På måndagarna kommer jag att publicera vad jag skrivit om skoltiden – under veckans andra dagar, då jag blir lämpligt förb … berättar jag om de nya skrytbyggen som jag är övertygad om kommer att slå hårt mot skola, vård och underhåll. PS. Gillar du blues och boxning så har jag sången för dig.

Jag har två läsargrupper. De som läser mina berättelser som präglas av den mörka tiden i grundskolan och som jag aldrig kommer över. Dels de som läser det jag skriver som politiskt aktiv i Umeå sedan 1975. Kanske finns det de som både läser det personliga och det politiska. Jag försöker hålla isär dessa så mycket som jag kan.

Jag lägger ned oändligt mycket mer tid på de personliga berättelserna från min tid i, och efter, grundskolan. För att kunna skriva dessa så bra som möjligt tänker jag framöver skriva de personliga berättelserna under de för evigt ångestfyllda söndagarna för att kunna publicera dem på måndagarna. Så knivslagsmålet utanför ”Versan” (obs – det var inte jag som höll i kniven) kommer att publiceras på en måndag. Inte i morgon, då blir det något annat, men det som är personligt kommer alltså hädanefter på måndagar. Jag behöver tid under söndagarna för att kunna minnas hur det kändes. Det behövs att jag spelar skivor och tittar på kort. Ibland till och med ringer jag någon. Jag har gjort mycket som jag ångrar. Andra borde ångra vad de gjort mot mig. Det är viktigt att få den rätta balansen i dessa personliga berättelser.

Blir det både en del I och en del II av en berättelse – många har sagt att jag skriver bra men alldeles för långt – så berättar jag på måndag när del två kommer. Jag kommer inte att vänta en hel vecka då berättelsen redan är kvar.

De inlägg som jag skriver av politisk karaktär kommer vanligast när jag är förbannad. Och eftersom jag oftast ÄR förbannad så kan de komma alla dagar i veckan. UTOM PÅ MÅNDAG. Jag är noga med fakta då jag skriver de politiska bloggarna. Tro inget annat. Men de tar ändå kortare tid. För de politiska bloggarna som jag skriver handlar ofta om saker som jag redan har förberett mig för, exempelvis inför en debatt i Umeå kommunfullmäktige. Eller inför ett torgmöte.

Det var det.

Jo, en sak till: jag ska strax ned i mitt gym och lyfta skrot. I gymmet har jag en rad bilder på Sonny Liston.

Det har skrivits och framförts en fantastisk sång om honom som heter ”Song för Sonny Liston”. Den är gjord och framförd av
Mark Knoppler – tidigare Dire Straits. Jag fick tårar i ögonen över denna hyllning till den så nedvärderade och bortglömde tidigare väldsmästaren i professionell tungviktsboxning – min idol – Sonny Liston.

Texten publicerar jag nedan. Men lyssna på låten – den är underbar. Om du gillar blues och boxning.

 

”Song For Sonny Liston”

So many mouths
To feed on the farm

Sonny was the second
To the last one born
His mamma ran away
And his daddy beat him bad
And he grew up wild
Good love he never had
He had a left
Like henry’s hammer
A right like betty bamalam
Rode with the muggers
In the dark and dread
And all them sluggers
Went down like lead
Well he hung with the hoods
He wouldn’t stroke the fans
But he had dynamite
In both his hands
Boom bam
Like the slammer door
The bell and the can
And the bodies on the floor

Beware the bear’s in town
Somebody’s money says
The bear’s going down
Yeah, the bear never smiles
Sonny’s going down
For miles and miles
Sonny’s going down
For miles and miles

The writers didn’t like him
The fight game jocks
With his lowlife backers
And his hands like rocks
They didn’t want to have
A bogey man
They didn’t like him
And he didn’t like them

Black cadillac
Alligator boots
Money in the pockets
Of his sharkskin suits
Some say the bear
Took a flop
They couldn’t believe it
When they saw him drop

He had a left
Like henry’s hammer
A right like betty bamalam
Rode with the muggers
In the dark and dread
And all them sluggers
Went down like lead

Joe Louis was his hero
He tried to be the same
But a criminal child
Wears a ball and chain
So the civil rights people
Didn’t want him on the throne
And the hacks and the cops
Wouldn’t leave him alone

Beware the bear’s in town
Somebody’s money says
The bear’s going down
Yeah, the bear never smiles
Sonny’s going down
For miles and miles
Sonny’s going down
For miles and miles

At the foot of his bed
With his feet on the floor
There was dope in his veins
And a pistol on the drawer
There was no investigation
As such
He hated needles
But he knew too much

Criss-crossed
On his back
Scars from his daddy
Like slavery tracks
The second-last child
Was the second-last king
Never again was it the same
In the ring

He had a left
Like henry’s hammer
A right like betty bamalam
Rode with the muggers
In the dark and dread
And all them sluggers
Went down like lead

They never could be sure
About the day he was born
A motherless child
Set to working on the farm
And they never could be sure
About the day he died
The bear was the king
They cast aside

Beware the bear’s in town
Somebody’s money says
The bear’s going down
Yeah, the bear never smiles
Sonny’s going down
For miles and miles
Sonny’s going down
For miles and miles

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>