Det var en gång en magisk manick

Det var en gång en flicka som ägde en underbar magisk liten manick. Denna lilla magiska manick fungerade på sitt egna lilla finurliga sätt att om hon tryckte på den kunde den ta kontakt med andra dimensioner och trolla så att hon kunde få vackra skor, ett tak över huvudet och fina väskor. Flickan älskade verkligen sin underbara magiska lilla manick som hon vårdade ömt och manicken fick bo i en liten låda med andra magiska manickar. Men en dag inträffade det otänkbara! Flickans magiska manick var försvunnen. Som den hade upphört att existera. Hon letade överallt, vände upp och ner på hela hennes hus. Hon rev och kastade alla sina vackra skor och fina väskor över huvudet. Hon kollade under alla möbler och i alla skåp. Men den magiska manicken fanns ingenstans att finna. Flickan var otröstlig och letade i flera dagar. Men efter en tid insåg flickan att hon var tvungen att skaffa sig en ny magisk manick, annars skulle den elaka trollkarlen komma och ta ifrån henne sitt tak över huvudet, sina vackra skor och sina fina väskor.

Så hon begav sig till den plats där hon fått sin manick och bad snällt den otrevliga paddan som satt bakom en lår om hon kunde få en ny.

Paddan blängde på flickan och petade på henne med sitt vårtiga finger "Vars är den gamla magiska manicken jag anförtrott dig?"

"Oh, ett vårtsvin åt upp den *schumk* sa det bara och den var borta!"
Flickan drog en liten vit lögn, hon ville inte att den otrevliga paddan skulle få veta hur vårdlös flickan egentligen var. Paddan blängde på flickan och muttrade något och efter mycket om och men fick flickan en ny underbar magisk manick. Flickan vart överlycklig och gick hem med sin nya manick. Dagen därpå skulle flickan städa under sin vita lurviga matta, och vad fick hon se? JO. Hennes gamla magiska manick låg därunder. Tyvärr hade den magiska kraften sugits ur och den var obrukbar. Flickan grälade på sig själv för hur hon låtit detta hemska öde hänt sin manick och svor att detta aldrig skulle ske igen.

Slut.

*

Ja kära kamrater. Det hände igen och den här gången vände jag uppochner på hela huset, letade i alla fickor, alla väskor, alla lådor och skåp. När jag som bäst höll på deppa ihop kom jag på historien om mattan och bestämde mig för att göra ett sista tappert försök. Och givetvist låg bankdosan under min matta – igen.

Jag älskar min herdematta* men om den slukar alla mina viktiga saker kan jag inte ha kvar den. Den får en sista chans annars åker den i majbrasan nästa år.
Men nu har jag iallafall betalat alla räkningar så nu är jag femtusensjuhundraåttiofem kronor fattigare. Nu ska jag ta mitt efterlängtade billiga-lådvin-glas och se lite underbar Phantom – requiem of the phantom på chia-anime.com

Phantom – requiem for the phantom

* = en herdematta kan jämföras vid en ryamatta, skillnaden är att en ryamatta kan vara syntetisk medans en herdematta består av 100% ull.