Minda var en sådan dam som inte tyckte om att vara instängd någonstans.

Hon tyckte heller inte att Ino skulle vara instängd om hon inte var med honom.

Hon hade bitit sönder en  mindre förmögenhet i form av bilinredningar, hus och hundgårdar.

Minda var också otroligt intelligent. Hon iakttog allt och alla och lärde av allt hon såg.

Och framför allt så var Minda otroligt frusterad över att hon, som älskade Ino så innerligt och enligt henne var den enda värdiga att bära hans valpar, aldrig fått bli dräktig.

Men Minda väntade och väntade och så en dag såg hon sin chans…

Hon var i höglöp och naturligtvis åtskild från Ino.

Det var ju ett evinnerligt stängande och låsande av dörrar med alla hundar och medan Minda skulle få röra sig fritt i stora salen, så hade Ino fått vara instängd i badrummet. Där hade ju både Ino och Minda tidigare varit tillsammans någon gång och Minda hade då lärt Ino, hur man vrider upp badrumslåset.

Ino var lika lättlärd som Minda när det passade honom, så enkelt kunde han komma ut ur badrummet för att ha en rolig stund med Minda.

Det hela resulterade i en Sur-Greta, en Räka, en Rafe och till allas fasa en Mini-Minda…tyvärr var Minda inte så försiktig med sina små, så en av dom små utan namn tappade andan, då Minda omärkligt lagt sig på honom.

Minda tog inte händelsen särskilt allvarligt och efter  fyra veckor när dom små började bli att för krävande hade Minda tröttnat på dom…på alla utom Mini-Mindan som följde henne överallt.

  SUR-GRETA

  RÄKAN

  RAFE

  MINI-MINDA

Dom fyra små damerna flyttade alla söderut så småningom, men Rafe blev kvar.