Gunnels Guldfyndigheter

 Har vinkat av en busslast  fantastiska demensspecialister och unnar mig en stunds ledighet i solskenet. Sitter med kikaren och spanar ut över sjön där isen smälter med rekordfart. Ofattbart att  man för fyra dagar sedan körde skoter och promenerade på sjön. Fullt med bevingade gäster med simhud mellan tårna trafikerar de växande vakarna. Sedär - några nyanlända - Svärtan med fru, Skedandsparet, och minsann där bakom - är det inte ett ensamt exemplar av liggunderlagus pådriftius, och en bit därifrån frigolitus fyrkantius.

Glädjande nog har det bästa vårtecknet av dem alla kommit i dagen. Den röda bojen. Samlingsplats för otaliga rödingstim. Jag ser fram emot sommarsäsongen. Mot att få sjösätta båtarna och peptalka masken innan den sjunker i djupet i släptåg till långedraget. 

Intensivsemestrar i solstolen trots doxyfermkurens sista dag och trotsar biverkningslistan genom att blotta mina vita fötter. De ser välanvända men friska ut. Bestämt ska jag pigga upp dem och belöna dem för en väl genomförd vårsäsong genom att sätta på lite korallrött nagellack. Känner försmaken av sommar och smuttar på lite vattenmelon. Livet är gott.

Kryddade denna stilla grå tisdagsmorgon med en allergitablett, blev alldeles pömsig och unnar mig därför en mjukstart. Jag är lite säsongsbakis efter de senaste månadernas intensiva jobb nämligen. Bara några enstaka gäster som övernattat inatt, de har åkt så nu är vi alldeles ensamma i vykortet för en stund.

Pömsar i soffhörnet i väntan på att energin och kaffetåren ska komma promenerandes till mig. Komsi komsi..... Vill snabbt bli pigg för vi har massor med utomhusjobb som ska göras de närmsta veckorna och imorgon kommer en massa folk igen.

Under tiden som jag sitter här tittar jag förundrat på alla fantastiska sjöfåglar som samlas i vaken som växer sig större för varje minut. Fru Knipa tittar ut då och då ut ur holken och blir matad av maken. Såskareseut! Kaffe Robert!!! Hoho!

 I går var det den stora resedagen för folk och fä här i vykortet . Folk åkte hem och fän kom. Jag kan nu även räkna in viggen, knipan och göken under kategorin "Sommarens Sandvikare".  Småfåglarna har jag sämre koll på i år, men förväntar mig att få se flugsnapparna när som helst nu. Ett lätt stilla regn faller här i skrivande stund och det får säkert den förvånade växtligheten att ta fart på allvar. Jag har kikaren beredd till hands hela tiden för att kunna beundra alla nya djur som dyker upp här. I polcirkeln har man sett björn. För mig får den gärna hålla sig borta härifrån. 

Synd att jag inte kom ihåg att köpa ett par plastkrattor när jag var på rymmen. Den enda vi har kvar är glestandad och spröd och stålkrattorna är för tunga för mig. Vi har kommit igång bra med vårstädningen och vi forstätter förstås de närmaste veckorna. Tack ni som plockat skräp i helgen! Uppskattas varmt!!!

Tyvärr ligger det ännu många säckar oplockat skräp, flaskor och burkar  kring udden och längs stranden och vägen. Det gör mig trött och förundrar hur folk tänker då man tror att någon annan ska plocka upp efter dem. Jag går och gruvar mig för att röja ur kåtan. Tittade in i den går och tänkte öppna upp för kaffegäster, men fick i stället en smärre chock då jag fick se förödelsen efter valborgsfirandet. Fullt med burkar och flaskor och allmänt grisigt. Jag tycker faktiskt att det man tar med sig och orkar bära dit - det borde man orka bära hem igen. Eller åtminstone att lägga det i skräp/pantsäcken. Sådant får en att tappa lusten en stund.

 Sommaren är på besök i vykortet. Om det är högst tillfälligt, en försmak eller rent av för att stanna - återstår att se. I den yra som framkallas av solens värmande strålar och de ljumma vindarna påbörjar man nästan automatiskt vårannan. Här i nordliga trakter är det lite vågat att plantera sommarblommorna redan nu, men jag tar risken att få bära dem ut och in i några veckor ännu utifall kung Bore har glömt något och återkommer.

När jag höll på som bäst att plantera och plocka bort lite bråte, föll en blometikett ut ur en påse och landade på marken framför mina vita bara ben. På etiketten stod Vit Fetknopp! Det kunde inte ha sagts tydligare, men jag struntar i det och låter mina vita ben sticka fram under den snygga klänningen jag fyndade på second hand, i Sorsele av alla ställen. Här får man vara som man är, och det är underbart.

Människor och djur blir euforiska av sommarvärmen. Det kändes lite abstrakt att stå ute på isen i morse och pimpla i solgasset. 4 rödingar följde med hem och blev en ljuvlig lätt och somrig lunch i solskenet.

En underbar dag i vykortet. Varm varmt och ljumma vindar. De sista skoteråkarna tar hem sina maskiner. De återstående pimplarna promenerar på isen och själv har jag planterat sommarblommor. Lite väl optimistiskt kan m,an tycka, men jag räknar med att vi måste ta in dem nattetid någon vecka till. Ikväll ska vi njuta av solnedgången, hockeyn och eurovisionen här från min favoritplats på jorden - solskensrummet! ha en fin kväll du med!

Hemma igen i efter ett par intensiva dygn på löslistan. Jag åkte hemifrån klockan 04.30 i går och har hunnit vara i Skellefteå och föreläst på Kom vux, shoppat nödvändigheter i värmen, hälsat på mamma och kom hem lagom till att 17-majfirandet drog i gång här i Sandviken i eftermiddags. Våra härliga norska gäster körde sin klassiska parad med buller bång och så sång förstås. Ja vi elsker dette landet.... Vi kan inte annat än att älska det  vi med:) Sedan har vi plägats med kakor av alla de slag så magen står i fyra hörn. Födelsedagskalas för Sofie som fyller 17. Haft middagsknytis med vänner. Trevlig samvaro med glada  gäster - norska som svenska känns bra i hjärtat. Vackra blommor och en god flaska vin  som vi fått i present av härliga Inge, Karin, Gunilla och Per står här på bordet intill och kommer väl till pass någon stilla kväll längre fram, när sorlet tystnat och vi är själva här i vykortet.

http://www.pitea-tidningen.se/arjeplog/silverexpressen-fortsatter-7655906-default.aspx#.UZIhWniUvMk.facebook

Idag är det en dag att fira! Det lönar sig att samarbeta över gränserna. Här är ett solklart exempel på det. Vi är så otroligt glada att en lösning kom till stånd. Vi håller tummarna för fortsättningen. Nu får det medeltjocka serviceminded fruntimret väl ta och förvara dynorna till utemöblerna i pudaslådan istället

 En ljuvlig mellanlandning  mellan avfrostning av två frysar och varuleveransen. Kaffetåren är ljuvlig och jag njuter i fulla drag. Ute är det snöglopp och i natt har regnet fullkomligt vräkt ned. Isfisket har inte lockat de senaste dagarna eftersom vädret varit riktigt otrevligt. Få se om det blir en sväng till innan denna huggperiod är slut. 

 Fick Kahlil Gibrans bok Profeten av min norska väninna Beate i julklapp. Norska språket gör den lite klurig att läsa och man får ofta läsa meningarna flera gånger för att förstå innebörden. Idag kände jag att jag behövde något klokt att  fylla själen med så jag läste kapitlet om vänskap och blev glad och stark. Hittade en svensk översättning som jag här delar med mig av till dig som läser:

”Din vän är svaret på dina behov.
Han är din åker, som du sår med kärlek och skördar med tacksägelse.
Han är din föda och din härd.
Ty du kommer till honom med din hunger och du söker honom för att få ro.
Då din vän säger sin mening, fruktar du inte ett ”nej” hos dig själv, ej heller håller du tillbaka ett ”ja”.
Och då han tiger, slutar ditt hjärta ej upp att lyssna till hans hjärta; ty utan ord föds och delas alla tankar, alla önskningar, alla förhoppningar vänner emellan, med en glädje som ej kräver bifall.
Då du skiljs från din vän, sörjer du inte; ty det som du älskar mest hos honom, blir kanske klarare i hans frånvaro, liksom berget från slätten ter sig klarare för den som skall bestiga det.
Och låt det inte finnas något annat syfte med din vänskap än fördjupandet av din själ.
Ty kärlek, som söker något annat än att avtäcka sitt eget mysterium, är inte kärlek utan ett utkastat nät; gagnlös blir då fångsten.
Och låt din vän få det bästa du har.
Om han måste känna din själs lågvatten, låt honom då också känna dig då floden kommer.
Ty vad är det för vän, som du uppsöker blott för att fördriva några timmar?
Sök honom alltid de stunder då du verkligen lever.
Ty han skall fylla dina behov men inte din tomhet.
Låt det vara skratt och delad glädje i vänskapens ljuvhet. Ty i daggen av de små tingen finner hjärtat sin morgon och vederkvickes.”

Tillägnar denna text till alla mina vänner. Tack för att ni finns!

Bloggen är som en jättebra dagbok när man vill gå tillbaka och se vad man gjort en viss dag ett tidigare år. Läste nyss majbloggen från 2010, om vår Greklandssegling, om slutspurten i demensjobbet, och tankarna inför uppbrottet och flytten hit. Jag blir också smärtsamt medveten om hur mycket mer spirituell kraft som fanns i mina tankar och i mitt skrivande då - när man bara jobbade vanlig heltid - jämfört med nu. Kruxet med att bo på/mitt i jobbet är att man aldrig känner att dagen är slut, att man aldrig med gott samvete kan säja - nu har jag gjort mitt för idag. Det finns alltid något som behöver göras, beställas, någon som pockar på eller pappersjobb som ligger på hög.

Så här i brytningstiden mellan säsongerna när det blir lite mindre folk i omlopp och man istället står inför att ta itu med allt som ska göras ute, i stugorna och inför kommande säsongen så blir jag tydligt påmind om att jag måste få ett brejk. Jag måste  hitta vägar till att faktisk avsätta tid för att låta hjärnan leka, ladda om, ta bort mentala ogräs och gallra så de nya skotten och ideérna kan få tid och plats att blomma ut. Utan att ständigt bli avbruten. Få vila i tanken. Skrivandet har nämligen blivit väldigt viktigt för mig de senaste åren.

R har inte samma behov - säjer han iallafall. Han bara mal på som en maskin, tills soppan tar slut, då äter han och sover en stund och är strax redo för nya tag. Det innebär ju förstås att jag känner mig lite sämre, och tävlingmänniska som man är så lägger man alla sina privata och personliga önskningar och behov åt sidan för att ägna sig åt det som är mest akut för tillfället. Men jag tror nog att han också skulle fara väl av att tro sig om att ligga på rygg och vifta med tårna en dag eller två.

Min långvariga hosta har tärt på krafterna i vår. Nu är det antibiotika, utredning och att sköta om sig som gäller. Ska fundera ut strategier för att komma igång med "tankningsprocessen" och boka in en APT med min kompanjon med tema - sommarplanering. Men jag börjar med lite "högterapi". Ni vet - om man sorterar en hög papper, tvätt eller en låda så känns det genast lite bättre.