Den livsviktiga debatten om Ålidhems framtid fortsätter – livsviktig för hela Umeå kommun

Den politiska fegheten i Sverige är ingen myt – den går både att förklara och förstå.
Men den måste bekämpas. Det är detta som jag och vissa andra gör. Bland annat
__________________________________

Ingress
Debatten om Ålidhem fortsätter. En av kommentarerna innehöll två väsentliga frågor. Som nästa steg i den debatt som är viktig  för hela Umeå – diskussionen om stadsdelen Ålidhems framtid – publicerar jag först denna kommentar (efter att ha frågat om lov) och sedan följer mitt svar på kommentaren.

 

Kommentaren

Två saker:
1) En eloge till kvartersvärdarna och de som jobbar med utomhusmiljön på Ålidhem. Det har skett en otrolig uppryckning jämfört med hur det såg ut för 10 år sedan. (Även om en fin utomhusmiljö inte räcker som en motvikt mot sociala problem)
2) Vad händer med Ålidhems Centrum? Planerna på en ny COOP-butik på Carlslid kan tömma centrum ännu mer. Redan idag ger centrum ett tråkigt intryck med ständigt tomma lokaler och butiker som håller några månader innan dom går i konkurs. Tyvärr påminner centrum ibland om några av de mer förfallna förortscentra som ligger utanför Stockholm.

 

MITT SVAR TILL KOMMENTARENS TVÅ FRÅGOR
Först: Jag håller med vad gäller kvartersvärdarna. Och när det gäller Bostadens servicepersonal över huvud taget. Jag bodde i en och samma lägenhet (Bostadens) under 36 år och 2 månader. Och de som servat och lagat har varit både duktiga och tillmötesgående under hela denna långa period.

 

I. Över till din huvudfråga.
Min uppfattning är denna: Ålidhem har drabbats av den bristande kunskap vad gäller ekonomisk tillväxt som utgör en del av problemet hos dagens politiska makthavare. Jag tänker gå in på detta utförligt eftersom och detsamma gäller frågan om Ålidhems centrum – som jag borde ha tagit upp själv.

 

II. Men först en del viktig historia
Dagens Umeå är väldigt mycket större än Härnösand. Men dessa två städer liknade varandra – och dominerades av skolor, regementen och länsstyrelsen – innan Umeå fick regionsjukhuset (NUS) och Umeå universitet (senare tillkom även skogshögskolan – ett andra mindre universitet). Däremot var det mer tunnsått med industrier.

Lokaliseringarna av regionsjukhuset (NUS) och universiteten skapade en ”god spiral” uppåt för Umeå. Dessa innebar en väldig massa jobb, och ännu fler människor, bland annat genom studenterna. Detta gjorde i sin tur att företag gärna etablerade sig här. Man lokaliserar sig hellre i en stad där antalet människor växer än krymper.

Men den dagen kom då ”tillväxtmotorerna” (NUS och universiteten) inte längre räckte till. Kom ihåg en viktig sak: den positiva utveckling som har gjort att Umeå har vuxit med i snitt 1000 invånare under 50 – 60 år beror på politiker som började arbeta för lokaliseringen av regionsjukhuset redan på 1940-talet! En av de viktigaste hette Gösta Skoglund, S, som i sin egenskap av medlem i regeringen arbetade väldigt mycket för just Umeå … Men det fanns en hel generation av framsynta politiker som drog åt samma håll. (De funderade även tidigt på att Norrlands universitet borde ligga i Umeå).

Dagens politiker har under många årtionden levt på lånade meriter. Men vid millennieskiftet började det bli kritiskt. De två regementena försvann och Volvos framtid blev mindre säker – jobb har försvunnit. Det ”egna tänkandet” har lett till två katastrofer!

Voo Doo ekonomi nr I: tron på den kulturdrivna tillväxten.
Vi behöver alla kultur. Jag vet inte hur det är idag men under en period avsattes två procent av landstingets budget till kultur eftersom fina målningar, en lugn och vacker park med en damm (hotad), ansågs läkande. Detta är normal ”kultur-konsumtion”. Och den måste vi ha och den måste få kosta. Men umepolitikerna trodde på Voo Doo – att det fanns något mystiskt väsen som gjorde att kulturen skulle generera tillväxt – precis som jordbruk och industri!

Därav följde satsning på kulturhuvudstadsåret 2014.

För att erhålla detta krävdes att Umeå lovade EU att göra investeringar på sju MILJARDER (inte miljoner utan miljarder). Det var i denna stämning av storhetsvansinne som Kulturväven och Äventyrsbadet tillkom (och detta löfte till EU låg också bakom den miljömässigt idiotiska placeringen av badet – det skulle ligga centralt).

Naturligtvis kapsejsade detta projekt. Kulturen har inga övernaturliga egenskaper. Det räcker bra med att konstatera att människor behöver kultur – men vi måste erkänna att den kommer att kosta. Men någon tillväxtmotor som jordbruk och industri är den inte. Och dagens politiska makthavare är inte av samma kaliber som de på 1940-talet – de har ju fått ”ärva” framgången.

Voo Doo ekonomi nr II: tron på att bara vi ökar antalet köpcentra kommer detta även att öka tillväxten.
Först handlade umeborna i lokala butiker samt i centrala Umeå. Sedan började de ”externa” köpcentra växa fram under 1990-talet. Det finns hur mycket forskning som helst som visar att sådana – externa köpcentra – kan döda en stads centrum. Jag har själv sett många städer av Umeås storlek och mindre som har drabbats av detta fenomen då jag rest runt i USA. Jag har också läst om fenomenet som alltså är välkänt i hela världen – utom i Umeå.

Först ut var Ersboda och området kring Coop. Sedan kom Strömpilen. Slutligen var det tänkt att Klockarbäcken skulle bli det tredje och sista externa köpcentrat. Men detta lyfte alldrig riktigt. Så kom IKEA/Avion. Här började butiksdöden på allvar. En bidragande faktor var, naturligtvis, den utdragna ombyggnationen av Umeå centrum. Idag drabbar butiksdöden allt och alla. Och det är så oändligt förutsägbart. I hela världen – utom i Umeå. Butiksdöden började slå mot närbutiker, spred sig till Umeå centrum, därifrån till Strömpilen, IKEA/Avion, Klockarbäcken.

Hur det är på Ersboda vet jag inte. Men om det byggs ett nytt köpcentra, på andra sidan av vägen, måste detta drabba butikerna på Ersboda. Hårt. För trots att denna våg av butiksdöd planeras nu ett område för ytterligare ett köpcentra, dubbelt så stort som IKEA/Avion, på I 20 sidan av vägen mot Botsmark (364) – mitt emot Ersboda.

 


III. Ytterligare ett hot mot Ålidhem.
Denna utveckling av butiksdöd slog även mot lokala köpcentra – som Ålidhems centrum! Alltså låt mig repetera: Dagens politiska makthavare planerar just nu, på I 20 -sidan av vägen till Botsmark, som går förbi Ersboda att bygga en YTTERLIGARE ett köpcentra på en yta DUBBELT så stor som ”flygfältet” där IKEA/Avion ligger.

Men precis som kultur inte skapar tillväxt så innebar ständigt nya köpcentra inte mer pengar att dela på för affärerna. Det är klart att affärerna i sig behöver personal. Men idag innebär nya butiker och jobb på ett ställe att andra butiker och jobb försvinner på ett annat ställe. Men trots detta ska alltså detta nya köpcentra byggas. Om dagens politiska makthavare får bestämma.

Hela denna utveckling innebär ett hot mot Ålidhems centrum och därmed mot hela stadsdelen.


IV. Ett nedgånget centrum riskerar att dra med sig hela bostadsområdet nedåt!
Det var bra att du tog upp frågan om Ålidhems centrum. Detta centrums framtid kan mycket väl vara det som tippar över utvecklingen åt fel håll. Däremot kommer det tyvärr inte att räcka med att ”rädda centrum” för att vända trenden till det bättre när det gäller hot mot den sociala stabiliteten. Ålidhems centrum är en enormt viktig fråga – för att inte utvecklingen ska gå åt fel håll.

PS. Tack för hjälpen. Och glöm inte att dagens politiker är INTE har samma insikter som de som ”drog igång” Umeå på 1940-talet. Dagens politiska makthavare är, minst sagt, sämre. DS.

 

 _________________________________________________________

Arbetarpartiet utgör en kunnig och orädd opposition som bekämpar skrytprojekt och vill skapa personal- och medborgarmakt i Umeå. Våra motståndare inom S, M, C och V har infört en tre-procentsspärr för att hindra oss från att återväljas till kommunfullmäktige. Hjälp oss därför att få 10 %  av rösterna – så att vi kan fortsätta att utmana de etablerade.

5 kommentarer

  1. Jan Sjöström

    Hej.

    I sin huvudsak delar jag din syn vad gäller Sveriges och socialdemokraternas lösning
    vad gäller bristen på bostäder. Om inte annat, kan vi kanske vara överens om att ett
    boende alltid är mycket mer än ett hål i en vägg.

    Bostäder kräver mer än tegelsten och betong, boendet och dess upplåtelse former är
    i grund extremt viktiga för varje individ. Det viktiga är således inte hur mycket det kostar
    utan vad det innehåller

    Att miljonprogrammen i första hand var det socialistiska svaret på den bostadsbrist som
    uppstod när vårt samhälle omdanades efter krigen är även det ett s k faktum.

    Svaret är enkelt, hyresrätten som upplåtelse måste reduceras i dessa områden, till
    detta måste den yttre miljön / infrastrukturen tillåtas en kraftigt förändring.

    I fråga handelsområden och dess framtid har vi till viss del samsyn, att vi kan fortsätta
    etablera yttre handel, ”utan risk för kannibalism”, faller naturligtvis på sin orimlighet.
    Att handel föder handel är i sak rätt, dock förutsätter begreppet inte en fysisk plats
    d v s ett specifikt område i en specifik stadsdel, utan kan lika gärna vara en portal på
    ett företags hemsida.

    Fenomenet med s k ”black barns” ( nedsläckta handelshus) är i dag ett faktum även i
    andra länder och således i allra högsta grad en framtid som kommer att drabba även
    Umeå

    I fråga Ersboda och dess planerade utökning av handelsområdet, kan vi i dag konstatera
    att området har förutsättningar för kompletterande s k fysisk handel och i detta framförallt
    den handel som är i behov av större ytor (e x bygg).

    Att ta höjd i att avsätta en större yta, än i dag nödvändig, betyder inte att Umeå kommer att
    få fler butiker med (som i dag) liknande sortiment.

    • Jan Hägglund (inläggsförfattare)

      Tack för ditt inlägg. Det är sällan jag får samtala med någon intresserad och kunnig person när det gäller samhällsplaneringen.

      Handel föder handel – men bara till en viss gräns. Det är med handeln som med blodtrycket – den ska inte ligga varken över eller under vissa gränser?

      Jag hoppas att du har rätt när det gäller Umeå. Själv minns jag när makthavarna i Umeå kommunfullmäktige (där jag sitter sedan 1991) så att Klockarbäcken skulle bli det tredje och sista externa köpcentrat i Umeå. Sedan tillkom IKEA/Avion. Det var inget litet avsteg från den ”tre-polighet” som det talades om innan. Och efter detta har ”black barns” spridit sig över Umeå. Vi ska inte heller glömma utbyggnaden av ICA-Kvantum intill Vännäsvägen och ICA:s andra utbyggnad invid Mariehem. Det är denna totalbild som skrämmer mig. För även den typ av yt-krävande butiker som du nämner har drabbats. ”On Off” är exempelvis borta. Och nu ska Media Markt lämna Sverige (som jag förstått det) och därför även Umeå . Det är näthandeln som slår om jag uppfattat det rätt i värmen. Å ena sidan kan man säga att då dessa butiker är borta så finns det plats för nya. Å andra sidan kan man säga ”varför skulle de nya lyckas bättre”. En stad har sina begränsningar. DET vet jag som håller koll på Umeå kommuns kostnader och intäkter (där kostnaderna ökar mycket snabbare).

      Som du vet närmade jag mig denna viktiga samhällsplanerings-fråga utifrån ett annat håll denna gång. Det handlade om bostadsområdet Ålidhems framtid. Man ska aldrig säga aldrig. Men jag tror att det blir väldigt svårt att rädda Ålidhem om just detta köpcentra ”går under”. Här handlar det om att den sociala stabiliteten står och väger. Och centret tror jag är avgörande för Ålidhem.

      Återigen: tack för ditt inlägg.
      Vänliga hälsningar

  2. dagl

    Eftersom du skriver om Ålidhem och dess traditioner så nämner jag några av mina bloggartiklar med beröring till Ålidhem.

    http://blogg.vk.se/dagl/2017/09/16/skogsforskning-och-skogsdunge/ påminner om Ålidhemskravallerna 1977 och spekulerar att det kanske är en del av förklaringen att ”Ålidhem” är en del av världens bästa skogsforskningsmiljö http://daglindgren.upsc.se/Energi/Skogsforskningshuvudstad.pdf
    Från Ålidhem är det mindre än 3km åt söder till ett färskt brandfält som delvis ligger inom det kommunala naturreservatet Grössjön. Skogsbränder är ju aktuellt och Ålidhem har en inom ”skogspromenadavstånd” http://blogg.vk.se/dagl/2018/07/24/lage-brandfalt-norr-grossjon/ . Detta är extra intressant för skogis i Umeå är inte bara världsbra på skogsforskning utan har Sveriges bästa kompetens på brandekologi.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>