Så kom då en av dessa dagar som man helst vill radera helt ur minnet och som är oundvikliga…

Den 29 juli var en vacker sensommardag. Solen lyste från en blå himmel med några vita molntussar här och där.

Det fläktade lite, så inga myggor fanns på plats och det var runt 15 grader varmt…

En helt perfekt sommardag för en akita.

Hela gänget hade som vanligt gått sina promenader och fick sedan vara ute en lång stund.

Tidigare på sommaren hade det varit varmt och då ville hundarna helst vara inne i den svala laggårn, men den här dagen var det som sagt helt perfekt uteväder.

Tammy njöt verkligen den här dagen, då hon låg utsträckt under sin björk och vilade.

Tammy vilade ofta, för hon tyckte inte så mycket om aktiviteter, med andra ord var hon rätt lat.

Men på senare tid, då hon kommit igen sig efter sin sista valpkull, hade hon själv blivit som en valp igen.

Hon ville gärna busa runt en kort stund och hon slog med tassarna i marken och slängde med sitt huvud som bara hon kunde.

Tammy var lycklig!

När alla kommit in fick dom mat och sedan ville dom vara ifred och pyssla med sitt.

HSMSO gick ner till Gråsten, till Ino och Minda och pysslade med sitt där ett tag.

Efter någon timme gick hon upp till dom andra igen och skulle titta till dom innan det var dags att gå ut igen.

Det hade tidigare alltid varit tjafs om vem man skulle hälsa på först…alla ville ju vara den första, men till slut blev det så att Tammy skulle ha den första klappen.Hon var den äldsta därinne och hon stod högst i rang…alltså var hon drottningen i Laggårn.

Men när HSMSO kom in till hundarna var det ingen som hälsade med högljudda skall. Det var helt tyst.

Tammy stod och hängde med huvudet och hela hennes golv var täckt med skummat vatten. HSMSO skyndade fram till Tammy och öppnade hennes dörr så hon kunde komma ut. Tammys mage var uppsvälld på ena sidan som om hon haft 12 valpar i sig och HSMSO visste direkt vad som hänt.

Hon fick ut Tammy till mjölkrummet och drog fram en tjock, mjuk matta som Tammy kunde ligga på. Tammy andades tungt och snart blev andetagen kortare och kortare och det blev längre och längre uppehåll mellan dom.

HSMSO ropade på Alianen som kom springande och medan han pratade med Tammy, pratade HSMSO med veterinären som bekräftade att Tammy fått magomvridning och i det tillstånd hon var i var det bara några minuter kvar.

HSMSO och Alianen lyfte upp mattan med Tammy i och bar ut den i kvälls solen. HSMSO satte sig med Tammys huvud i knät och Alianen smekte Tammys kropp och Tammys andetag tog slut.

 

” Hon lyfte upp blicken och såg ut över åkern. Allt var stilla, men där lite längre fram vibrerade luften, så där som den gör när något är väldigt varmt…som när solen lyst länge på en asfaltväg och luften ovanför vägytan vibrerar. Men mitt i allt var det som ett fönster med ett helt klart glas kom fram, ja det var som att titta in igenom ett fönster , fast fönstret närmade sig och snart såg man allting väldigt klart…

Därinne var det liv och rörelse, två svartvita akita valpar sprang runt och jagade varandra…det var ju Tammys Tamsan och Bimso…oj, vad dom hade vuxit! Men där kom ju någon…en stor, ståtlig, ljus akita…den hade en aning hängande ögon och svansen kringlade sig inte riktigt utan stod nästan rakt upp…Han var sig lik men ändå inte…pälsen lyste som guld på honom och han utstrålade ett helt otroligt lugn.

– Stopi! ropade hon, – Är det verkligen du Stopi?

Den vackra akita hannen kom fram till henne.  Oj så lugn och värdig han har blivit, tänkte hon.

– Åh, vad jag har saknat dig Stopi, vi har alla saknat dig.  Har du det bra?

– Ja jag har det bra, sa Stopi.

Han lutade sitt huvud mot henne och ville bli kliad en stund. Sedan reste han sig på bakbenen och la tassarna på hennes axlar som alla akitor gör.

– Nu är det dags för oss att gå, sa han och det är tid för Tammy att följa med. Du måste släppa henne nu.

Han ställde sig på marken och puffade till Tammy, som yrvaket ställde sig upp och ruskade på sig. När hon fick syn på Stopi, fick hon fart på benen och hoppade och stojade mot honom och sedan fick hon syn på Tamsan och Bimso och sprang till dom…

– Hon får det bra hos oss, sa Stopi och gjorde en akitasnurr och sprang till dom andra.

Tammy som rusat runt med sina valpar, stannade upp och vände sig mot henne.

– Jag kommer tillbaka då och då, sa hon och slog med tassarna i marken och slängde med sitt huvud som bara hon kunde göra.

Sedan försvann dom in i den andra världen, Tammy, Stopi och valparna…”