En oklanderlig level-up-dag

Av , , 10 kommentarer 11

Jag har aldrig varit en fan av att fylla år, visst aderton var kul för då (trodde man) vart man vuxen och tjugo så slapp man besväret med att få tag på alkohol på egen hand (för politiskt korrekta läsare så kan jag, ve och fasa, erkänna att jag inte var aderton när jag drack alkohol för första gången! Och för er andra läsare kan jag undanbe kommentar att eftersom jag är finne att jag fick det i nappflaskan).
Att vara decemberbarn har jag lärt mig att tycka om, trots alla nackdelar som  att man var sist med att få debutera på krogen och när det äntligen vart ens egen tur hade alla andra redan tröttnat, "gäller tom juni det år du fyller…" innebär att jag tappar ett halvår medans januaribarn vinner ett, jag fick vara nitton en månad innan tandläkaren snällt påpekade att jag i deras ögon redan var "tjugo", man får tomtekitschinspirerade kläder, smycken och dylik, som student har man aldrig pengar i december vilket innebär att födelsedagspengarna går till tråkiga utgifter eller julklappar till andra, julklappsmotiv på födelsedagspresenterna och listan går att göra längre.

Trots min brist på entusiasm över att levla upp en nivå hade jag en helt oklanderlig födelsedag i helgen. Fick frukost på sängen, skämdes när hela restuarangen på skolan sjöng för mig, hade strålande sol med minusgrader och gnistrande snö, vann på triss, hade lustig miniatyrhatt på huvudet medans jag drack mousserat vin ur miniatyrflaskor med sugrör, fick ett helt rum med gula ballonger, en makalös sexlagersregnbågstårta, citronlimedrinkar, såpbubblor, tomtebloss, cigarr, fick spela Bulldog Mansion’s Happy Birthday hur många gånger jag ville och Summoned Tide ringde och sjöng för mig. Jepp, oklanderlig! Bäst var nog födelsedagstårtan som var en present från prinsessan. Tårtan var fin redan som den var och just när jag började fundera varför den var så hög och varför kniven aldrig nådde slutet kom klimaxet när man fick se insidan! Och jag som trodde att regnbågstårtor bara bodde på internet!

 


Sex lager regnbågstårta, alla färger är visst hemmakomponerat med karamellfärg. Fyllningen var citronfromagé och utsidan var jordgubbsmoussè. Svårklådd tårta.

Shakespeares sopiga frilla

Av , , Bli först att kommentera 10

Jag visste väl att det kunde snöa här, och precis lagomt till min "levla-upp-dag" (i folkmun kallas det visst födelsedag). Det bästa med att det snöar och folk inte riktigt är vana vid det är, borträknat allt gnäll hur kallt det är fast det är nån pytteliten grad under noll, är att de blir som barn igen. Vuxna människor runt tjugo-tjugosju kastar snöbollar och mular varandra i snön i euforisk extas. Det har jag svårt att föreställa mig att folk gör på arbetsplatserna hemma…

…eller varför inte! Slöseri att bara skotta omkring snön när man till exempel skulle kunna mula ner chefen som i godan ro promenerar från bilparkeringen in till värmen, eller hurra iväg ett lass med snö från balkongen när grannen i ett obevakat ögonblick står nere och röker!

Tre senaste:

  1. Efter tre långa år säger jag tack och adjö till brunt hår och hallå till rött!
  2. Mandarin-säsongen har ä-n-t-l-i-g-e-n börjat, där pratar vi god frukt. Äpple och banan? Nej fy fan, låt mig slippa.
  3. När ska lärare inse att elever är kräkless på Shakespeare och hans sopiga frilla? (och varför är eleverna indoktrinerad att hålla med lärare eller säga att varje film eller gruppuppgift var "bra och intressant" fast dom fontänspyr i taket?)


Kall och vacker morgon på västkusten