Veckoblogg för V 22

Måndag var det återbesök för Kotte hos veterinären, men det blev ytterligare en 10 dagars kur med penselin. För han var inte fri sin lunginflammation ännu. Kjell blev så äntligen klar med sin stora vedhög och kunde ställa undan klyven.
Tisdag blev det så äntligen lite varmare väder och fint med solsken. Då jag var klar med mitt jobb, så bar jag ut plantor till växthuset. Och sätte om en hel del plantor. Kjell fixade igång pumpen, så nu slipper man bära vatten då man skall vattna i växhuset. Det går ju en hel del vatten dit varje dag.
Onsdag blev jag så farmor äntligen. Det blev på sonens 39 års dag, måste erkänna att det kändes lite speciellt att bli farmor exakt 39 år efter det man blev mamma. Det blev jobbigt dygn innan det var klart. Men för sonen var det den finaste födelsepresent han kunnat få. Det blev en tjej, som vi alla redan visste. Men jag måste nog erkänna att denna förlossning var mycket värre än min egen. Jag var orolig och nervös hela tiden, innan jag fick beskedet att allt var OK. Synd bara att Umeå BB inte har bra personal på alla skift, det första skiftet var inte till mycket hjälp för en förstföderska. Antingen är de ju outbildade eller så borde de kanske byta yrke. Jag minns själv då jag fick pojken hur värdefullt det var att få ett stöd från personalen om skötsel och tips mm. Det är synd att man skall känna att man bara vill därifrån på grund av personalen. För det är där man behöver få svar på sina frågor. Men som tur blir det nya pass och då var det jättefina människor som jobbade. Och som verkligen fanns där för en nybliven förstföderska. På förlossningen där hade de som jobbade varit helt underbara och barnmorskan var visst en verklig klippa. Där hade de kännt sig trygga och fått jättbra hjälp.
Har blivit dåligt med motion denna vecka, men jag har varit ute två gånger i alla fall. Fredag tog jag en tur från "Heja" och hem efter älven. Tog Ulrikas hund med mig, så även han fick lite motion. Och nu idag blev det lite motion med vårlunken. I går Lördag for jag ner till Umeå och fick se lilla Lovisa första gången, hon var jättesöt. Jag fick hålla henne i flera timmar och verkligen njuta av henne. Och det var en stolt och glad mamma och pappa jag träffade. Vet inte när jag sett sonen så glad och stolt någon gång, men att få en liten dotter på sin födelsedag har han ju inte varit med om förrut heller. Ulrika var med också och så fick Linn träffa sin lilla kusin som hon väntat så på att få se.
Min vecka blev en lyckovecka kan man väl säga, så känner jag det i alla fall.