PÅ västfronten intet nytt
Under kriget mot Lostträsk var Horace Hällgren, son till Inga Hill och Eberhart Hällgren, mannen som uppfann Hjulet, inkallad och placerad vid Västfronten. I brev, aldrig tidigare publicerade, kan vi för första gången följa unge Horace i hans vedermödor under krigets fasor.
Horace, som aldrig förut varit bortom Storklinten, hade det inte lätt som vi kan utläsa av de brev han skrev hem till sin moder Inga Hill.
Skyttegrav #45 den fjärde januari 1942
Kära Mor Inga Hill,
Som jag berättade i förra brevet är livet i en skyttegrav faktiskt värre än att sitta vid Grissorteringsbordet. Du vet ju dessutom bättre än de flesta hur lätt jag drar på mig olika sjukdomar och här nere i dessa förhatliga gravar frodas både det ena ock det andra kan jag lova.
Jag försökte följa dina råd och skaffa mig kamrater så att dagarna skulle bliva lättare att uthärda. Men tyvärr så är det min plikt att meddela att mina nya kamrater Frans, Gösta, Urban, Assar, Kalle, Eskil, Signar, Tyko, Danske Svend, Ossian, Anton, Viktor, Harald, Bertil, Jöns, Jens, Rickard, Josef, Isak, Burt Lancaster och Linus inte längre finns bland oss. Fast det är en liten överdrift. De finns fortfarande bland oss men på lite olika ställen bara.
Dagarna äro fyllda av granatkrevader och om nätterna sitta vi alla på kanten av skyttegravarna och lyssna hur fienden sjunga sina vemodiga sånger. Jag försökte mig också på en sång en kväll men det resulterade bara i att båda sidor började skjuta på mig.
Du kan meddela kantorn i Kalvträsk att det är fult att ljuga och jag har förstått under dessa månader att jag alls inte har den änglalika stämma han sade att jag ägde. Den torde snarare förbereda mig för en väldigt hastig hädanfärd skulle jag åter försöka mig på att sjunga När hinken skall tömmas där hemma igen.
Krigets fasor äro svåra att beskriva men du kan hälsa fader Eberhart att jag gör så gott jag kan men att det icke finnes hjältedåd inom denna bransch. Bara lidande, svält och olidliga umbäranden.
Vilket för mig in på en annan sak. Vi har de senaste tre veckorna varit helt avskurna från trosskompaniet så vi hava alla börjat snegla på Stig, du vet ordonnansen med de välformade benen. Innan läget förvärras ber jag dig kära mor att om möjligheten finnes sända en rejäl laddning njurpalt så fort du får tillfälle. Ammunitionen börjar också tryta och vid förra sändningen du gav mig kunde vi faktiskt ta kulle 277 enbart med hjälp av den frusna leverpalten.
Med hopp om att ni alla haver hälsan.
Din Horace.
PS
Jag hoppas också att vikarien Kurt Nicolin vid grissorteringsbordet sköter min syssla väl.
DS
Senaste kommentarerna