…omotstånd…

Du är en dröm, en saga, egentligen alltför vacker för att vara sann…Bedårande är ditt anlete där du stillsamt pryder ett helt rum…ditt yttre är så magnifikt och till bredden fylld med så mycket godhet så till och med moder Teresa skulle blekna i jämförelse…du är så utsökt och till perfektion utsmyckad att mitt motstånd till att ens försöka hindra mig att kasta mig vårdslöst över dig är pulveriserat…du skänker mig en mättnad som kommer att bli svårbemästrad men vad ska man annars göra då du attraherar mig som du gör…visst är du mycket att ta in men du är heller ingen som man önskar förspilla…garnerad som ingen annan gör att mina ögon tåras likt en syndaflod…glömmer allt vett och all etikett i din närhet…läpparna är stridslystna att få känna allt du har att erbjuda du vackra, utsökta smörgåstårta..