Uppenbarelseboken 1:7-8

Se, han kommer med molnen, och varje öga skall se honom,
även de som har genomborrat honom,
och alla jordens stammar skall jämra sig över honom. Ja, amen.
Jag är A och O, säger Herren Gud, han som är och som var och som kommer, den Allsmäktige.

Imorgon är det Gudstjänst kl 11:00 men bla Moa Nilsson Forsén med tema Domsöndagen – Kristi återkomst.

Fram till dess kan du tex lyssna på denna pampig sång om Herrens återkomst!

Jag tror att du uppskattar denna lovsång!

Var välsignad i Jesu namn!

Gudstjänst på söndag kl 18:00 – Välkommen!

Välkommen till bön i Svenska Kyrkan i morgon lördag 16 november kl 9:00. http://www.sverigebonen.se

Ny

”Och jag såg en ny himmel och en ny jord. Ty den första himlen och den första jorden var borta, och havet fanns inte mer. Och jag såg den heliga staden, det nya Jerusalem, komma ner ur himlen, från Gud, redo som en brud som är smyckad för sin man. Och från tronen hörde jag en stark röst som sade: ”Se, Guds tält står bland människorna, och han skall bo ibland dem, och de skall vara hans folk, och Gud själv skall vara hos dem, och han skall torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer, och ingen sorg och ingen klagan och ingen smärta skall finnas mer. Ty det som en gång var är borta.” Och han som satt på tronen sade: ”Se, jag gör allting nytt.” Och han sade: ”Skriv, ty dessa ord är trovärdiga och sanna.”
Upp 21:1-5

Verserna här ovanför syftar på tiden när den här jorden inte är längre. Men en sak som är så bra med Gud är att han gör allting nytt hela tiden. Många saker tar vi för självklart, bara tänk på allt som händer i naturen, på våren när allt som sovit under vintern blir nytt. Men också varje dag händer något. Har du någonsin studerat snöflingor på vintern? Varje snöflinga är en ny och unik skapelse. Det är inte bara i naturen Gud gör nytt, ta vår kropp som exempel, varje dag bildas nya celler och mat transformeras till ny energi och det händer mycket mer och det är saker vi tar för självklart. Är det verkligen självklart? Det är en fråga för ett annat tillfälle. Gud gör även vår personlighet ny och jag förstår att vissa tycker att det är skrämmande eftersom det krävs förändring för att göra något nytt och förändring är skrämmande. Jag kan bara tacka Gud för den förändring han har gjort i mig.
För 10 år sen var jag rädd och väldigt blyg. Jag vågade knappt prata med andra människor. Sen mötte jag Jesus och blev en kristen sen dess har Gud arbetat med mig och för det mesta har jag låtit honom göra det. Så när jag ställer mig framför spegeln idag ser jag en helt annan Rosina än för 10 är sen. Och det är inte bara det att jag har blivit längre och äldre utan jag är ny. Jag vågar prata med människor. Jag kan till och med stå inför en grupp människor och prata och undervisa. Jag jobbar som servitris där jag träffar massa nya människor som jag måste prata med, på engelska dessutom, flera gånger i veckan. Jag har rest tvärsöver Atlanten for att följa den dröm jag tror att jag och Jesus delar för min framtid. Allt det här skulle ha varit omöjligt utan Gud.

”Se, jag gör allting nytt”

Rosina Johansson

Hopp

Ibland kan det kännas som det finns en oändlig lista med saker man kan oroa sig över. Arbetsmöjligheter försvinner med mycket som läggs ner, och man oroar sig över hur länge man kommer att få behålla sitt eget jobb. Det kan se ut som att fler och fler flyttar ifrån orter som en gång i tiden hade mycket folk och liv, och man oroar sig över hur framtiden kommer att se ut. Man hör om alldeles för många som drabbas av allvarliga sjukdomar och man kan lätt oroa sig över hur mycket tid man har kvar i det här livet eller än värre hur länge någon man älskar har kvar.

Sanningen är dock att vi inte kan kontrollera framtiden. För vissa av oss kan ett sådant uttalande leda till ännu mer oro, men för andra är det ett väldigt hoppingivande faktum.

Frågan är, varför väljer vi att sätta vår tillit till vår oro istället för vårt hopp? Alltså varför är vår reaktion på en oviss och okontrollerbar framtid fruktan istället för förtröstan?

I Romarbrevet 8:15-17 står det, “Ni har inte fått slaveriets ande, så att ni på nytt skulle leva i fruktan. Nej, ni har fått barnaskapets Ande, i vilken ni ropar: ’Abba! Fader!’ Anden själv vittnar med vår ande att vi är Guds barn. Men är vi barn är vi också arvingar, Guds arvingar och Kristi medarvingar, lika visst som vi lider med honom, för att också bli förhärligade med honom.”

Vi lever i en kultur som sätter mycket värde på att man ska kunna ta hand om sig själv. Man ska inte visa att man inte kan klara sig i livets svårigheter. Man ska göra allt man kan för att försäkra en trygg framtid genom att spara så mycket pengar som möjligt, ha försäkring på allt och ta få risker. Visst är det inte fel att nu göra det man kan för att få en bättre framtid, men frågan är vad orsaken är till att vi gör dessa saker? Sanningen är att vi inte kan kontrollera framtiden och när vi lever i fruktan på grund av denna sanning blir allt vi gör för att försöka kontrollera framtiden “ett jagande efter vind.” (Pred 1:14)

Det glada budskapet är att vi inte behöver leva så. När man har en relation med Gud och lever i tro att Han är en allsmäktig, kärleksfull Pappa som väljer oss (Jer 1:5), älskar att ge goda gåvor till sina barn (Matt 7:9-11) och lovar att ta hand om dem (Matt 6:26), då har man ett väldigt annorlunda perspektiv både på framtiden och de lidanden man går igenom just nu. Trygghet blir grunden som styr vårt beteende och leder till frihet, glädje och hopp som inte är beroende på hur en situation ser ut på ytan. Man får förmågan att bedöma situationer i livet utifrån vem Gud är istället för att bedöma Gud utifrån situationerna i livet. Jesus sade, “I världen får ni lida, men var vid gott mod. Jag har övervunnit världen.” (Joh 16:33)

Vi har ett val. Vi kan välja att se på det vi oroar oss över eller det vi hoppas på. Den enda saken man har en viss kontroll över är sina val nu. Nu, i den här stunden, kan du tillåta dig själv att vila i vem Gud är och leva i hopp istället för fruktan. “Och det hoppet bedrar oss inte, ty Guds kärlek är utgjuten i våra hjärtan genom den helige Ande, som han har gett oss.” (Rom 5:5) Vad väljer du?

Paul Lundblad