På rekordkort beredningstid så beslutade vi idag i stor enighet att förlänga vårt deltagande i internationella säkerhetsstyrkan i Afghanistan. Endast vänsterpartiet är emot en förlängning, de vill att vi ska lämna Afghanistan åt sitt öde. Jag har tidigare kommenterat hur solidariska jag tycker vänstern är. Över 7 miljoner afghaner är i behov av livsmedelsstöd och man behöver ju inte vara raketforskare för att räkna ut vart det stödet tar vägen om säkerhetsstyrkorna lämnar landet.

Beslutet gäller samma antal soldater som tidigare, max 855 personer och för 2010. Att det "bara" blir ett år i taget beror på att FN-mandatet också förlängs med ett år i taget. Ett skäl till att beslutet fattades så snabbt som det gjordes är att politiskt markera att vi inte vacklar i stödet till våra soldater som varje dag riskerar sina liv. Speciellt viktigt nu när flera soldater är skadade och en av deras tolkar är död. Alla incidenter och händelser där nere är olustiga men den här händelsen berör mig extra mycket eftersom det är samma gäng som jag lärde känna när jag var i Afghanistan i juli. Jag hoppas innerligt att läget för de två allvarligast skadade stabiliseras så att de kan flygas hem. Även om sjukhuset på tyska basen Marmal håller högsta internationella klass så är det bra om de kommer hem så fort som möjligt. Inte minst för deras anhöriga.