akitaspirit

Tiden efter…

Ja så hade då Tammy lämnat oss…men ändå inte.

Efter att hon hoppat över till den andra världen med Stopi och valparna, så började det regna.

Tammy blev lagd i bagarstugan inlindad i vita filtar och alla hundarna fick ta farväl av hennes jordiska väsen.

Alla utom Minda och Lucibellan…

Minda var ju som bekant inte så förtjust i sin syster Tammy och det hade hon fört över på Lucibellan också.

Alianen var uppe hela natten i ösregnet och grävde en grav bakom bagarstugan, där Lucky Luken första gången mött Stopi och där också Tamsan och Bimso låg. Och den enda av Smillas valpar som hon inte hunnit äta upp, Vit som snö.

Dagen efter var det begravning. Tammy fick med sig alla sina fantastiska viltspårresultat och en ordentlig matsäck.

HSMSO rörde en sista gång vid Tammys mjuka päls och allt var bara så fruktansvärt hemskt…då kände hon något puffa till henne. Och där stod ju Tammy.

– Jag är ju här, så allt är som vanligt, sa hon.

HSMSO blev lite förvirrad…hur kunde Tammy stå där om hon låg därnere?

– Nej Tammy, du är inte här som vanligt.

– Nä, jag är inte här som vanligt, men jag är här, så allt är som vanligt, sa Tammy och slog med tassarna i marken och slängde med huvudet, sen försvann hon.

Och så var det…en lång tid efter, så var Tammy med på promenaderna med dom andra hundarna. Hon dök upp överallt, ingenstans ifrån och allt var nästan som vanligt.

Hon gjorde så, då hennes övergång till den andra världen kommit så plötsligt och för att vi skulle vänja oss vid  det. Och ju mer vi vande oss vid det, desto längre gick det mellan gångerna hon dök upp.

I Laggårn blev det rumsbyten och nu fick Hoshi ta över Tammys drottning rum. Hoshi var den enda tiken kvar efter Tammy, hon var äldst och hon var dominant. Hon hade inte fått några valpar, men det hade inte Akira heller som var näst äldst och inte heller Lucibellan som ju fortfarande nästan var valp själv.

Hoshi tog sin uppgift på största allvar. Hon ställde och styrde därinne och hade någon av de andra gjort ofog, så var hon snabb att berätta det. Hoshi ville ha ordning och reda och tyckte inte om att dom andra stökade ner. Hon själv hade det nästan kliniskt rent i sitt rum. Hon tuggade sina älgben på en  matta där smulorna sedan fastnade. Hennes säng var alltid prydligt bäddad och vattnet i hennes skål var alltid klart utan en massa matrester.

När dom andra var ute och hon och någon av pojkarna var inne, så sa hon högljutt till om att hon ville gå och inspektera dom andras rum…i själva verket ville hon undersöka om det fanns gömda matrester eller smaskiga ben i dom andras rum och hon hittade alltid något som skulle i soporna som hon sa…men hon tog det med in till sig där det gömdes väl…

Snart spred sig ryktet att Hoshi hade en skattgömma i sitt rum och plötsligt ville alla in dit och se…men Hoshi såg till att hennes dörr alltid var igenbommad med stora hänglås, då hon själv gick ut.

 

 

043 - Kopia

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.