Mitt kaffe ska vara som ett kompakt mörker

Av , , 3 kommentarer 13

Jag kan tycka att det är trist att externater eller dagelever som det också heter, aldrig får vara med om allt roligt som kan hända på internatet. Bland annat  den hemtrevliga känslan när man äter på helgerna. Vanligtvist äter man på tolv minuter* men är det helg sitter man gärna över en timma och snackar om livet, framtiden och universum och fyller på kaffekoppar efter varandra. Nu på morgonen satt jag och tjötade med min vietnamesiska klasskompis om allt från biffiga stekare som spelar volleyboll, vildmarksliv i norrland, till att magen ger i från sig "kluckande" ljud om man druckit för mycket vatten. Sen var det dags att dricka kaffe och jag ropade att han skulle hämta svart kaffe till mig. Bara en sån förfrågan kan vara inkörsporten till intressanta samtalsämnen. För det är nämligen så att min vietnamesiska klasskompis har en speciell grej när det kommer till kaffe, han dricker nämligen kaffe ur ett dricksglas och inte ur en vanlig kaffekopp (precis som min handledare på operationscentrum). Så då kom vi in på kaffe-prat, först fick han berätta hur det "kom sig" att han drack ur dricksglas och sen efter ditten och datten kom vi in på olika varianter på hur man dricker kaffe. Jag fick bland annat veta ingående om alla kaffesorter som finns och höra en rolig anekdot om hur expresso för första gången kan upplevas.
Personligen tycker jag att det är pjosk att hålla på och trixa med skummad mjölk hit och chailatte med baristamjöl dit utan svart kokkaffe "ska he va’!" *drämmer knutnäven i bordet* Min vietnamesiska klasskompis avslöjade för mig, då han har flera års insyn inom restaurangyrket att man aldrig ska beställa svart kaffe.

"Vad i fridens alla dar säger du pojk!" – Utbrister den svartkaffe-drickande norrlänningen
"Jo, man beställer oftast latte eller cappuchino när man är ute, ja du vet, för att visa att man har pengar. Det är lite som en statusgrej, det är bara dom som inte har så mycket pengar som beställer svart kaffe" – Säger den vietnamesiska f.d. reustaranganställda.

Då var jag tvungen att tänka efter på hur mina kompisar gör när vi är ute och fikar, själv beställer jag alltid svart kaffe – då jag alltid dricker det. Men mina kompisar köper alltid latte eller vad-fan-sorten-heter, vilket förbryllar mig. Varför ta något man vanligtvist inte dricker hemma? Är det inte lika bra att köra på kaffe med mjölk om man vanligtvist dricker det?
Min vietnamesiska klasskompis berättade vidare att han studerat fikakulturer i olika städer såsom Halmstad, Göteborg, Uppsala och Stockholm och det ser likadant ut, folk köper inte svart kaffe. Folk vill ha färskt och inget blaj som stått och bränt fast i kannan i flera timmar. Det tar emot men jag håller med honom, det stämmer nog tyvärr. Även om jag fnyser åt folk som bryr sig om status och ska flasha med hur mycket pengar dom har. Jag kommer fortsättningsvist beställa svart kaffe, skit samma om det är slask som stått och bränt på plattan sen halvsju på morgonen, inget kaffe klår min farsas. Kan man dricka det kan man dricka vilken skit som helst. Över min döda kropp att jag skulle få en fix idé och beställa chailatte med skummat baristamjöl ovanpå, man har väl ett rykte att vara rädd om.


Ett kompakt jävla mörker, då vet man att kaffet är som det ska va!

 

* = för er som tänker "oj vad fort, kastar hon i sig maten eller?" kan nästa gång ta tid hur lång tid ni själva käkar en macka, några deciliter yoghurt och ett glas vatten.

Ska man fontänspy eller gratulera?

Av , , 22 kommentarer 10

Den här bilden illustrerar väldigt bra hur jag känner mig när jag läser något som handlar om det svenska kungahuset. Och då det inte kan ha undgått någon den senaste dagen vad som skett då "nyheten" tar upp allt utrymme i media så fattar ni magnituden av hur kräkless jag är. Är det inte kvällstidningarna som rapporterar om vikt, antal hårstrån och fläkar upp bilder så är det en lavin av inlägg på Facebook, bloggar och Twitter där folk antingen gratulerar eller fontänspyr tillsammans. Jag citerar en kompis på Facebook "Detta kommer att förstöra kvällstidningarna i flera månader".


Uppdatering: 
för att förtydliga vad jag menar så kommer här en skärmdump från Expressen.

Sen är det knappast en nyhet att jag inte är så överdrivet förtjust i småbarn sen tidigare.

Norrländska bussar överträffar allt!

Av , , 8 kommentarer 11

Trafiken här nere är allt annat än nybörjarvänlig. Hundra olika zoner, reguljära tåg och pendeltåg, ibland är man i Halland och ibland inom Göteborg så då är det andra regler, åldersgränserna varierar när man är vuxen eller ungdom. Åker du tre mil åt det ena hållet kostar det femtio kronor och alla betalformer utan kontant är möjligt och du kan betala ombord. Åker du däremot tre mil åt andra hållet kostar det hundrafemtio kronor och du ska ha köpt biljett innan du kliver ombord men vars du gör det framgår inte riktigt men så är det bara, sen kan du inte betala med sms eller kort utan med kontanter. Har du riktigt otur och misstar det ena tåget för det andra så får du hosta upp böter på åttahundra. Men det är såklart ditt eget fel då du borde ha vetat detta. Sen om du är från västerbotten och aldrig förut varit i staden innan har ingen betydelse. För det är minsann inte tågpersonalelens uppgift att lära ut hur det funkar då man borde ha vetat det innan man klev ombord.

Norrland, skaffa för fan inga tågjävlar. Bussar är utmärkt transportmedel och klarar både regn och snö!

Mera gnäll om trafiken i södra Sverige här.

Jag är trött på präktiga människor som hela tiden är så jävla bra

Av , , 4 kommentarer 14

Ofta får man höra från sina vänner eller bekanta hur jävla bra dom är. "oj oj, igår var jag på spinning i en timma och sen bakade jag hundra bullar för att sen avrunda med storstädning i hela lägenheten och en långpromenad runt nydalasjön". Typ nånting sånt. Hur duktiga dom varit på gymet eller att dom redan har handlat alla julklappar fast det knappt är första advent, är det bara jag som vill trycka ner en smutsig disktrasa i käften på dom? Jag kan omöjligt tro att folk är så #@!% produktiva 24/7, 365 dagar om året. Jag får klåda av ultrapräktiga människor som bombaderar mig på Facebook med sina statusuppdateringar om deras viktnedgång, myspysfredagar och andra bajsnödiga vardagsbravader. Visst, folk ska ha en klapp på huvudet om dom presterat hårt och uppnått bra resultat. Men kom igen, inte ens jag är så dum att jag går på att dom har fått så jävla mycket gjort varje jävla dag, då luktar det bortglömd smutstvätt.  Det är lika unket som att fara hem till någon och inspektera i deras bokhylla och endast se titlar av Tolstoj, Kafka, Goethe, Dostojevskij, Strindberg och "sätt-in-annan-ultrafin-författare", då bör man ifrågasätta vars dom gömt deras "ritktiga böcker". Iallafall, idag hade jag storslagna planer. Första dagen på sportlovet och nu jävlar skulle jag kavla upp ärmarna och vara produktiv. Skriva klart åtminstone två av mina sex uppsatser jag har att slutföra under lovet.  Jo kyss Karlsson att jag fick någonting gjort. Så för att bryta lite mot alla som älskar att ropa ut hur mycket dom har fått gjort under en dag kommer här ett inlägg som heter: 

"Jag skämms inte när jag inte får ett skit gjort"


14:02 – Slår på datorn och startar upp textdokumentet


14:12 – Beslutar efter att ha stirrat på tomt textdokument att lite kaffe kanske får fart på synapsarna.



14:34 – Tillbaka på rummet och dags för en liten kaffepaus



14:57 – Telefonen ringer!



C:a 15:20 – Surfar på mobiltelefonen efter nyheter om Greklands finanskris (och spelar Word Feud emellanåt)


C:a 15:50 – Kommer på att jag har kvar några sidor ur min bok som jag hemskt gärna vill  veta hur den slutar (sen att jag redan har läst den en gång innan är mindre viktigt. Musik i hörlurarna : Patrick Wolf.

 


16:10 – Blir akut nikotinsugen och går ut och blossar.
 



16:17 – Upptäcker att min gameboy ligger på sängen och bestämmer mig för att spela lite Tetris. 



C:a 16:35 – Upptäcker att kaffet är slut i koppen och går iväg och kokar en ny kopp.

 
16:45 – Tillbaka på rummet och inser att textdokumentet fortfarande gapar vitt och tomt. Bestämmer mig för att blogga om hur improduktiv min dag varit istället. 

 

Okej jag fick visserligen ingenting vettigt gjort idag men imorgon lovar jag mig själv att skriva klart min uppsats i Engelska B, påbörja mitt arbete om Finska vinterkriget och skrapa lite på Samhällskunskap B-arbetet. Över och ut, salut!

När jag är arg går solen i moln

Av , , Bli först att kommentera 11

Idag har jag varit på oförskämt dåligt humör. Strött sporer med dålig energi och kontinuerligt sagt meningar som "just nu befinner jag mig i en kloak", "snacka om dyngig dag", "Minna rapporterar från sin mörka grotta", "#@!% dag!" och så vidare.
Så är det bara ibland. Man kliver upp på morgonen och allting är finemang, solen skiner och det är plusgrader utomhus. Frukostkaffet smakar exceptionellt bra tillsammans med den rostade mackan men sen sipprar livslusten snabbt ur en och dagen trappas nedåt mot Dantes femte krets och alltefter att timmarna passerar börjar  mungiporna slokna nedåt mot knähöjd.
Jag har varit på överraskande dåligt humör då gårdagen faktiskt var en riktigt bra dag. Fylld med skratt, skämt och givande samtal. Men idag har jag varit  lika bitter som Bäska droppar och kläckte till och med ur mig till min skrankel ikväll att jag "var ett totalt jävla misslyckande" och då förkunnade hon helt sakligt att jag var "en jävla idiot om jag tyckte så". Så då tog jag min brist på förstånd och höll klaffen.
Det kändes dock en aningen bättre efter att jag spelat Docenterna’s låt "Varma öl och kalla element". Men ändå, jag tycker inte alls om när jag är på dåligt humör, allra helst när jag är medveten om att jag sprider kruppig energi. Folk blir nervösa när jag är upprörd eller på #@!% humör. Jag är ju känd på skolan som den som alltid skrattar.  Den som skrattar som en "grabb", det vill säga raka motsatsen till det där fnittriga dämpade flickskrattet. Istället är jag den som kastar huvudet bakåt i ett rungande superduper-asflabb och samtidigt slår mig på låren (som får taklamporna att svaja) fem gånger per dag. Så idag har jag inte alls varit på bra humör. Jag har inte alls fyllt min kvot med skratt-som-får-taklamporna-att-svaja-och-folk-att-vända-sig-om-i-matsalen-skratt.

Men imorgon tar jag nya tag. Då är jag mig själv igen.

Hoppas jag.