Idag hade jag förmånen att få berätta om museets verksamhet för Rotaryklubben här i Umeå, i samband med deras sista lunchträff före sommaren. Att få möta människor på det sättet är perfekt i så många avseenden. I det här fallet satte det strängt hållna tidsschemat ramarna, och med femton minuter till mitt förfogande gällde det att passa på. Mina obligatoriska frågor klarade de galant. ”Har någon av er besökt museet sedan vi öppnade efter ombyggnationen 2013?” Jag fick ett rungande ”ja” till svar. Skönt att höra. Min andra fråga: ”Hur många tror ni arbetar på Västerbottens museum?”. Här blev det mer spridda skurar – det gissades på allt från 7 till 35 personer. Förvåningen blir alltid lika stor när jag avslöjar att vi är närmare 65 helårsanställda. Det är också en bra ingång att berätta om vår breda verksamhet; från föremålsavdelningen, via fotografi och utställningar till utredningstjänster som vi säljer inom arkeologi och byggnadsvård.

Åhörarna var vetgiriga och passade själva på att ställa några frågor, bland annat vad vår logotype symboliserar (den kan du läsa mer om här), varför uteområdet med dammen ser eftersatt ut och hur länsmuseerna finansieras. Den sista frågan borde jag ha utvecklat mer, insåg jag på väg hem igen, och passar på att göra det här istället.

Det finns 24 länsmuseer i Sverige och ägarstrukturen ser olika ut för alla museer. I vårt fall ägs vi av Umeå kommun (60%) och Region Västerbotten (40%). Verksamheten och personalen arbetar i aktiebolaget Västerbottens museum medan våra samlingar och byggnader ägs av Stiftelsen Västerbottens museums samlingar. Ganska precis hälften av vår budget täcks genom anslag från våra ägare, lika mycket drar vi själva in genom uppdragsverksamhet, projekt, butik och kafé. Det tycker jag är bra gjort, med tanke på att vi har fri entré och inte får något tillskott den vägen heller.

Och där var mina femton minuter slut.