maktelit (politisk såväl som ekonomisk).

Den interpellation som Arbetarpartiet (fd Rättvisepartiet Offensiv) har skrivit till kommunfullmäktige visar vilka krafter som ligger bakom flytten:

" Vad ska stadsbibliotekets nuvarande lokaler användas till efter en eventuell flytt?

Flytten av stadsbiblioteket har engagerat umeåborna. I de opinionsundersökningar som gjorts är en majoritet emot en flytt. Trots detta verkar det som om flytten blir av. Det som ännu inte redovisats är dock vad som ska hända med bibliotekets nuvarande lokaler vid en eventuell flytt.

I ett blogginlägg från den 21 mars 2007 menade Lennart Holmlund att det gamla bibliotekets lokaler skulle säljas om ett nytt stadsbibliotek byggdes. ”Sälj bibliotekshuset om det behövs ett nytt” hette det då. Även Britt-Marie Lövgren förordade en försäljning. Den 23 mars skrev hon ” Sälj biblioteket om någon är beredd att betala kostnaden för ett nytt kulturhus!” på sin blogg.

Vem ska då ta över bibliotekslokalerna? Sedan länge finns ett tydligt intresse från kommersiella intressen att ta över lokalerna. I Vk (den 3 jan 2007) sa Umeå C: ”Stadsbiblioteket har ju varit uppe till diskussion som en lämplig galleria, om man kunde flytta den verksamheten ner till älvkanten,…”

Umeå C:s idéer om en galleria byggde i sin tur på ett inlägg från Svensk Handel (VK den 12 maj 2006): ”Felet med gatan [Rådhusesplanaden] i dag är att där finns för många "döda" fasader och biblioteksfasaden är det bästa exemplet på det. Lägg därtill att det planerade P-huset under esplanaden förverkligas och vi har en paradgata väl lämpad för kommers. Jag har inga problem med att biblioteket ligger där det ligger utan felet är att fasaden längs hela kvarteret mot Rådhusesplanaden är död. Låt oss därför i sansade ordalag se oss om efter en alternativ etablering för biblioteket,”

 

Vi undrar, med anledning av ovanstående:

Kommer fastigheten som idag innehåller stadsbiblioteket att säljas?

Kommer bibliotekslokalerna att omvandlas till en köpgalleria?

Har några förberedelser gjorts för en eventuell försäljning?"

 

VK 1

VK 2