2010 röstade V för att Sveriges EU-medlemskap skrevs in i grundlagen – i partiprogrammet vill V lämna EU – i valplattformen finns kravet inte med?

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

__________________________________

 

* Ingress

Sanningen om Vänsterpartiets EU-motstånd är detta: redan 2010 röstade vänsterpartiet, två gånger med ett mellanliggande riksdagsval, för att det skulle skrivas in i grundlagen att Sverige är en medlemsstat i EU. Efter ett sådant ställningstagande hade en debatt och omröstning som den på V:s EU-valkonferens i helgen inte varit möjlig i ett parti där ledningen tar ansvar för sin historia – speciellt då historien endast ligger cirka 8½ år bort. Det hela framstår som ett spel för nya medlemmar och väljarna.

 

* Avsnitt I av V

Det är snart bara tre månader kvar till EU-valet den 26 maj 2019. Och nu börjar partierna att positionera sig. Under helgen den 16-17 februari beslutade Vänsterpartiet att de inte ska driva kravet att Sverige ska lämna EU i valet till EU-parlamentet.

Detta vore komiskt – om det inte var så tragiskt.
Skälet till det tragikomiska är att Sjöstedt lyckas lura media att rapportera att han vill ge upp Vänsterpartiets EU-motstånd – som om detta vore en nyhet! Detta är det komiska. Det tragiska är att V gav upp sitt EU-motstånd redan 2010, och överlät därmed i mångas ögon EU-motståndet till SD, vilket var en bidragande faktor bakom att Jimmie Åkesson, Mattias Karlsson, m fl, valdes in i riksdagen detta år (2010). Men att minnas detta verkar vara för mycket begärt av dagens media. Åtminstone verkar Sjöstedt och övriga i V-ledningen chansa på att media glömt allt. Så vi i Arbetarpartiet får åta oss ansvaret att minnas.

Låt oss friska upp minnet. Idag finns medlemskapet i EU inskrivet i den svenska grundlagen. När grundlagen i Sverige ska ändras så krävs att riksdagen fattar beslut två gånger med ett riksdagsval emellan dessa två omröstningar. Den fråga som vi ställer oss är denna: Hur röstade Vänsterpartiet i de två omröstningar i riksdagen som gällde om ifall EU-medlemskapet skulle skrivas in i den svenska grundlagen?

Sedan var det ju frågan om V:s agerande i samband med det mellanliggande riksdagsvalet. Vi syftar på det val till riksdagen som hölls mellan de två omröstningarna. Vilken politik gick Vänsterpartiet till val på inför detta riksdagsval?

För att finna svar på dessa frågor måste vi transportera oss tillbaka till år 2010. Det jag mest minns från detta riksdagsval var Lars Ohlys olidliga fnitter. Han var så övertygad om att V, MP och S skulle besegra Alliansen att han gick omkring i vad som verkade vara ett ständigt euforiskt rus. Och fnittrade. Utom på valnatten. Ohly hade då kompromissat bort allt. Och så resulterade det hela i ett nederlag för de s.k. rödgröna. Men låt oss titta på hur V hanterade frågan om EU före, under och efter valrörelsen detta fnittriga år.

 

Avsnitt II av V

V:s första ställningstagande för ett svenskt grundlagsstadgat EU-medlemskap 2 juni 2010
Riksdagen röstar om det ska skrivas in i grundlagen att Sverige ska vara medlem i EU. Eller inte. V röstar Ja till att det ska skrivas in i grundlagen att Sverige ska vara medlem i EU.
Här överger V sitt EU-motstånd för första gången.

Det andra ställningstagandet i form av rödgrön överenskommelse inför valet 2010
Inför riksdagsvalet 2010 slog de ”rödgröna” (S, MP och V) fast bland annat följande: ”… att Sverige ska vara en aktiv medlem i EU…”. Dessutom innehåller de rödgrönas uppgörelse att de tre partierna även stöder Lissabonfördraget, d v s EU:s ”grundlag”. V, MP och S konstaterar även att EU är en ”…central utrikes- och säkerhetspolitisk aktör…” och utesluter ej ett svenskt deltagande i militära insatser inom ramen för EU och Nato!

Vänsterpartiets dåvarande ordförande Lars Ohly kommenterade denna överenskommelse som ett ”…steg i rätt riktning på alla områden…”.

Denna uppgörelse med S och MP tillät sedan Vänsterpartiet att, för för andra och avgörande gången, rösta för en grundlagsändring rörande EU. I och med denna Uppgörelse med S och MP, beseglad genom den dåvarande partiordförandens kommentar, övergav alltså Vänsterpartiet sitt EU-motstånd för andra gången.

Det tredje ställningstagandet den 24 november 2010
Riksdagen röstar för andra och avgörande gången om det ska skrivas in i grundlagen att Sverige är ett medlemsland i EU. V röstar Ja till att EU-medlemskapet ska skrivas in i grundlagen även denna gång!

Här överger Vänsterpartiet sitt EU-motstånd för den tredje, och avgörande, gången. Detta samtidigt som SD, som precis kommit in i riksdagen, blev enda parti att rösta emot…

Efter dessa tre ställningstaganden, med betoning på omröstningen i riksdagen den 24 november 2010, har Vänsterpartiet varit EU-kritiker. Inte EU-motståndare. EU-kritiker är sådana som dels vill att Sverige ska vara med i EU, dels påstår sig kunna förbättra EU inifrån.

 

* Avsnitt III av V

Det borde inte vara möjligt för ett parti att först rösta för att Sverige ska ändra grundlagen så att där skrivs in att Sverige är ett medlemsland i EU och sedan, lik förbannat, driva frågan om att Sverige ska lämna EU. 

I alla fall inte för ett parti som vill behålla ett uns av politisk och intellektuell hederlighet. Men detta är inga problem för Vänsterpartiet. Jag har träffat en rad vänsterpartister som inte ser någon motsättning i att år 2010 rösta för en grundlagsändring och 2011 hålla torgmöte där det bland annat förs fram kravet att Sverige borde lämna EU. När jag frågade ”hur då” visade det sig att personen inte visste hur detta skulle gå till. Detta gjorde mig ilsken på personen i fråga. Men jag har träffat många, många fler medlemmar i Vänsterpartiet, för att inte nämna väljare, som inte alls har känt till att V röstade för att det skrevs in grundlagen att Sverige är medlem i EU. Detta gjorde mig mycket ilsken på V-ledningen. Partiets ledning har under snart nio år spelat ett medvetet dubbelspel utifrån att många väljare har ett kort minne.

Varför inte: media kommer ju uppenbarligen inte ihåg ett förbannat dugg.

Det roliga i detta var att dubbelspelet gjorde det nödvändigt för Vänsterpartiet att ha en särskild EU-valkonferens för att avgöra en fråga som redan var avgjord 2010! Valkonferensens enskilt viktigaste frågan var naturligtvis om V skulle driva kravet på att Sverige ska lämna EU – eller inte. Det hade uppstått en väldigt intressant situation om de som ville att partiet skulle driva frågan om att Sverige ska lämna EU hade vunnit. Då, om inte förr, skulle Vänsterpartiets ledning ha tvingats att ta itu med hur partiet röstade i riksdagen år 2010.

Alla borde kunna utgå ifrån att ett parti som har röstat för att Sverige ska skriva in sitt EU-medlemskap i grundlagen – inte bara en utan två gånger med ett mellanliggande riksdagsval – faktiskt har tagit ställning i frågan om Sverige ska vara medlem i EU eller inte. Och att partiet ställningstagande för ett medlemskap i de två riksdagsomröstningarna, samt genom Uppgörelsen med S och MP inför det mellanliggande riksdagsvalet, innebär att partiet känner sig bundet av sina egna handlingar. Alltså: att Sverige ska vara medlem i EU.

För alla andra partier, i den övriga världen, skulle Vänsterpartiets agerande inte kunna lämna något som helst utrymme för tvivel: varken om partiet har tagit ställning i frågan om ett svenskt EU-medlemskap eller vilket ställningstagande partiet har tagit i denna fråga. Alla väljare och icke-väljare, alla partier och icke-partier, alla svenska medborgare och icke-svenska medborgare, alla stater och icke-stater borde kunna utgå ifrån att de vet var Vänsterpartiet står i frågan om EU-medlemskapet. Detta utifrån de två voteringarna i riksdagen 2010 samt Uppgörelsen med S och MP inför det mellanliggande riksdagsvalet. Vänsterpartiet är för ett svenskt EU-medlemskap!

Men Vänsterpartiet är unikt.

 

Avsnitt IV av V

Därför tog Vänsterpartiet åter upp frågan om ifall partiet ska driva kravet på att Sverige ska lämna EU, eller inte, i samband med valet till EU-parlamentet. Detta helt obekymrat av sin egen historia. Hela Vänsterpartiets attityd till sin EU-valkonferens den 16-17 februari var som  om partiet stod på ruta ett, eller ruta noll, i EU-frågan. Den debatt som hölls på partiets konferens i helgen genomfördes som om det saknade betydelse att partiet två gånger röstat för att det idag står inskrivet att Sverige är med i EU.

Det är som om Vänsterpartiet vägrar att erkänna vad alla andra partier som röstade för denna grundlagsförändring erkänner. Vänsterpartiet vägrar helt enkelt att ta ansvar för sina handlingar. Detta även om det handlar om så viktiga saker som grundlagsförändringar och ligger så nära i tiden som år 2010.

När jag nu tänker på saken är det nog här vi finner förklaringen på Vänsterpartiets bisarra agerande. Det historiska ansvaret saknar helt enkelt betydelse för Vänsterpartiet – i allmänhet. Låt mig ta några exempel. I Umeå styrde Vänsterpartiet kommunen tillsammans med Socialdemokraterna under åren 2010 till 2014. Det var under Vänsterpartiets period vid makten här i Umeå kommun som bland annat följande beslut togs:
* att bygga det ekonomiskt oförsvarliga skrytbygget Kulturhuset Väven nere vid kajen,
* att bygga det ekonomiskt oförsvarliga skrytbygget badhuset Navet – som dessutom även är oförsvarligt dåligt placerad miljömässigt,
* att anta de två fördjupade översiktplanerna – för Umeås centrala delar och framtida tillväxtområden – som för evigt har förändrat Umeås stadskärna till oigenkännelighet.

Efter valet 2014 har Vänsterpartiets officiella agerande – rörande dessa och andra beslut från perioden 2010-2014 – varit att de saknat allt ansvar för de beslut som de både var med om att arbeta fram och rösta igenom. Exempelvis Väven.

 

Avsnitt V av V

Frågan är ännu inte avgjord inom V – trots valkonferensen

Åter till valet till EU-parlamentet.
Du som läser detta och som förvånas över att V inte insett att de, i alla andras ögon, redan tog definitiv ställning för ett svenskt EU-medlemskap 2010 då partiet röstade för grundlagsändringen ska inte tro att frågan om V ska driva utträdeskravet eller inte är avgjord i och med helgens omröstning.

Nej, nej.

Trots omröstningen på EU-valkonferensen i Norrköping som innebar att V inte ska driva kravet på att Sverige ska lämna EU i valet till EU-parlamentet den 26 maj – är frågan om vad Vänsterpartiet står för förfarande öppen!

Det är otroligt nog – trots partiets aktiva agerande för att Sveriges EU-medlemskap har skrivits in i grundlagen, trots Uppgörelsen med S och MP inför valet 2010 och trots beslutet i helgen – en helt öppen fråga hur partiet kommer att agera både inför valet till EU-parlamentet den 26 maj och speciellt efter!

Hur kan det vara så, tänker du käre läsare, har inte ”hemske Hägglund” gått för långt i sin kritik av Vänsterpartiet?

Nej, nej och åter nej. Om det vore så väl. Förklaringen till att det fortfarande – och troligen i evigheters evighet, amen – är en öppen fråga vad V står för när det gäller EU-medlemskapet beror på följande: trots att Vänsterpartiet vid två tillfällen i riksdagen röstade för den förändring som innebär att Sverige nu är en EU-medlem, enligt grundlagen, ansåg Vänsterpartiet inte att detta gjorde det nödvändigt att ändra sitt partiprogram!

Och i partiprogrammet står det, fortfarande, att partiet ska verka för att Sverige ska lämna EU (DN.SE 20/2-2019).

 

* Avrundning

Detta innebär, exempelvis, att Ana Süssner Rubin – andranamnet på Vänsterpartiets valsedel till EU-parlamentet och tillika ordförande i partiets Skånedistrikt – kan fälla en helt häpnadsväckande kommentar till media strax efter beslutet att partiets valplattform inte ska kräva att V ska lämna EU. I sann vänsterpartistisk anda säger Ana Süssner Rubin att hon minsann ska följa valplattformen men att hon, minsann, tänker hänvisa till partiprogrammet om någon frågar om utträdeskravet ur EU.

Så länge ett partiprogram säger att partiet ska verka för att Sverige ska lämna EU, samtidigt som partiet har röstat för att det numera står i grundlagen att Sverige är en del av EU, behöver ju ingen ta en valplattform på allvar. Vänsterpartiet är som ett smörgåsbord: ta det program eller aktiva handling som passar dig och bygg sedan ditt eget V – som du själv vill ha det.

Partiledare Jonas Sjöstedt kommer alltså att säga en sak. Och Skånedistriktets ordförande, tillika andranamnet på EU-valsedeln, en annan. Detta innebär att V kommer att fortsätta tala med kluven tunga – tala med dubbla tungor, tala i tungor – även fortsättningsvis.

I evigheters evighet, amen.

 

Vem kan lita på Vänsterpartiet?

__________________________

Du som vill läsa de blogginlägg som jag hittills har skrivit om
den svenska politiska fegheten kan göra detta genom att
gå in på www.arbetartidningen.se – eller klicka här.

Det kommer även fler inlägg om den svenska politiska fegheten.

2 kommentarer

  1. Jonsson

    En folkomröstning om swexit får nog inte stöd i riksdagen just nu. V verkar inte ha planerat för det ens. Trots de 2 valen inom 8 1/2 månader har de inte vidtagit några steg för ett utträde.
    Du skrev om blankröster i ett annat inlägg.
    Hur räknas dessa röster i EUP-valet?
    I valen till riksdag, kommun och landsting kallas de ogiltiga, blanka röster, och påverkar inte mandatfördelningen.
    Är det annorlunda i EUP?
    Varför rösta blankt?

    • Jan Hägglund (inläggsförfattare)

      Vår uppmaning till folk att rösta blankt beror på att vi anser att EU är ett överstatligt projekt som inte längre har med handel (eller fri-handel) att göra. Vi är naturligtvis för handel mellan länderna. Sverige har varit ett mycket exportberoende land sedan slutet av andra världskriget. Men för att åstadkomma ett handels, eller frihandelsavtal, behövsa endast en bit papper med text på samt några regerings-eller statschefers underskrift på. Ta Nafta (north american free trade agreement) som exempel. Denna bit papper med text på reglerar handeln mellan Kanada, USA och Mexiko.
      Dagens EU började som ”kol- och stålgemenskapen”. Den trädde i kraft 1952 och omfattade då följande sex länder: Tyskland, Frankrike, Italien, Nederländerna, Belgien samt Luxemburg. Sedan blev ”Kol- och stål” EEC som blev EG som blev dagens EU med (fortfarande) 28 medlemsländer. Och detta är inte längre endast ett frihandelsområde. Ett sådant behöver inte 60 000 egna soldater fördelare på 6-7 pansarbataljoner, ett eget parlament, den mäktiga EU-kommissionen eller en uttalad strävan efter en gemensam utrikes-, försvars- och säkerhetspolitik. EU har, enligt vårt sätt och se det, idag en inneboende logik som går ut på att avveckla nationalstaterna för att ersätta dessa med en ny statsbildning: ett Europas Förenta Staterna. EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker har öppet uttalat sig för ett Europas Förenta Stater. På en av Liberalernas Kongresser fick partiets ungdomsförbund (Luf) igenom en motion som innebar att Liberalerna står för ett Europas Förenta Stater (även om Björklund knorrade). En tidigare ordförande för EU-kommissionen José Manuel Barroso, samt Tysklands förbundskansler Angela Merkel, har båda uttalat sig för en EU-armé.
      Därför är jag och de övriga i Arbetarpartiet emot EU-projektet: det är inget frihandelsavtal utan ett överstatligt projekt som vi anser syftar till att avveckla national- och välfärdsstaterna i Europa.
      Men på grund av hur de brittiska politikerna har hanterat Brexit (mycket, mycket illa) är det helt omöjligt att föreslå en Swexit. Detta förslag måste komma i samband med att det överstatliga EU-projektet föreslås tas ytterligare ett steg som överför makt från de olika nationalstaterna (Sverige, Danmark, Finland, o s v) till EU och som gör det tydligt för många människor i många länder att EU är på väg att utvecklas till ett Europas Förenta Stater. Fram till dess är det vi kan göra tre saker:
      a) berätta det jag berättat här,
      b) arbeta för ett europeiskt kollektivavtal för fackföreningarna i (i första hand) alla EUmedlemsländer,
      c) uppmana folk att rösta, men rösta blankt, för att visa att vi inte godkänner EU:s strävan efter överstatlighet. Vi anser att det vore att legitimera EU:s strävan mot ett Europas Förenta Stater att rösta på en valsedel med namn på (S, V, MP, SD, M, KD, C, L ,Fi). Är det ett BRA alternativ. Nej. Men ibland måste man använda sig av det minst dåliga.
      Vänliga hälsningar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>