Eberhart Hällgren i olika tider

Av , , Bli först att kommentera 7

Paradox

Paradox

Foto: Runar Lindahl, efterbearbetning: Ulf Boström

 

 

En del undrar kanske hur det kan komma sig att Eberhart Hällgren emigrerade till Japan 1941 och ändå varit så delaktigt i Kalvträsks och Fiskbergs utveckling i historien efter denna emigration.
 
Som bekant emigrerade Eberhart Hällgren 1941 med tåg från Lubboträsk via Ekträsk, Yttersjön, Hällnäs och Shanghai och sedermera roddbåt till Japan. Omkring detta finns det få oklarheter utom möjligen Horace och Inga Hills leverne efter detta.
 
Så då till förklaringen som visar att Albert Einstein haft en tankevurpa när han obstinat påstod att man icket kan vara på tvenne platser samtidigt. Eberhart Hällgren hade under det att han utvecklade hologrammet och osynlighetsradarn snubblat över grissorteringbordet som Horace lyckats flytta på, kedjad som han var. I fallet såg Eberhart framför sig hur enkelt det hade varit att undvika detta svinaktiga bord om man bara varit någon annanstans.
 
Med sin obligatoriska halmhatt på huvudet satt han sedan i flera dagar vid köksbordet, ritandes och knaprade på kall njurplat och bara funderade. Slutligen slog det honom att Albert hade alldeles fel. Det är fullt möjligt att vara inte bara på två platser samtidigt utan också välja i vilken tid man skall vara på var plats. Något som Fjollträskare inte kan ens i nutid då de konstant komma 25 minuter efter en förutbestämd mötestidpunkt.
 
Med mörtolja, kapris och en avslagen skördetröska skruvade Eberhart ihop den tidsmaskin som kom att göra honom dubbelt så närvarande i Universum och ganska precis dubbelt så förmögen. Dessutom kom han att leva dubbelt så länge som han annars skulle ha gjort fast på olika platser. Det enda bakslaget för Hällgren var att han måste gå på toaletten exakt samtidigt som den andra Eberhart. Och detta medförde vissa penibla situationer som här icket närmare skall beskrivas.
 
Hur kom det sig då att Inga Hill visste att Eberhart hade emigrerat om han nu var på två platser, dvs. Japan och Fiskberg, samtidigt, frågar sig kanske en del (eller en(1) i alla fall)? På det kan jag bara säga sanningen. Inga Hill visste vad en paradox var och hon ville inte gå till historien som den som ödelagt Fiskberg, Storgatan, Vintergatan och större delen av Andromedagalaxen. Så hon nöjde sig med att vattna sina Ungerska pelargoner och tillaga sin mjälla palt tills det att livet övergick i en annan fas många år senare.
 

Ett rymdmått att räkna med

Av , , 4 kommentarer 4

 

 

 

I nutid har mången gammalt mått helt eller delvis försvunnit från Meningen. Man har i decennier försökt utrota fot och tum från landet i väst där man hellre spenderar kosingen på krig än tar hand om sina fattiga medborgare och där man inte anses vara patriot om man ej har en 9 mm Glock i nattduksbordslådan. Men även i vår värld som inte för så länge sedan enbart innefattade Kalvträsk och Fiskberg lever dessa mänskliga mått kvar inte minst inom byggnadsindustrin.
 
Hur många av er haver konverterat till watt när ni svarar på frågan om din bilmotors effekt? Eller syftar du fortfarande på Levis Stina när du beskriver dess maximala energipotential vid 5400 varv per minut? Var icket ledsen eller oroad över din konservatism. Du är icke ensam!
 
Vi ska veta att oerhört många mått redan har fallit i den totala glömskan och somliga komma aldrig mer att hänvisas till på gott och ont. En del hävdar att så länge man minns ett mått så existerar det. Andra vill påstå att detta tankesätt bara är vidskepelse och en väg bort från det sanna Måttet.
Men genom Eberhart Hällgrens dagböcker skall jag här för eder räkna upp ett mindre antal rymd-, längd- och vikt-mått på det att vi skall minnas vårt förflutna, våra förfäder och den snö som föll året före det innevarande.
 
Jäkel – 6,54 cm starksprit
Fot – 12 jäklar (bör endast intags vid bröllop e dyl.)
Älg – 230 kilo eller 29,83 tum i kvadrat
Spilkum – 2,8 liter bult (minst 4 veckor gammal)
Sävring – 12/8-delar rökt korv och 6/7 dyckert
 
Men det allra viktigaste måttet som idag knappt omnämns i regionala nyheter är 1 Sparkarfull. Detta rymd- och vikt-mått hade sin storhetstid främst under vinterhalvåret före 1960 och innefattar allt som man kan lasta på en vanlig spark utan släpvagn. Rekordet uppmättes vid en tävling utanför Gammcaféee 1948 då Jonas Stolt lyckats lasta hela sin släkt på mödernet ända från 1524 till dags dato. Visserligen var det blidföre just den dagen men många voro ändå stumma av beundran inför detta mastodontlass.
 
När Kalvträsk och Fiskberg tvingades in i EU mot sin vilja förbjöds detta mått till förmån för den Italienska mikrometern och sparken klassades inte längre som ett fortskaffningsmedel utan dömdes till ett kurioskt historiskt inslag i den del av landet där, enligt EU-parlamentarikerna, ingen bott på 400 år.
 

Sökandet efter Horace (del III)

Av , , Bli först att kommentera 4

 

Horace III

Här samlas väpnare och vapendragarna för att åter söka Horace Hällgren

 

Det första som gjordes sedan man hittat Horace Hällgren för 211:e gången var att gratis för Gudrun Eriksson i Storklinten installera en av Televerkets finaste svarta i bakelit telefon. Detta fann man vara ekonomiskt försvarbart då ingen skulle behövde åka den långa vägen till Gudrun för att få reda på om Horace redan hade samlat sig under hennes säng.
 
Var då detta svar negativt så hade man en plan fix och färdig för att inte lamslå hela bygden och dess industrier. Man hade satt samman en homogen grupp av jägare och jaktlystna ungdomar som på heltid kunde söka Horace i den otillgängliga terräng som utgjorde området mellan Fiskberg och Fjerurn.
 
Horace Hällgren var trots sin inneboende lathet en svår nöt att knäcka även för dessa proffs till jägare. Man har forskat i möjligheten om TV-programmet Här är din Kniv, med Lasse Holmkvist kan ha varit en lärdom för unge Hällgren. När Horace fick känningar av Gudruns fönster blev ofta behovet så stort att Horace blev som en modern Davy Crockett i skogen. Han lade listigt fällor för jägarna och dolde sina fotspår med tranbärsjuice och silveroxid. I viss vegetation hade han satt upp missledande handskrivna lappar men detta blev förbjudet i lag sedan man beslutat att förpassa alla samer till koncentrationslägren.
 
Det hände dock en gång att uppbådet han i fatt Horace innan han hunnit in under Gudruns säng och det berodde helt enkelt på att rälsbussen från Skomakars hade fått punktering intill Lappselet och Horace valde då att lifta i motsatt riktning för att hinna med 15:05-planet från Spölträsks International Airport till Storklinten. Vid Grenbäcken stod nämligen Sixten Sandström och strömetade mört då han plötsligt fann en Horace i siktet.
Horace Hällgren ska då ha brustit ut i gråt.
 
Dagen därpå lyckades han dock som vanligt betrakta Gudruns sovrumsfönster från insidan.

Gudrun & Horace

Av , , Bli först att kommentera 4

 

 

 

Ett par frågetecken kvarstår att utreda. Hur det kom sig att Gudrun Eriksson i Storklinten tillät att ha en Horace Hällgren under sin säng i tid och otid, är en av dessa frågor som kräva ett svar.
 
Men först ska vi reda ut sträckan Fiskberg – Storklinten. För de fåtal som inte tillbringat somrarna i dessa trakter kan det behövas en kortare geografilektion så att möjliga vita fläckar på Sverigekartan ifylles med fantasins grälla färger.
 
Fiskberg ligger i dagsläget intill vad man i Burträsk kallar Gamla Lidsträskvägen. Lidsträsk i sin tur är det moderna namnet på Fjerurn. Man måste därtillvid tillägga att vi talar om Södra Lidsträsk på det att ingen förvirring skall ringla sig in i denna text. Om Norra Lidsträsk skall vi inte alls orda.
 
Det första hindret på vår väg till Storklinten via Fjerurn är vägkorsningen till Gäddträskliden. Här gäller det att ställa rakt fram om vi inte vill hamna i de farliga trakterna av Brännliden. När vi kommit förbi detta obstinata hinder och komma fram till nästa korsning ska vi genast och utan dröjsmål taga till vänster. Då hava vi ytterligare tvenne hinder på vår väg till Gudrun. Det första är ett vägascheel till vänster som skulle taga oss till nedre sidan av Bjärnmortjärn. Och det andra är ett rätt likt vägascheel som om det fått bestämma hava visat oss vägen till en plats norr om sagda sjö och slutligen floden som rinner från Klintträsket.
 
Men hålla vi oss på den Sanna vägen skola vi strax se Storklinten i all dess hägring. Väl framme vid Gudruns hus se vi Sörlidsträsket breda ut sig inför våra häpna ögon och vi se med svårighet över till andra sidan och Sönnersliden. Men om detta fasanfulla ställe skall vi icket heller orda mer härom.
 
Så till själva kärnfrågan. Hur kom det sig att Gudrun tillät Horace att ligga under sängen? Svaret är att Gudrun inte hade en aning om detta då Horace kunde vara tyst såsom en mus bara han fick skåda hennes sovrumsfönster i stillhet. Vi ska nog inte spekulera i hur detta kom sig men kanske berodde det på att Gudrun och kyrkokören i Kalvträsk ofta voro på turné ibland annat Australien, Falklandsöarna och Norsjö.

Rapport från Hemvändardagen i Kalvträsk

Av , , 4 kommentarer 2

 

Sixten Sandström
 

Underhållaren Sixten Sandström

Sammanfattning

Dåligt väder, mycket folk, god mat.

Längre redogörelse
 

 

Under Glam och Stoj invigde Owe Söderström år 2009os Hemvändardag på Gamla Skolan i Kalvträsk kl 10:47 lördagen den 25 juli.
Söderström var för dagen iklädd en gul kreation som väckte beundran hos den mer manliga delen av de ditresta besökarna.

Bert-Åke Karlsson gladde Kalvträskarna genom att medhava 25 klippböcker (sk Scrap Books) från tiden strax efter Herodes till nutid.

Karin Furmark (fd Lindgren) från Fjerurn gav oss möjligheten att köpa hennes nya bok Det var inte illa, innan hon var tvungen att åka till Överkalix för en släktträff (på hennes makes sida).

Under gudstjänsten närvarade vår alldeles egen prost Sture Lundberg och han filosoferade över nytestamentliga teologier med bravur.

Runar Lindahl visade sina spelfilmer om hur det kunde gått till i Kalvträsk när tiden var lite yngre och applådåskorna dånade länge efteråt.

Maten serverades i Nya Skolans gymnastiksal och bestod av en mycket god köttgryta som serverades enligt gående-bords.principen. En eloge till de unga damer som tillagat denna i sanning delikata rätt.

En eloge också till en serviettnäckrosvikande ung Fröken Fossland som dagen innan suttit i många timmar ock vikt dessa japaninspirerade rosor som prydde borden.

Albert "Alberto Tombola" Westman* lyckades förolämpade halva Kalvträsks befolkning med sin väl genomförda lottförsäljning och sedermera dragning. De som inte mött denne man tidigare skall icket misströsta då han alltid varit på det där viset och att det ytterst sällan ligger något personlig agg bakom förolämpningarna.

C-O Bohman och Sten-Ove Håfbergs fru voro bland de upprepade vinnarna och Fred Lindgren kunde stolt gå hem med en alldeles ny Ferrari Testarossa från 1988.

Jan-Erik Granström redogjorde för skattjaktsfågornas svar och kunde som vanligt trollbinda publiken med sin kunskap om bygden. Inte alla visste att Kalvträsk hette Stockholm på 1500-talet och att namnet övergavs för att det lät alldeles för fjolligt.

Dansen efteråt blev måhända inte lika succéartat som resten av tillställningen då varken U2 eller Larz-Kristerz hann komma i tid på grund av översvämningar i Kramfors. Men Otto Lundström framförde helt på egen hand luftgitarrversionen av Kåre Lundströms – Född neve Klåntn (Original av JC Fogerty).

Trots att vädret var på gränsen till övervått voro alla ditresta mycket nöjda över hur denna Hemvändardag organiserats och genomförts. De som icket kunde känna denna glädje återfår pengarna för inträdesbiljetten nu på tisdag invid bankautomaten i Fiskberg.
 

Eberhart Hällgren, mannen som uppfann Vattenfall, medverkade endast i Kalvträskarnas minne och vid midnatt vände samtliga sina bönemattor mot Fiskberg för en kortare filosofisk eftertanke.

* Fotnot: Sixten Sandströms träffsäkra namnsättning på herr Westman.
 

Hemvändardag i Kalvträsk den 25/7

Av , , 3 kommentarer 2

 

 

Dunk

Foto: Gustaf Persson, Spölträsk.

 

På grund av semester kommer ett blogguppehåll att införlivas.

Eberhart Hällgren, mannen som uppfann Lediga Lördagar, lär enligt icke bekräftade uppgifter i VK, avlägga ett efterlängtat besök i Kalvträsk och Fiskberg på samma dag som Hemvändardagen skall gå av stapeln den 25/7 (www.kalvtrask.se/news.html)

Huruvida detta ens är möjligt återstår att se men enligt CNN och Tokyo Allehanda har Hällgren bokat en 1:a-klassbiljett med Lapplandspilen från Yokohama till Lubboträsks Centralstation.

Förberedelserna i Kalvträsk är redan i full gång och de styrande i Kalvträsk har sett till att blåbären har mognat i god tid och kornet har ympats med sidfläsk på det att den ekologiska palten skall utvecklas åt rätt håll. Inga Hill har utsetts som kvalitetsansvarig på egen begäran.

Gammcaféee har fejats och restaurerats från grunden och festvåningen är redan dekorerad med Eberhart Hällgrens alla utmärkelser.

300 000 dunkar med den finaste Bult är på plats i Församlingshemmets rymliga samvetskällare.

Horace Hällgren har fått permission från Grissorteringsbordet och Gudrun Eriksson i Storklinten har meddelat att hon kommer att hålla sovrummet öppet för den breda allmänheten.

Redaktören för denna blogg återkommer kanske med en utförligare rapport om händelsens storlek och vikt i ett nyhetstorrt samhälle.

Snösorter

Av , , 2 kommentarer 2

Bredsnö

Foto: Fred Lindgren, sfterbearbetning: Ulf Boström

 

Den 16 juli är en dag som för en Kalvträskare innebär att snöskyfflingsutrustningarna skall ges en översyn. Man får aldrig tro att en ljum myggrik sommarkväll kan bliva ett permanent tillstånd i livet. Nej, eftertanke och elände är människan lott. Tro ej att solen städse kommer att skina på din Stig.
 
För en del är snö bara snö. Men för de som måste skotta den eller ha den omkring sig stora delar av året är det helt annorlunda. Det finns så många olika snösorter att de styrande i Kalvträsk kände sig nödgade att skapa en ny myndighet i Lubboträsk 1959 med Eberhart Hällgren, mannen som uppfann solsken, som Byrådirektör.
 
Denna myndighet fick namnet Snöministeriet och hade som uppgift att kartlägga alla de olika sorters snö som fanns under en normalvinter i Västerbotten.
 
Man hade under en våt afton på GammCafeée hamnat i en våldsam diskussion som gällde i fall det var garvsnö i drivan utanför eller vanlig postmortemsnö. De skadade lades på is men frågan ansågs kräva ett svar. Eberhart Hällgren utsågs i snöfallet som den mest lämpade mannen att driva ett sådant departement och två dagar senare kunde han beställa ett alldeles nytt skrivbord till sitt kontor i Västra Lubboträsk.
 
Han anställde medarbetare med visdom och kunskap om skottning i allmänhet. Vissa hade endast mockat i lagården men voro experter på att avlämna bördan på avsett ställe. Andra skyfflade vilt utan hänsyn till grannsämja och ytterligare några voro bara åskådare men hade viss teoretisk kunskap om hur snö bör skottas under fall av höstsnö. Dessa kallar vi i dagligt tal konsulter.
 
Snön delades först upp i ett antal olika faktorer såsom kornstorlek, fuktighetsgrad, färg och kramfaktor. Utifrån dessa faktorer kunde man sedan ytterligare dela upp varje snötyp i beståndsdelar beroende på vädertypen under fallet.
 
Somlig snö kunde vara fallen på skare och den kemiska reaktion som då inträffade fick den snön att vara mer grumsig till sin struktur. Annan snö som hamnade på Maximus Lindberg bro kunde vara stövelklistrig och fick bokföras under Besvärlighetsfaktor 2.
 
Skidåkarna har träffat på snö som vägrar låta sig åkas på. Den typen av snö fick epitetet Sixten efter den berömde Järnberg och såldes vida omkring till Mora och Sälen.
 
Den snötyp som de mindre invånarna hade förkärlek till var den snö som vi än i dag kallar kramsnö. Den typen arkiverades under Besvärlig då man såg det utifrån skottarens sätt att förhålla sig till vardagen och inte som underhållning.
 
Snön på bilden kallades Bredsnö då den oftast lade sig på det mesta.
 
Eberhart Hällgren emigrerade dock till Japan 1941 och allt sedan dess har snö bara kallats snö.
 
Vilket är en stor synd om man närmare tänker på frågan.

Eberhart Hällgrens nyår

Av , , Bli först att kommentera 4

 

 

En sann norrlänning börjar ju planera för vintern och julfirande samma dag som sommarsolståndet infallit. Så ock Eberhart Hällgren, mannen som uppfann Hjorthornssalt.
 
Det traditionsenliga Hällgrenska nyårsfirandet tog sin början klockan 23:59 den 30:e december (på kvällen). Då tände Inga Hill Horaces luva på det att ingen skulle behöva skåda denna jämmerliga huvudbonad igen. Ofta tog sig även Horace och kunde för en gångs skulle göra lite nytta i palatsets uppvärmningssyfte.
 
Nyårsmaten hade Inga Hill förberett sedan dagarna efter Midsommar och bestod uteslutande av olika Paltvariationer helt enligt den Eberhartska traditionen. Inga Hill försökte sig en gång på att tillverka den Österrikiska korv som gjort att så få reser till denna avkrok om sommaren men det föll icket någon gäst på fatet.
 
Paltfatet, som alltid fotograferades av ditrest media, vägde ett normalår ca 14 ton och innehöll palt för alla smaker. Där och endast där kunde man njuta av kaloririk palt, paltsylta med kapris och vildsvinomeletter, svartvinbärsmarinerad ölpalt, rävfilédoppad smörpalt med sysslinggrädde samt de vanliga njur-, lever- och fläsk-paltarna i den finaste konjak.
 
Eberhart hade alltid haft ett visst motstånd till att gratis elda upp pengar till allmänt beskådande men till Nyårsaftonens firande lät han Gunnar Oppenheimer tillverka ett par rejäla smällare som kanske kunde utplåna en viss by, här icket nämnd vid namn, samtidigt som den gladde alla de bodde på den norra hemisfären som råkade titta upp mot himlen vid 12-snåret (på kvällen).
 
Nyårstalet höll Eberhart Hällgren alltid själv stående på den fjärde balkongen till vänster på våning 21 från huvudingången räknat. Hans teman voro olika men han kom alltid fram till samma slutsats vid anförandets slut. Att han intet varit något utan inspirationen han fått från Kalvträskarnas snabbt roterande hjärnceller.
 
Med importerad bult i ett kristallglas från Kosta Massa höjde han en skål till publikhavet nedanför, hustrun Inga Hill samt i viss mån även sonen Horace om han inte hunnit smita till Storklinten och utropade riksdagsman Usedom Wollins motto:
 
Mot framtidens land! På Gummimadrasser!

Eberhartobservatoriet

Av , , Bli först att kommentera 5

 

 

 

På grund av eller tack vare FASA och den lyckade månlandning som Eberhart Hällgren, mannen som uppfann den Elektroniska Vedspisen, genomförde 1969 ville de styrande i Kalvträsk veta lite mer om vad som fanns bortom Grötselets horisont.
 
Då Eberhart var den i församlingen som rest längst föll det sig åter igen fullt naturligt, efter en fuktig kväll på Gammcaféee där man som alltid samlats för att dryfta viktiga ting som krävde beslutsmässigt tänkande, att välja Hällgren som ordförande för StjärnGossarna som arbetsnamnet blev på den grupp som fick som uppgift att kartlägga allt bortom Grötselet.
 
Eberhart som vid denna tid var en aning överarbetad fann tröst i Inga Hills njurpalt och satte sig med halmhatten vid köksbordet i ett försök att finna ut något listigt. Då Horace för en gångs skull satt vid Grissorteringbordet och Inga Hill nöp skott av de Ungerska pelargonerna i all stillhet utan att komma med ett enda uppmuntrande tillrop kunde Eberhart koncentrera sig på problemet .
 
Han skriver i sin dagbok i en anteckning från 1962:
Den kikare som beslagtogs vid raiden mot Vilhelm Forsgren i Lostträsk torde icket hava den upplösning som kräves för att ens skåda Plutos förbryllande poler vid midnatt i Moskva. Nej här krävs en kikare av kolossalformat som ock med automatik kan motverka jordens rotation på det att vi kan fästa våra spejande ögon mot en fix punkt i världsalltets tomrum.
 
Med hjälp av betongfabriken i Bastuträsk och Gjutmästaren Göte Konkret, göt man ett fundament nedanför danslogen i Fiskberg som även kom att nyttjas flitigt av danssugna besökare som ville eller behövde lätta lite på trycket när orkestern tog paus klockan 23:00.
 
Ovanpå detta enorma fundament placerades sedan med möda och besvär det teleskop som i folkmun kallades Storbrakakikarn och som hade en maximal förstoringsgrad om 300×40 miljarder och var helt digital i sin uppbyggnad.
 
Eberhartobservatoriet, som var det officiella namnet på denna kikare hade dessutom utrustats med en lokal– såväl som universal-förstoring, fann under de första två åren inte mindre än 745 nya galaxer, 2 577 nya minigalaxer sk UCDs (Ultra Compact Dwarfs) samt Jonas Nyströms fru som rymt med drängen Ture Lindström (tack vare lokaldelen).
 
Jonas Nyström fru Doris (Nyström född Slut) stämde dock FASA på 500 miljoner kronor och hävdade intrång på det personliga Planet då det visade sig att prästen som vigde Jonas och Doris egentligen bara var en semestrande knivslipare som hade tråkigt en eftermiddag. Doris vann målet och för att kunna betala skadeståndet sålde FASA observatoriet till Isaac Newton i Andersfors.

Kvastskaftsindustrin

Av , , 1 kommentar 5

 

 

Råmaterial till kvastskaft

Foto: Runar Lindahl, efterbearbetning: Ulf Boström

 

Under 60-talet voro virkespriserna nere i en aldrig tidigare skådad botten. Och på grund av Eberhart Hällgrens mirakelgödning hade överskottet hunnit bliva enormt på bara 4 månader. Vad skulle man taga sig till? Något måste göras.
 
På ett blixtinkallat möte på Gammcaféee utsåg man enhälligt Eberhart Hällgren som ansvarig för att skogen höll på att återkräva vad man i dagligt tal kallade Kalvträsk.
 
Avverkarna, även kallade skogshuggare, hade arbetat i 12-skift ända sedan Mikaeli och ändå hade skogarna fortsatt att breda ut sig. En huggare som valt att inte vara med på bild hade avverkat samma område under 4 månader men var morgon stod där vuxna träd lika fullt.
 
Eberhart Hällgren, mannen som uppfann Sädeslag och som ägde i stort sett all skog från Turkiet till Sävar, såg sina förmögenheter växa för var dag men han insåg också som den sanne humanist han var att det fanns ett problem. Problem var något som Hällgren tyckte om. Han satte sig vid köksbordet och Inga Hill valde att åka till sin moster i Linz för att slippa se hur Eberhart våldförde sig på vaxduken igen.
 
I dagboken skriver Eberhart om sina svårigheter:
 
Jag finner det egendomligt att min hustru Inga Hill är så vanvettigt fäst vid denna vaxduk. Hon kan få vilken duk hon vill och vilket köksbord som helst i den finaste Italienska marmor men hon vägrar låta mig göra ved av detta bord med Perstorpsskiva. Jag hoppas att hon gjorde ett rejält paltkok innan hon åkte. Men nu till det skogliga problemet.
 
Jag vill inte med eldens kraft söndra dessa mina skogar då jag har en blåbärskont full som jag var tvingad att lämna förra helgen då Horace åter rymt från Grissorteringsbordet.  Då återstår endast att utveckla en ny snabb industri där skogens råvara nyttjas till något som kan se ut som ett syfte. Kvastskaft!
 
I utkanten av Svartvikens Industrisamhälle uppfördes sålunda den snabbaste industri som skådats. Genom en fiffigt utformad automatisk svarv kunde man mala ner en fullvuxen tall med en diameter om 50 cm på 2 sekunder till ett skaft om 2 cm. Samtidigt fick man ofantliga mängder flis som Hällgren kom på att man kunde pressa ihop till spånskivor och sälja till bland annat England och Oskarshamn.
 
På bilden se vi hur råvaran till kvastskaften manuellt lastas på stöttingar inför färden och omdaningen till sopskaft. Priset för ett skaft låg på 35 öre men spånskivorna tog Eberhart bra betalt för då det var helt nytt och marknaden är alltid villig att betala vad som helst om man får vara först med något.
 
Huruvida Eberhart Hällgren introducerade spånskivor för Japanerna efter emigrationen 1941 är dock icke känt.
Presentation

Sysselsättning: Systemexpert
Bloggar om: Kalvträsk
Ålder: 54
Bor: Sundsvall
Familj: fru Mia o dotter Sophia
Utbildning: ja
Dröm: tårta
Bästa egenskapen: fantasirik
Sämsta egenskapen: långsint
Husdjur: ja
Bil: ja
Intressen: musik, böcker och ord

Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Kategorier
  • Inga kategorier
Arkiv
RSS Nytt från vk.se