Den som söker väljarnas förtroende måste förtjäna detta – att lyfta bort någon från valsedeln är lätt. Men hur ska en partiledning se på att ha blivit lurad? Se sedan vilka namn som nu står på valbar plats för Arbetarpartiet!

Den politiska fegheten i Sverige är ingen myt – den finns, kan förklaras och förstås.
Men den måste bekämpas. Det är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

__________________________________

 

I. Som jag sagt tidigare har vi aldrig mötts av en sådan djup värme och brett intresse som inför valet 2018. Och vi har ändå ställt upp i sju tidigare val med början 1991. Dessa årtionden av erfarenhet har lärt oss att vi brukar få tre gånger så många röster som antyds av VK:s väljarundersökningar. Vårt mål och förhoppning är därför att nå upp till sex procent och erövra en vågmästarroll i Umeå kommunfullmäktige. Som vi har visat – gång efter gång efter gång – så lider Umeå kommuns ekonomi av ett skenande budgetunderskott. Låt mig än en gång visa detta med en minitabell.

År              Underskott

2019         148 miljoner
2023         746 miljoner
2028      1 673 miljoner

Ett budgetunderskott uppstår då utgifterna ökar snabbare än intäkterna. Dessa siffror kommer från ett av de kompendier som alla partier i Umeå kommunfullmäktige fick inför budgetarbetet för nästa år (2019). Det skenande budgetunderskottet – och vilka åtgärdsprogram de olika partierna har för att stoppa detta underskott – borde självklart vara de två frågor som den kommunala valrörelsen handlar om. Men det gör den inte. Det beror på att Umeås dominerande partier – S, M, V – tillsammans med media har bestämt sig för att inte diskutera verkligheten. Istället för att slå vakt om de verksamheter som umeborna har rätt till enligt lag, exempelvis förskolan, skolan, äldre-, handikapp-, individ- och familjeomsorger, brandförsvar, vill de dominerande partierna och Västerbottens-Kuriren diskutera mer ”spännande” saker. Låt oss ge några exempel på ”action”:

Socialdemokraterna: den nya superfärjan Umeå-Vasa – futuristisk formgivning, gasdrivna motorer och helvetiskt dyr. ACTION!

Moderaterna: SKATTESÄNKNINGAR. Skattesänkningar, skattesänkningar. Och – en superfärja Umeå-Vasa! ACTION.

Vänsterpartiet: minskade barngrupper, minskade skolklasser, ”hellre hål i vägar än hål i barn”, fler sjuka hus, gärna tömma Östra gymnasiet på 1800 elever plus lärare och övrig personal. Och – en superfärja Umeå-Vasa. Allt åt alla! Det enda som krävs är en skattehöjning på 20 öre år 2019. Att Vänsterpartiets valmanifest innehåller en skattehöjning på 50 öre – pengar som enbart ska gå till skolan – kan ju tyckas lite förvirrande och motsägelsefullt. Rent ologiskt, kan någon tycka. Men vem bryr sig om ifall politiker kan räkna? Så länge det blir bra ACTION!

I detta läge är det självklart att, de på sanning undernärda, umeborna vill höra just sanningen. Och det är Arbetarpartiets roll att delge denna, likt ett brev från Kronofogden. Umeborna, liksom de anställda i Umeå kommun och landstinget, tål precis allt utom fortsatta lögner. Precis allt. Även sanningen. Och detta har inte S, M, V samt VK fattat. Det är därför som Arbetarpartiet möts av en djupare värme och ett bredare intresse sedan vi ställde upp första gången 1991.

II. Som du, käre läsare, vet har vi avsatt vårt andranamn på kommunvalsedeln Åsa Eriksson. Vi i partiledningen fick reda på brottsmisstankarna först i onsdags. Vi kunde och borde ha fått reda på dem tre månader tidigare. Nu har Åsa Eriksson dragit tillbaka sitt ”samtycke till kandidatur”. Innebörden är att hon inte KAN bli vald. Men valsedeln kommer ändå att se likadan ut – det var för sent för oss att trycka nya valsedlar i onsdags – som alla förstår.

Men oavsett att valsedeln kommer att innehålla Åsa Erikssons namn är det följande personer som numera står på valbar plats:

1. Jan Hägglund, redaktör Umebladet
2. Patrik Brännberg, undersköterska
3. Gun Sandström, lokalvårdare
4. Tomas Westerström, undersköterska NUS
5. Agneta Björk, sjukpensionär Holmsund
6. Davis Kaza, redaktör Nya Arbetartidningen
7. Marika Atlegrim, biomedicinsk analytiker NUS
8. Olof Kristmansson, lärare
9. Kerstin Jonsson, pensionerad yrkeslärare
10. Frank Pettersson, sjuksköterska NUS
11. Lena Lindström, undersköterska äldreomsorgen
12. Donald Rosendahl, snickare
13. Pia Roth, boendehandledare, oberoende
14. Lars-Erik Utberg, ekonomibiträde
15. Maryam Sarjoughian, barnskötare

III. I media är detta en stor sak. Ett andranamn! Och det är klart – för partier vars verksamhet enbart består i vad de presterar, eller INTE presterar, i riksdag, landsting och kommun är det naturligtvis en stor sak om ett andranamn måste avgå. Missförstå mig inte. Det är det för oss också. Men saken får helt andra proportioner för de som känner Arbetarpartiet. Även om vi sätter en heder i att vara pålästa inför debatterna i kommunfullmäktige så utgör vårt arbete UTANFÖR fullmäktige en mycket viktigare del av partiets totala verksamhet än arbetet i kommunfullmäktige. Detta låter naturligtvis chockartat för många i en tidsålder då det inte längre finns några gräsrötter i partierna. Med gräsrötter brukar man avse medlemmar som inte innehar uppdrag i riksdag, landsting och kommun. I den nostalgiska bilden från förr svämmar medlemsmötena över av skäggiga och oskäggiga ”radikaler” som skriver efter rediga samhällsförändringar och ställer sina parlamentariker mot väggen. Bokstavligen!

Men sanningen är följande: Om man tar ett snitt genom alla partier och över hela Sverige så är alla partimedlemmar uppknutna till politiska uppdrag i riksdag, landsting och kommun. Det finns alltså inte längre några klassiska gräsrötter!
Utom i Arbetarpartiet. Det är därför som du ser oss varje lördag – på Rådhustorget, utanför ICA Kvantum, vid Coop Forum (Obs Interiör), på Tegs centrum och utanför Konsum i Holmsund. Det är därför som vi knackar på din dörr och försöker sälja Nya Arbetartidningen eller delar ut Umebladet i din brevlåda. Låt mig repetera: vårt arbete utanför kommunfullmäktige är alltså viktigare än vårt arbete inne i fullmäktige. Vilket alltså INTE innebär att vårt arbete inne i kommunfullmäktige blir sämre. Tvärtom. Jag ska förklara varför.

När vi träffar folk på deras arbetsplatser inom Umeå kommun – huvudsakligen kvinnor – som exempelvis arbetar inom äldre- och handikappomsorg, hemtjänst, lokalvård och Umeå Fritid så lär vi oss sådant som vi inte lär oss inom fullmäktiges varma väggar. Det handlar om löner och arbetsmiljö och arbetstrygghet. När vi träffar folk i samband med att vi säljer vår tidning i trapphusen hos AB Bostaden, men även i andra bostadsföretag som även innehåller bostadsrätter, lär vi oss andra saker som vi inte lär oss inne i fullmäktige. Vi lär oss om hur snabbt husen nöts ned samt att underhållet är nedsatt. Vi lär oss hur stor del av lönen som hyran tar och att den för många tar en allt större andel. När vi står utanför exempelvis ICA Maxi och Coop Forum (rättvisa mellan butikskedjorna) lär vi oss ytterligare saker om hur stor andel som matkontot utgör för en långtidsarbetslös.

Arbetet utanför fullmäktige gör att vi kan föra in verkligheten i fullmäktige. Och platserna i fullmäktige ger oss tillgång till arbetsplatserna.

Men tillbaka till den som vi tvingades avsätta.
Det är inte alltid lätt att veta vad en partiledning ska göra. Det var lätt när det gällde hur vi skulle agera mot umeborna. Vi går till val på att ”Umeå behöver ordning” när det gäller ekonomin. Underskottet måste bekämpas likt en skogsbrand i Ljusdal. Och det är vi beredda på. Till skillnad från de övriga nio partierna som inte verkar fatta någonting – efter 40 framgångsrika år. Att ställa om mentaliteten i skallen på Hans Lindberg, S, Anders Ågren, M, och Ulrika Edman, V, är lika svårt som att ändra kurs som på en supertanker. De fattar inte att vad som nu gäller är att utgå vad en kommun är skyldig att tillhandahålla sina invånare och att sedan anpassa munnen efter matsäcken. OM Team Aidanpääs långsiktiga ekonomiska prognoser hade kommit i bruk, för tio år sedan, då hade TROLIGEN följande oansvarigt onödiga projekt ALDRIG genomförts:

a) kulturhuvudstadsjippot (som inte har efterlämnat något positivt för kulturen i Umeå) – stöddes av alla utom oss – vi ville att Umeå skulle ha blivit miljöhuvudstad i stället (en idé som etablissemanget nu övertagit och förvrängt)
b) miljardbygget av Kulturväven – som doldes bakom det helt och hållet påhittade behovet av ett större utrymme för stadsbiblioteket,
c) bygget av ett Äventyrsbad som blev tre gånger så dyrt som det borde ha blivit,
d) på det miljömässigt sämsta stället i ett Umeå där luften redan är farlig att andas i centrum (lungcancer, hjärt- och kärlsjukdomar, astma och allergi samt demenssjukdomar som alzheimer)

IV. Skälet är att det inte finns pengar!
Det gick nämligen alldeles utmärkt att förutse att den andel av befolkningen som arbetar och betalar skatt skulle minska i förhållande till barn, skolelever och äldre som behöver barnomsorg, skolor, hemtjänst eller serviceboenden. Det handlar om demografi och skatteskalor. Men eftersom Umeå kommun sköttes av Holmlund – med kommunen på fickan, och noll koll vad gällde den långsiktiga framförhållningen plus auktoritära metoder som lade locket på - så satsades det på skrytprojekt istället för att sätta av pengar inför framtiden.

Det är lätt att föra fram denna politik – även om det sker i motvind.

V. Men vad ska vi göra då en medlem går bakom ryggen på oss i partiledningen och inte berättar att hon är åtalad för ett mycket grovt ekobrott? Det handlar om ”grov näringspenningtvätt”. Å ena sidan: Vår medlem har inte agerat för egen vinnings skull. Å andra sidan har hennes godtrogenhet försatt partiet i en svår situation. Inte utåt. Det vi gjorde mot umeborna – de kommunanställda och väljarna – var självklart. Hon togs bort från allt som var valbart. Men hur ska vi se på det faktum att vi kunde ha fått reda på brottsmisstankarna i så god tid att vi skulle ha tryckt upp nya valsedlar utan hennes namn på? Detta är något som en partiledning måste ta ställning till – efter valet.

VI. Vår valrörelse är nu över.
Jag är stolt över att tillhöra Arbetarpartiet – ett parti som för arbetarrörelsens bästa traditioner vidare. Det handlar inte om vänsterflum. Det handlar inte om nyliberal högerpolitik. Det handlar om att alla ska få en chans att göra rätt för sig och att slå vakt om den allmänna och lika rösträtten – för män och för kvinnor – mot hedersförtryck och religiös extremism.

Vi står för den stabilitet som detta land, som befinner sig i upplösning, så väl behöver.

Därför tar vi allvarligt både på vad som händer med kommunens ekonomi. Och vad som händer i vårt eget parti. Det är korten på bordet som gäller. Vi har alltid litat på de anställda och umeborna. Jag hoppas att de litar på oss i morgon.

Tack för ert tålamod med mina många och långa bloggar. Jag har aldrig strävat efter att bli populär. Däremot efter att bli respekterad.

Janne Hägglund,
Arbetarpartiet

 

_________________________________

Arbetarpartiet utgör en kunnig och orädd opposition. Vi bekämpar skrytprojekt och vill bygga på personal- och medborgarmakt.
Våra motståndare inom S, M, C och V har infört en tre-procents-spärr för att hindra vårt återval till Umeå kommunfullmäktige. Hjälp oss därför att uppnå tio procent av rösterna så att vi kan tvinga Socialdemokraterna och Vänsterpartiet till förhandlingsbordet.

 

6 kommentarer

  1. Börje Lundin

    Tack för att du står stark.
    Tack för nyttiga upplysningar.
    Du har min röst idag. LYCKA TILL!

    ”Nu tar vi en kopp kaffe på det här, pöjkar”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>