Då och då kommer det bud från olika håll och kanter.

Nu kom det från Virriga Damen…Zebbe, Zebulon Macahan eller Den kortbenta japanesen, hade tuppat av.

Det hade hänt ett par gånger tidigare, men nu var Virriga Damen riktigt orolig…och ännu oroligare blev hon, då dom varit till veterinären och där fått veta att orsakerna kunde vara både det ena och det andra och det mesta med dödlig utgång.

Zebbe blev skickad till det stora nybyggda sjukhuset i Uppsala. Dom rakade av honom pälsen och stack nålar i honom och tog bilder både utifrån och inifrån.

Det visade sig att Zebbe hade en stor blodansamling strax under hjärtsäcken och det kunde vara cancer. Han skulle få vara kvar på sjukhuset några dagar under observation och fler prover skulle tas och blod skulle tömmas.

Virriga Damen och hennes man fick åka hem. Dom var väldigt oroliga  för dom hade på kort tid redan förlorat två hundar.Dom såg ju redan framför sig att också Zebbe var både död och begravd.

Jag blev naturligtvis också orolig…var det något ärftligt? Tänk om någon i vår flock fick liknande symptom…hade inte några av dom betett sig märkligt den senaste tiden och snart var hela flocken så gott som död…

Kinji o Smilla var det inga fel på, inte heller på Ino och Minda. Jag gick till alla i Laggårn och nog verkade dom friska eller…?

Jag gick in till den magiska Jansson och berättade om Zebbe.

– Hälsa Virriga Damen att hon inte ska oroa sig, sa Jansson.

– Zebbe kommer bli bra och snart är han hemma igen. och du ska inte oroa dig för någon av oss, vi är friska allihopa.

Jag kände mig lättad…Jansson visste det mesta. Han såg och kände till mer än alla andra, för han kunde vandra mellan världarna och levde i sin egen värld.

Jansson, mitt vita snöhjärta, min lilla sockerbit, Corda…ja han var magisk.

Nästa gång jag pratade med Virriga Damen, sa jag att Jansson sagt att hon inte skulle oroa sig. Jag vet inte om det hjälpte henne, hon trodde förmodligen att jag var virrigare än hon, men hon fick besked från sjukhuset, att efter att Zebbe blivit tömd på nästan en liter blod, så hade det inte samlats mer blod under hjärtsäcken och alla prover såg fina ut.

Han fick antibiotika och godsaker, för han hade charmat hela sjukhuset och efter att varit kvar under observation ytterligare några dagar så fick Zebbe åka hem igen.

Dom kunde inte säga vad han haft för fel, mer än att man kunde bli sådär om man fick någon infektion i kroppen. Och hela historian kostade över 30 000 kr!

Zebbes päls växte ut och han fick gå på utställningar igen och har inte fått några återfall.

…Och Jansson hade haft rätt.