Och Guds ord skedde… och Noa, Mose, Josua, David… gjorde som Gud hade sagt. Det finns fantastiskt många ställen i Bibeln där det står att Gud talade och människorna gjorde som Gud sa. Tyvärr är det bara något för andliga jättar och inte gemene Svensson att kunna höra Guds röst. Eller?

Jesus Kristus lovade: Mina får hör min röst (Joh 10:27). Jesus åkte upp till himlen igen, men han lämnade kvar sin Ande. Följaktligen är det Anden, Guds Ande, den Helige Ande vi kan höra tala till oss idag.

Guds Ande talar oftast tyst till oss. Därför är det bra att vi medvetet avsätter mötestider med Gud då vi tar bort alla andra ”röster/brus” omkring oss som försvårar att kunna höra när Gud talar. Guds Ande är dock suverän både på att kunna tala så högt att man nödvändigtvis också hör henne mitt under stress och på att välja tidpunkten när hon vill tala till oss. Den Helige Andes tilltal sker alltså inte liksom per knapptryckning.

Guds tilltal kan ske genom allt möjligt: bilder, påminnelser, en Bibelvers, ett intryck, fåglar, genom tilltal av en annan människa och till och med genom att akustiskt höra en röst tala. Det sistnämnda tillhör inte vardagen, men kan ske. Ibland händer det att man gör eller säger eller vet något utan att med något ”bevis” kunna förklara varför – och t.o.m. vårt förstånd tycker att det där är fånigt. Och trots det så bara vet man att så ska det vara.

Hur kan vi då veta om det var Guds röst vi hörde? Det kan vi inte. Men vi har vissa möjligheter att igenkänna den Helige Andens röst:

• Gud talar inte emot sitt eget ord
• Det läggs en shalom, en frid på oss; även om tilltalet kan vara hur spännande som helst
• Vid tvekan kan vi be Gud om att bekräfta det sagda genom ytterligare tilltal eller tecken och
• Vi kan rådfråga en erfaren kristen. Men beslutet att lyda kan den inte ta ifrån dig. Det måste du själv göra!

Därefter är det bara att göra i allt så som Gud har talat – åtföljd av ytterligare bön. Kanske inte så märkligt: Ju mer vi aktivt lyssnar på Guds Ande desto enklare blir det att höra hennes röst.

Och om Gud inte talar? Då måste man pröva om någon synd står mellan sig och Gud som hindrar en från att höra Guds röst. Och om så är fallet så finns bara en sak att göra: Bekänna synden och släppa den. Finns det ingen synd så kan det vara så att det ännu inte är dags att få ett svar. Då gäller det att öva det de flesta av oss har så svårt för: öva sig i tålamod.

Och som vi inledningsvis läste: ”Mina får hör min röst…” Enklast går det att höra Gud tala om man är hans får. Är du?

Rolf Egger

Hoppas den är till välsignelse för just dig!

Ha en riktigt trevlig helg!

Om du vill är du välkommen på Gudstjänst på söndag klockan 11:00!

… på vår blogg och i morgon är det Gudstjänst klockan 11:00.

”Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem, och de följer mig” säger Jesus, den gode herden, i Johannes 10:27. Man behöver inte vara särskilt intelligent att fatta att om Jesus är den gode herden så måste vi vara får. Och på den insikten kan vi i grova drag reagera på två olika sätt som är oerhört betydelsefulla.

I en värld som är präglad av att man ska vara stark, klara sig själv och förverkliga sig själv händer det lätt att man uppfattar jämförelsen som en skymf – man kanske tänker på skällsordet ”fårskalle” – eller så tyder allt på att man inte är särskilt stark eller smart; får är faktiskt i behov av ledning både för att inte beta av betesplatsen tills den är totalt förstörd och för att hitta hem till stallet – även om de har gått vägen 100 gånger tidigare, skriver Phillip Keller i sin bok Psalm 23 – Aus der Sicht eines Schafhirten (Psalm 23 – Ur en fåraherdes synvinkel).

En del människor bejakar dock jämförelsen eftersom de känner sig trygga under ledningen av den goda herden – kanske tänker de på den kända och ovan redan nämnda tjugotredje psalmen som börjar med orden: ”Herren är min herde, mig ska intet fattas”, men också därför att de erkänner att de behöver både ledning, vård, föda, skydd och hjälp i sitt dagliga liv.

I det första fallet leder inställningen till uppror mot Gud och Guds ord därför att man är självcentrerad och har placerat det egna jaget i sitt livs styrelserum. I det andra fallet gör den ödmjuka inställningen att man får erfara den goda herdens kärleksfulla omsorg, hans närhet i skräckinjagande situationer, hans tröst i sorgen och hans bistånd när allt ter sig ha rest sig mot en. Dessa erfarenheter ingjuter en tillit och förtröstan på den gode herden, att man vågar tro att Jesus också i fortsättningen kommer att bry sig, höra och vara nära samt ingripa i olika nödsituationer.

Slutligen kommer den gode herden att leda sina får hem – medan de personer som valde bort att följa Jesus kommer att upptäcka det fasansfulla – att de satsade på fel person. Nu tillhör det Evangeliet – det goda budskapet – att så måste det inte bli. Jesus har sagt att han inte stöter ifrån sig någon som kommer till honom. Förutsättning till detta hopp är den ärliga, ödmjuka bekännelsen att vi är får och behöver den gode herdens ledning i våra liv.

Rolf Egger