akitaspirit

En ängel från öst…Mindas frustration och 12-ingarna…

Skrivet av HSMSO…

Dagarna gick  och Hoshi och Niiro växte och växte. Hoshi blev en vacker liten prinsessa och Niiro blev en pipig liten prins.

Dom drogs med på oändliga utställningar och vann mängder av de finaste rosetterna. Hoshi var mer högdragen och visste hur man skulle visa upp sig på bästa sätt, medan Niiro var charmerande och ingen kunde motstå honom, inte ens en av domarna trots att han åt upp hennes hamburgare…

Det var rätt lugnt till en dag då en en ängel kom från landet i öst…

Det var den så otroligt sällsamma lilla Lyyli. Hennes blick var så mild att inte ens Minda bråkade med henne.

Tammy brydde sig inte alls om henne, hon var fullt upptagen med att vara dräktig  igen med Inos valpar.

Ino blev återigen förälskad. Ingen kunde väl motstå en sådan liten bumbi-björn som Lyyli var. Han och Lyyli tillbringade dagarna tillsammans och Hoshi och Niiro hade fullt sjå med att resa runt.

Det var bara Minda som blev mer och mer frustrerad över alla som kom i vägen för henne och stal Ino ifrån henne. Minda tuggade i sig ett halvt hus och ett par bilar för att visa sitt missnöje och det ledde till att hon skickades ut i skogen för att spåra.

Flera kilometer fick hon spåra, dag ut och dag in och Minda blev därmed den säkraste spårhunden och vann fina priser i de tävlingar hon ställde upp i.

Det blev dags för Tammy att få ut sina valpar och tur var väl det, för Tammy såg vid det här laget ut som en stor tunna. När den första valpen väl kommit ut, tycktes dom aldrig sluta komma ut…12 stycken friska och fina små ulltussar kläckte hon ur sig, fyra tikar och 8 hanar.

Tammy trivdes dom första tre veckorna, men sen fick hon nog av pip och bråk om allt möjligt och tyckte att HSMSO kunde börja mata dom små.

Dom fick stora baljor av kycklingfärs, som dom dök ner i och till slut såg dom ut som stora köttbullar…fulla med färs och tjocka och runda. Och tro inte att Tammy behagade tvätta dom små… nä, det fick HSMSO göra, medan Tammy låg i sängen och vilade.

Ino hade lärt sig efter den första kullen att dom små inte var så farliga så han tog med dom ut i skogen så dom fick rusa av sig och hsedan höll tyst när dom kom hem helt utmattade. Ino själv var också trött efter dom turerna, då han hade det sjåigt att hålla koll på 6 valpar som sprang åt alla håll.

– Akta stenrösen! skrek han …- Akta bäcken! skrek han…till slut började han bli irriterad på dom små  när dom inte lyssnade och då röt han högt åt dom, varpå dom höll sig lugna en stund i alla fall.

Lyyli passade valparna också, men hon var ju alldeles för snäll, så hon blev ju nästan av med både öron och päls, då dom klängde och slet i henne.

Så Tammy hade det ju faktiskt rätt behagligt, trots sin stora kull.

 

 

 

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.