Tjuvlyssnat från mitt egna liv

Av , , 5 kommentarer 13

Tjuvlyssning 1:

Tjej : hade vi en dammsugare i skåpet?
Kille : jag vet inte, jag kollade inte så snabbt.

Tjuvlyssning 2:

Kille : Varför frågade du inte mig om jag ville följa med?
Tjej : Jag tänkte, men du svarade inte.

Tjuvlyssning 3:

Tjej: Visst börjar ni halv elva idag?
Kille : Nä…det gör vi.

 

Kulturell chock i saunan och tåg som är gjorda av socker

Av , , 2 kommentarer 13

Hej min fina underbara blogg! Du kanske känner att jag, som din ägare, försummar dig. Och det stämmer. Det har jag gjort och det finns en mycket bra förklaring till det: det händer så otroligt mycket roligt här på folkhögskolan att jag inte har tid. Jag tänker inte be om ursäkt för det utan jag har full förståelse för att du inte missunnar mig allt roligt som har hänt den första veckan här på västkusten. Vad har jag då gjort? Igår bland annat hade vi friluftsdag, och enligt västkusts mått mätta var det "strålande väder" det vill säga : regn och blåst. Jag kallar det för orkanväder för jag vart blöt ända in i hippocampus. Men det var roligt, vi hade indelade lag och tävlade i olika samarbetsövningar. Mitt lag kom på tredje plats så jag känner mig nöjd (med tanke på hur vädret var). Olika tävlingsmoment var skogsmemory, krabbfiskning, repmätning och så vidare. Sen på kvällen beslöt jag och min nyfunna vännina för att vi skulle torka upp oss ordentligt i saunan. Vi fick en liten kulturell chock då vi såg att alla svenskar satt i badkläderna där inne. Och sen tittade dom på oss som vi vore helt galna när vi började skrubba varandras ryggar.

Jag har bott på västkusten i en vecka och har redan blivit en inskolad västkustbo.   Jag har bland annat fått smaka på det blåsiga vädret med tillhörande regn och kommit i kontakt med hur uruselt Västtrafik behandlar sina resenärer (Västtrafik har hand om kollektivtrafiken här). I lördags när jag var i Göteborg och tog några öl med vänner så skulle vi ta tåget till ställe 1 för att sedan byta till buss för att komma hem. Och mitt sällskap ville prompt ha korv med mos från korvkiosken och jag säger, tacka fan för det. I korvkiosken meddelar personalen att alla tåg är inställda. Varför då? Jo det regnar. Vad i fridens alla dagar, tänker jag och blir genast stressad. Men då informerar dom att det ska gå ersättningsbussar så med korvbrickan i hand så jagar jag på mitt sällskap att vi ska skynda oss till stället där ersättningsbussarna går. För dom skulle gå tio minuter tidigare. Det första dåliga, förutom att tågen är gjorda av socker och slutar funka så fort det regnar, var att det stod ingenting på tavlorna att tågen var inställda. Så hade vi inte stått i korvkiosken så hade vi inte fått veta att tågen inte skulle gå. Sen såg man inte röken av nån ansvarig personal, så det fanns ingen att fråga utan vi fick gå efter beskrivningen som vi fått av korvkioskpersonalen. Och för att göra en lång historia kort så virrade vi omkring i rondeller i pissregnet bara för att hitta bussar som skulle till andra ställen än dit vi skulle. Och ingen visste någonting när vi försökte få klarhet över vars våran buss skulle avgå ifrån. Dom hänvisade oss bara till Västtrafik. Eftersom vi aldrig hittade till bussen så missade vi den sen var svarttaxichaufförerna som hungriga hajar och försökte skinna oss på pengar eftersom dom visste att vi var i beroendeposition och desperata. Nästa tåg skulle nämligen gå på morgonen och det här var strax efter två på natten. Vi tog taxi, men vi åkte vitt. Och notan gick på åttahundra.

Så mitt förtroende för Västtrafik är väl inte direkt superduper. Men men. Jag hade iallafall en riktigt trevlig utekväll på en reggaeklubb och jag dansade! Ni som känner mig vet att jag dansar aldrig!

Jag ville bara titta in och meddela till dig kära blogg att jag lever och har hälsan. Jag har träffat fantastiska människor och vi gör roliga saker hela tiden, ikväll ska jag och min halvfinska vännina baka bullar.

Nääkemin!

Summerande summering

Av , , 2 kommentarer 15

Jag flög ner till Göteborg på fredageftermiddagen och spenderade helgen hos en väninna och det var verkligen verkligen tur att jag hade tillgång till denna lokala visdom. En stackars norrlänning som är för första gången i Göteborg är ingen vacker syn. Inte vet jag hur man åker lokaltrafiken (alla dessa incheckningar, tryck på plus, hålla koll på vilka zoner man befinner sig i och att man måste "checka ut" och så vidare). Inte heller vet jag att man måste hålla koll på spårvagnar när man ska gå över gatan då dessa skrotkorvar inte stannar för något utan bara kör på. Sen fick jag lära mig att när man går av så har man företräde och om människorna inte flyttar på sig så ska man säga lite barskt "knö dig", detta betyder då att personen i fråga ska flytta på sig. En därhemma skojade och sa att jag skulle ta med mig paraplyet då det tydligen "alltid regnar nere på västkusten". Men det stämmer inte, det är i Borås som det alltid regnar. Här har vädret varit fint, lite blåsigt men strålande sol. Känns precis som det vore sommar, men när jag säger det så tittar folk på mig och skojar att vi uppe "i skogen" har minusgrader på somrarna (och sen har vi myggor stora som sparvar har jag också hört).

Iallafall. Helgen i Göteborg var otroligt trevligt, kulturveckan pågick så jag och min guide strosade omkring, jag glodde på allting jag såg, byggnader, människor och så vidare. Sen tog hon med mig på vegetariska restauranger och vi besteg även Ostindiefararen som är ett fantastiskt skepp må jag säga! Riktigt intressant att gå runt och titta på innandömet och läsa spännande fakta om besättningen och redskapen (fast det var rätt äckligt att dom använt fjorton finska renar till repet som är inlindat runt rodret). 

På söndagseftermiddagen följde min lokala guide mig till centralstationen och visade vars jag skulle kliva på pendeltåget och hur jag sen skulle åka för att komma mig vidare till orten där folkhögskolan då ligger i. Visst jag glömde att checka ut och tryckte fel på automaten så att en kontrollant blängde lite på mig men efter att ha spräckt mjälten när jag kånkade på flyttlasset kom jag till sist fram till skolan. Och livet hittils på skolan är fantastiskt roligt, har lärt känna en hel del trevliga människor och har redan ett "gäng" som jag spenderar extra mycket tid med. Lite roligt att man dras omedvetet till människor och sen upptäcker man att man har likadana intressen och politiska åsikter.
Nu ska jag avrunda blogginlägget och sen gå ner till "villorna", det är små korridorer utanför skolan där det bor folk. Sammanlagt bor det cirka sextio stycken på internatet och det är en hel del dagelever också. I min barack eller korridor bor det tjugo stycken så vi är lite utspridda på skolan. Iallafall, nu ska jag gå och hänga lite med folket och imorgon börjar lektionerna på riktigt och jag ser mest fram emot historia och samhällskunskap B!

Nääkemin!

Dagens

Av , , Bli först att kommentera 12

Dagens förbannelse: går till tillfällig adressändring, gatunummer, nummersystem, internet, personer som hänvisar en till någon som hänvisar en vidare till en annan som också hänvisar till en som tyvärr måste hänvisa till nästa person. Och sen mår jag som en mrutt i halsen.

Det lilla lilla landet

Av , , Bli först att kommentera 17

Hur stor är sannolikheten att om man reser hundra mil genom landet och flyttar till ett litet ställe att man träffar en person som känner någon av ens bekanta? Jag tycker inte att det är så stor chans och då hände detta mig ändå två gånger idag!

Då känns världen, eller Sverige rätt så litet. Och sen avrundar man dagen med att titta på en film och där huvudpersonen säger att han kommer från "Robertsfors"…

 

 

Rapport från västkusten

Av , , 6 kommentarer 14

Nu är jag framme på folkhögskolan. Trodde jag skulle storkna när jag kånkade på mina två monstruösa resväskor, datorn och handväskan. När jag skulle lyfta av och på väskorna från pendeltåget och bussen misstänker jag att min mjälte sprack på grund av tyngden. Iallafall. Har packat upp kläderna. Obvserverat att det är för få galgar förhållandevis till antalet klänningar. Inspekterade dusch- och toalett samt det gemensamma dagrummet för min "barack" (eller-vad-man-nu-ska-kalla-det). Extra nöjd kände jag när jag gick på besök i den andra baracken och observerade att deras rum var mycket mindre och dagrummet nästintill obefintligt. Mindre nöjd vart jag när jag upptäckte att jag glömt schampoo, mobilladdaren och batterier till min gameboy. Nåja, jag fick tvätta håret i vanligt vatten men jag kan trösta mig med den fabulösa havsutsikten!

Mera episoder, observationer och bilder kommer vid ett senare tillfälle. Ville bara skriva att jag lyckades ta mig ner till staden och tack vare fantastiska vänner funkade logistiken hyffsat.

Loppo!

Brottningsmatch med Mike Tyson

Av , , 2 kommentarer 13

Drömde en mardröm att jag glömt att packa båda resväskorna och upptäckte detta när jag kom fram. Klev upp alldeles svettig på ryggen klockan sex för att gå igenom väskorna en sista gång. Upptäckte till min förtvivlan att jag missat att packa ner det viktigaste, det vill säga : kudden! Insåg  kort därefter att det inte fanns en suck i världsrymden att jag skulle få plats med nån kudde i mina knökfulla väskor. Men då är det tur att man har ansiktsboken, får jag skrev en statusuppdatering om situationen och genast plingade det in ett förslag från en underbar själ. Hennes råd var : plastpåse och en dammsugare. Jag drog fram dammsugaren och proppade in min kudde i en systempåse, men det funkade inte så bra så jag tog en större påse och förslöt den. Sen var det bara att suga ur luften. Som magi sjönk kudden ihop som ett platt kuvert och jag kunde trycka ner den utan några problem i resväskan. Detta tips var så bra att jag först och främst undrade varför jag inte tänkt på det själv och sen bestämde jag mig för att vakuumförpacka allting som gick att vakuumförpacka i väskorna. Simsalabim så fick jag helt plötsligt plats med både kudde, mitt fina spetsparaply och Get a grip-kängorna!

Men däremot så var jag tvungen att brottas med väskorna för att få igen dom. Det känns som om jag gått en omgång med Mike Tyson så nu ska jag duscha och sen cykla förbi farsgubben.

 

10% av mina böcker*

Av , , 6 kommentarer 10

* = som jag drar med mig hundra mil över landet:

 

  1. John Irving – Garp och hans värld
  2. Jan Kallberg – Så sänkte jag Sovjetunionen
  3. August Strindberg – Tjänstekvinnans son
  4. Arto Paasilinna – Kollektivt självmord
  5. Audrey Niffenegger – Tidsresenärens hustru
  6. Eric Schlosser – Pengar som gräs
  7. Isabella Lövin – Tyst hav
  8. Karin Boye – Kallocain
  9. Bruno K. Öijer – Samlade dikter
  10. Alan Spence – Det rena landet
  11. Alexis Gainza Solenzal – Kuba sett ur exilen
  12. Michael Moore – Korkade vita män
  13. Fjodor Dostojevskij – Brott och straff
  14. Lena Gemzöe – Feminism
  15. Anna Bengtsson – Medicinsk Grundkurs
  16. Väinö Hyvönen – Här är mitt liv
  17. Heidi Hansson – Looking north : Representation of Sámi in Visual Arts and Literature
  18. Stephen King – Att skriva
  19. Sara Stridsbeg – Drömfakulteten
  20. Maddox – The Alphabet of manliness
  21. Gordon Ramsay – Humble pie
  22. Hitomi Kanehara – Ormar och piercing
  23. Goethe – Den unge Werthers lidande
  24. Nina Hemingsson – Jag är din flickvän nu
  25. Magnus Sandelin – Extremister
  26. Sofi Oksanen – Baby Jane
  27. Franz Kafka – Processen
  28. Haruki Murakami – Fågeln som vrider upp världen
  29. Kurt Almqvist – Om Ryssland
  30. Jostein Gaarder – Sofies värld
  31. Alice Sebold – Flickan från ovan
  32. Lotta Snickare & Liza Marklund – Det finns en särskild plats i helvettet för kvinnor som inte hjälper varandra
  33. Frank McCourt – Magistern
  34. Haruki Murakami – Kafka på stranden
  35. Sara Stridsberg – Happy Sally
  36. Jean Dominique Bauby – Fjärilen i glaskupan
  37. Michael Moore – Vem har snott mitt land?
  38. Bill Buford – Bland huliganerna
  39. Göran Rosenberg – Tankar om journalistik
  40. Levander – Psykologi AB
  41. Daragh Smyth – Cú Chulain
  42. Eric Schlosser – Snabbmatslandet
  43. Carl Hamilton – Det infantila samhället
  44. Niclas Semmerteg – Nionde arméns undergång : Kampen om Berlin 1945

 

 

Näkemiin Norlanti!

Av , , 2 kommentarer 11

Nu är väskorna packade till bristningsgränsen, böckerna nedpackade i postpaket och nu ska jag packa ner datorn i väskan.  Sen ska jag andas ut, duscha och gå i säng. Imorgon eftermiddag tar jag adjö till norrland (temporärt) och äntrar flygplanet ner till södra Sverige. Nästa gång ni läser något från mig blir från Halland.

Pusu!

 

I ren desperation provade jag bussens radio

Av , , 4 kommentarer 9

Botmedlet mot sömnlöshet på grund av två fullvuxna snarkande karlar i en husvagn är att plugga in hörlurar i båda öronen och vrida upp ljudet. När karlarna visslar, snörvlar och rapar baklänges en crescendo somnar man in till koreansk fiolmusik och sover ostört hela natten, medans musiken spelar av sig själv.  Inte förräns dagen därpå, sent på kvällen då man förbereder en lång och trist bussfärd hem och rullar ut hörlurssladden, knäpper igång strömmen, ja då minns man varför man bara har en nanodutt av batteriet kvar på musikspelaren. Givetvist räcker dutten till en halv låt och sen stirrar du på den svarta displayen. Du har ingenting att läsa, ingen att prata med, bara en lång #@!% färd hem i tystnad. I ren desperation pluggar du in hörlurarna i bussens radio. Men man vet svaret redan innan man knappat igenom alla åtta kanaler. Det finns bara en kanal att lyssna på. Och det är knappast den finska hårdrockskanalen som går igång, utan nån torr, bortglömd radiokanal där dom aldrig, inte en endaste gång, spelar musik på. Och eftersom du inte har något bättre för dig så plågar du dig igenom det enda programmet. En gång hade jag maximal otur och fick lyssna på en torr humorbefriad kvinna som skulle beskriva hur hon gjorde pulvermarsansås på 70-talet, och då hade jag en huvudvärk som uppnådde 6.4 på Richterskalan. Men iallafall, där satt jag, på den blåa bussen på väg hem en sen söndagkväll och lyssnade på ett bisarrt program om en lapp i en hiss med två dammiga berättare och skrikig monotom cellomusik så gjorde jag det enda rationella. Jag drog ut strömmen. För så desperat är jag inte.