Skrivet av HSMSO…

Tiden som följde var ett enda lyckorus för Ino, trots att rörelseytan blivit mer begränsad nu. Det sattes upp ännu mer staket och galler och ännu fler dörrar låstes.

Ino var nöjd bara han fick vara med Tammy och det fick han ju för det mesta. Tammy tyckte rätt bra om Trixie, så dom kunde springa runt i skogen tillsammans också, men dom gångerna fick inte Ino vara med för att inte riskera ett slagsmål om honom mellan Tammy och Trixie också.

Vintern kom och Tammy kom i löp.

Och sedan hände något märkligt…

Ino och Tammy hölls åtskilda för att ingen parning skulle bli av. Tammy var varken röntgad eller ögonlyst ännu och dessutom var hon bara runt 18 månader.

Vid samma tidpunkt kom ett sorgligt budskap från Kanarieöarna, dit Inos ena syster Chilli hade flyttat. Hon skulle flytta tillbaka till Sverige, men i sista stund hände en olycka och Chilli gick inte att rädda.

Hundsjälar är märkliga och akitasjälar ännu märkligare…

Tammy råkade komma sig ut och trots att Ino var övervakad lyckades han smyga sig ut efter Tammy och katastrofen var ett faktum. Tammy blev på några sekunder dräktig och hela landet ojade sig över det inträffade…

Tammy är inte röntgad ropades det ut…Inos släkt är sjuklingar…Tammy är inte det ena och Ino är inte det andra…det skulle bli ena fasansfulla valpar.

Tammy fick komma på ultraljud och det visade sig att det bara var en ena liten valp där.

Ja skulle det inte bli fler än så, så var det ju ingen katastrof…den kunde få ta Chillis plats och skulle det mot förmodan komma ut en till, så fick väl den stanna kvar.

Så en dag i tidiga mars var det dags för Tammy att släppa ut sin valp…som blev till två…tre…fyra…fem valpar!!!

Ultraljud är inte alltid att lita på verkade det som.

Ino blev skräckslagen och först nu förstod han vad han ställt till med,

Två hannar och tre tikar…

Niiro den ena lilla prinsen skulle stanna kvar. Jackie-Boy den andra hannen skulle få komma till Chillis familj. Tsuki en av tikarna flyttade till Gävle och tiken Umi kom till byn. Sedan var det ju den ljuvliga lilla prinsessan Hoshi,,,ja hon var så vacker så hon fick också stanna kvar.

Tiden gick och det var dags för valparna att flytta men Jackie-Boy kom aldrig iväg…Chilli familjen hade ändrat sig verkade det som…dom sörjde fortfarande Chilli och kanske var det bäst att vänra med att skaffa en ny akita, tänkte dom.

Jackie-Boy var en bedårande liten älg kalv. Han fick följa med Hoshi och Niiro över allt och skulle han nu inte få flytta så fick han väl stanna kvar han också.

Men varje dag satt Jackie-Boy på trappen och tittade längtansfullt i fjärran…han visste att någon skulle komma och hämta honom , men han förstod ju inte varför dom aldrig kom.

– Varför kommer dom inte? frågade Jackie-Boy.

– Dom kommer när dom är redo, sa jag och till dess får du stanna här.

Veckorna gick och så en dag när Jackie-Boy vuxit ännu mer och blivit fem månader gammal, då kom dom och hämtade honom.

Det var en fasansfull dag på samma gång som den var helt fantastisk. Chillis familj blev glada igen och Jackie-Boy hade väntat klart på att få bli lycklig och han skulle lämna oss.

När han gått ut genom dörren stannade han på trappan han suttit och väntat på så länge. Han vände sig om och sa, – Du hade rätt, dom kom till slut.

– Ja det gjorde dom och du kommer att bli lycklig nu och få ett bra liv.

Jackie-Boy åkte iväg och jag grät i flera veckor. När jag sedan träffade honom igen visste jag att han kommit dit han hörde hemma. Den längtan han hade haft i sin blick var borta och han var bara lycklig nu.

Vilken tass hade Chilli haft med i spelet…var det hon som var Jackie-Boy eller hade hon bara sett till att Tammy skulle smita ut och Ino efter?

Förr eller senare så sluts cirklarna…