Ino har varit uttråkad en längre tid då det regnat hela tiden. Han tycker inte om regn för då blir man blöt.

Minda vill inte heller vara ute i regnet, då skriker hon och väser och vill in.

Men nu har vi haft några riktigt skapliga uppehållsdagar, inte för varmt och inga myggor, men lite blåst,

och då tyckte Ino att vi skulle hitta på något han tycker om…vi skulle fiska.

– Nu du Minda, gräv ihop lite mask för nu ska vi fånga en stor gädda, sa Ino.

Men Minda ville knappast smutsa ner sina vita tassar i någon maskgrop, så det blev ju jag som fick gräva efter mask.

– Vi har ju inga metspön, vad ska vi då fiska med? frågade Minda.

Ino kom springande med en björkgren och släppte den brevid mig.

– Den här kan vi göra ett metspö med, sa han.

Ino har ju varit med förr, så han vet ju…

Vi packade ihop diverse saker som vi skulle ha för att bygga ihop våra spön och en hink till våran stor gädda och maskburken.

Sen åkte vi iväg.

Vi hittade ett riktigt bra ställe att fiska på, men man måste gå en bit ifrån bilen för att komma dit.

När Ino och Minda trängde sig ut ur bilen, helst samtidigt, blev det ju bråk om vem som skulle bära vad, vilket koppel som passade bäst och vem som skulle gå först, så det blev som vanligt att alla skulle vara först ute och allting välte ut i en röra.

När vi så kom fram till stället vi skulle vara på, så var vi tvungen röja undan gamla grenar och sly som stod i vägen och Ino hjälpte gärna till och drog upp allt han kom åt. Minda tog förstrött en torkad liten kvist och slängde iväg den, sedan lade hon sig ner och väntade på den utlovade storgäddan.

Vi fick en jätte abborre som det kunde ha blivit vilt slagsmål om, men innan den hunnit sprattla fram till någon av hundarna, hann jag halshugga den med yxan och gömma den i en hink uppe i ett träd. Ytterligare 8 fiskar fick vi, varav Ino och Minda fick en varsin löja.

Storgäddan var alldeles för slug idag. Precis som vi fick ett löj-napp, flög han upp ur vattnet och slukade både löjan och kroken och bet av linan.

Nöjda med fisketuren åkte vi hem.

Det här hände för två dagar sedan…

Idag fiskade vi igen.

Ino och Minda var med igen och förväntansfulla.

Vi hade åkt lite tidigare för det var bra väder och nu kanske vi skulle få ännu fler fiskar.

Och vi väntade och väntade…inte en fisk kom. Hade vi verkligen fiskat upp alla på vår förra fisketur?

Ino och Minda blev uttråkade och ville inte ligga och vänta mer. Dom ville gå en promenad, så då fick dom det.

Men det fanns inte så mycket spännande att se så dom ville tillbaka till fiskparadiset.

Plötsligt började korparna på myren bredvid kraxa och leva om. Dom flaxade och flög runt på samma ställe dom varit förra gången vi var där.

Antingen låg det ett dött djur där eller så hade dom bo där. Förmodligen ett dött djur för efter en stund kom en räv springande därifrån och Ino och Minda blev galna och ville ta fast räven, men så hejdade dom sig för plötsligt började fiskarna flyga upp ur sjön.

Löjorna flög över vattenytan rakt i gapen på Ino och Minda och mörtarna hoppade rakt ner i fiskehinken efter att ha studsat i huvudet på en.

Ino skrek av förtjusning och Minda hoppade upp och ner.

Hade vi haft en större hink skulle vi stannat kvar längre, för nu var ju den vi hade med proppfull av fiskar och dessutom väntade dom andra akitorna otåligt på, att vi skulle komma med fångsten åt dom.

29 fiskar fick vi på bara några minuter och vi var verkligen nöjda, trots att stor gäddan inte alls visat sig idag.

Glada och nöjda var alla hundarna också som fick kokta, mixade fiskar till middag.

 

   

  

Här har bara några fiskar flygit ner i hinken…