Hoshi har ju haft en period nu då hon varit en aning uppstudsig.

Senast i morse tänkte hon bita av nosen på Lucibellan.

När jag senare gick ute med Hoshi, sa jag åt henne att hon måste skärpa till sig lite nu.

– Du vet ju hur det är Hoshi, är det någon som är störig vill ju du gärna sätta den på plats. Nu är det du som börjar bli störig och dom andra väntar redan på ett tillfälle att sätta dig på plats.

Hoshi blev en aning förnärmad och gick och muttrade för sig själv. Hon ansåg sig ju stå högt över de andra så hon fick väl göra som hon ville…

När det blev dags att sopa och torka golv inne i Laggårn, var Hoshi, Niiro och Ginso kvar där inne med mig.

Som vanligt började Hoshi skaka  sin dörr och ville ut till mig. Jag öppnade hennes dörr och hon hoppade ut och snabbt in till dom andras rum för att inspektera rummen.

Men Janssons rum var ordentligt stängt, så dit in kom hon inte.

Efter ett tag kom hon till mig och rykte mig i handen. Jag ställde ifrån mig sopen och kliade och klappade henne en stund och sedan fortsatte jag sopandet.

Men snart stod hon där o rykte mig i handen igen.

– Du lyssnar inte på mig! sa Hoshi och drog mig hårdare i handen. och så pekade hon med tassen mot Ginso.

Ginso stod vid sin dörr och viftade vilt på svansen.

Framför Ginsos dörr låg ett ben.

– Du måste öppna Ginsos dörr och ge honom benet, sa Hoshi.

Mitt lilla, underbara Hoshi hjärta, hade letat fram ett ben, som enligt henne var gott nog åt Ginso och nu ville hon att jag skulle öppna till Ginso och ge honom benet.

– Jag är inte bara uppstudsig, som du säger, sa Hoshi…- Jag kan vara riktigt kärvänlig också…det måste ju vara lite balans.

Ja, det är väl så det är…man ska inte bara snöa in sig på det ena, utan även se till det andra och då blir det ju rätt så bra balans i det hela, även i små hjärtan som Hoshi…