Får personal på Umeå stadsbibliotek syssla med politisk censur? Nej! Ansvar måste därför utkrävas – och Andreas Lundgren får därför vänta

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfriheten
____________________________

 

INLEDNING

Jag är övertygad om att huvuddelen av personalen vid Umeå stadsbibliotek är juridiskt och moraliskt rättskaffens personer.

Men tyvärr finns det personal på stadsbiblioteket som bekämpar Sveriges grundlagar.

Jag accepterar inte att dessa anställda på Umeå stadsbibliotek får fortsätta – med detta. Håller du med mig så ska du skriva en kommentar på detta blogginlägg om vad du tycker om detta agerande.

 

 

Del ett
Det som skett måste innebära ett brott. Detta brott kan vara av juridiskt art. Av moraliskt art. Eller av både juridisk och moralisk art.

Men det som har skett måste få konsekvenser.

Och jag hoppas att jag kan hitta någon juridiskt kunnig som kan hjälpa mig med att återställa LAG OCH ORDNING – moralisk och/eller juridisk – på Umeå stadsbibliotek. För något har gått väldigt snett där. Återigen: det som har hänt där måste få konsekvenser.

För bokbålens tid är förbi. Eller borde vara det.

 

Del två
Grundlagarna i Sverige
Sverige har fyra grundlagar. Det handlar om:
* tryckfrihetsförordningen,
* yttrandefrihetsgrundlagen,
* regeringsformen,
* successionsordningen.

Tillsammans utgör dessa fyra grundlagar Sveriges ”konstitution”. Detta innebär att yttrande- och tryckfrihet utgör en del av själva kärnan i Sveriges demokratiska grund.

Men inte så på Umeå stadsbibliotek.

 

Del tre
Denna demokratiska grund ger dock vissa anställda på Umeå stadsbibliotek själva fan i.
Denna, som jag är säker på, lilla del av personalen på Umeå stadsbiblioteket anser uppenbarligen att de står över Sveriges demokratiska grund!

Kanske för att grundlagar låter lite gammaldags. Kanske för att stadsbiblioteket har en alldeles egen ”värdegrund” som de tror står över grundlagen?
Kanske för att det står att Umeå stadsbibliotek anser sig vara ett ”bibliotek mot rasism”. Denna paroll finns på vissa, om inte på alla, e-mail som de sänder ut.

Eventuellt tror denna lilla grupp av de anställda på stadsbiblioteket att denna formulering att de själva kan bestämma om vilka – redan inköpta – böcker som drabbas av censureras?

Hur som helst: Vissa anställda vid Umeå stadsbibliotek har tagit sig friheten att plocka bort något som de inte gillar – eller något som en låntagare inte gillade.

 

Del fyra
Nu ska jag göra en gissning:
eftersom boken en gång köptes in av Umeå stadsbibliotek, inte dessutom inte var skriven på svenska, så tror jag att författaren föll offer för en kampanj från någon politisk eller religiös inriktning som hade författaren av boken på sin ”svarta lista”. 

När en bok, som borde stå på hyllan, eftersom den en gång blivit är inköpt av Umeå stadsbibliotek, inte längre står på hyllan, borde jag och du som låntagare kunna få en förklaring – av de anställda vid stadsbiblioteket – till varför boken har försvunnit.

Men det gives ingen sådan förklaring!

DET SOM HÄNT ÄR EN DEMOKRATISK SKANDAL SOM KOMMER ATT SÄTTA UMEÅ PÅ KARTAN – eller åtminstone Umeå stadsbibliotek.
Umeå – Europas kulturhuvudstad 2014 – har alltså anställda på sitt stadsbiblioteket som efter eget skön plockar bort böcker som de själva, eller troligen någon låntagare (eftersom ju stadsbiblioteket självt en gång köpt in boken) inte gillar.

Det finns en paroll: Umeå vill mer!
Är det verkligen så – exempelvis när det gäller försvaret av yttrande- och tryckfriheten?

 

Del fem
Vissa av de anställda vägrar att besvara frågan om stadsbiblioteket någonsin har haft boken. Metoden består i att påstå att det inte går att se om stadsbiblioteket någonsin har haft boken hemma?
Sedan erbjuder de Dig ett fjärrlån.

Andra anställda säger att det verkar som om stadsbiblioteket visserligen (en gång) har haft boken i sitt sortimentet – men att den inte längre finns kvar. Däremot har de ingen aaaning om varför boken har försvunnit.
Sedan erbjuder de Dig ett fjärrlån?

Ytterligare andra anställda vid Umeå stadsbiblioteket har den ofattbara fräckheten att fråga låntagaren om boken händelsevis ”var rasistisk” – samtidigt som de säger sig inte känna till vad boken handlar om!
De har alltså ingen aaaning om vad boken handlar om. Men de kan förolämpa en låntagare – är detta tillåtet?
Sedan erbjuder de Dig (gissa vad) ett fjärrlån?

 

Del sex
Vissa anställda vid Stadsbiblioteket i Umeå anser tydligen att deras hyllor inte ska skitas ned av vissa böcker. Samtidigt anser de att andra bibliotek, kanske Uppsalas bibliotek, kan skita ned sina hyllor (eftersom boken kan fjärrlånas från andra bibliotek).
Hyckleriet är förbanne mig utan gräns

 

Del sju
Handlar detta om någon bok skriven av exempelvis:

a) Herman Lundborg – en känd svensk rasbiolog.
Svaret är Nej. Lundborg är inte portad av Stadsbiblioteket i Umeå.

b) Kim Il Sung – diktator i Nordkorea, så mycket diktator att han, trots sin död 1994, enligt grundlagen är Nordkoreas president för evigt.
Nej, den evige presidenten Kim Il Sungs böcker pryder stadsbibliotekets hyllor i Umeå.

c) Adolf Hitler – vars bok ”Mein Kampf” nått viss ryktbarhet.
Svaret är åter Nej. Adolf Hitlers nazistiska bibel finns att låna eller läsa. På stadsbiblioteket. Här i Umeå.

d) Josef Stalin – ännu en känd diktator.
Du gissade rätt: svaret är Nej. Böcker av Stalin finns på stadsbiblioteket i Umeå.

Och i dessa fall gör Umeå stadsbibliotek alldeles rätt.

Biblioteket ska självklart ha dessa böcker inne så att folk kan låna dem. Själv har jag läst och diskuterat om nazismen sedan jag, vid elva års ålder, tillsammans med mina föräldrar, åkte bil genom ett av andra världskriget fortfarande märkt Väst-Berlin efter att först ha åkt bil från Sassnitz genom Öst-tyskland. Under alla dessa år då jag har deltagit i kampen mot fascism och nazism är det många av mina medkämpar som har läst hela eller delar av Mein Kampf.

De anställda på ett bibliotek ska finna stolthet i att ha ett välsorterat bibliotek. De ska dessutom låta folk själva få avgöra vilka av bibliotekets böcker som biblioteksbesökarna vill läsa – och i vilket syfte. De biblioteksanställda har nämligen inget att göra med detta. Och det är min övertygelse att de flesta biblioteksanställda agerar helt i denna andra. Men jag VET att inte alla gör det. Och det är detta som nu måste fram i ljuset!

 

Del åtta

Vems bok har drabbats av detta moderna bokbål?
Det är en debattbok av en tysk, som har suttit i senaten i Berlin för Socialdemokraterna, som har plockats bort.

Jag ställer mig frågan: är det tillåtet för personal på ett bibliotek att plocka bort redan inköpta böcker från hyllan och sedan inte tala sanning för låntagare som stått och bläddrat i boken just på Umeå stadsbibliotek under hösten ifjol?

Jag ställer mig också frågan: är det tillåtet för personal att förneka att den bortplockade boken går att återställa – trots att detta är möjligt?

Jag ställer mig frågan: vilka lagar har personalen på stadsbiblioteket i Umeå brutit emot när de först plockar bort inköpta böcker, i alla tysthet, sedan förnekar att de någonsin har haft boken (trots att annan personal vid ett annat tillfälle kunde se att boken faktiskt hade funnits – vid Umeå stadsbiblioteket i Umeå?

Jag frågar mig: är det tillåtet för personal på stadsbiblioteket i Umeå att dra ut på beskedet i månader om ifall de åter ska köpa in en bok av den – av viss personal på Umeå stadsbibliotek svartlistade författaren – trots att de har lovat att besvara frågan inom en vecka.

Jag frågar mig: är det någon som vågar och gå ut och be om ursäkt för detta övergrepp mot yttrande- och tryckfriheten?

Eller är det som vanligt då något händer i Umeå – tystnad råder – beordrad av högre tjänstemän och/eller politiker

 

____________________________

Du som vill läsa de blogginlägg som jag hittills har skrivit om
den svenska politiska fegheten kan göra detta genom att
gå in på www.arbetartidningen.se – eller klicka här.