Rätten att bo ska vara rättvis
Ett välfärdssamhälle ska erbjuda sina medborgare en trygg och säker bostad. Barnfamiljer har sina behov, studenter sina och ett växande behov i vårt samhälle är de äldres behov av lämpliga bostäder. Alla kan och vill inte äga sin bostad. Ett brett hyresbestånd bidrar till flexibilitet i boendet och möjlighet att under livets olika skeenden ha ett boende som passar ekonomi och livssituation. Ett samhälle med bostadslösa, med trångboddhet och så höga hyror att ungdomar inte har råd att flytta hemifrån är inget välfärdssamhälle.
Bostadspolitiken är komplext för att det är en kombination av å ena sidan en konkurrensutsatt efterfrågestyrd näringsverksamhet och å andra sidan en social rättighet som bygger på en aktiv reformpolitik med utgångspunkten i behov, solidaritet och jämlikhet.
Klyftorna i samhället syns väl inom bostadssektorn. De som redan äger har i ägandet av sin bostad större möjligheter att växla upp sina tillgångar än de som har behov av samhällets stöd för att kunna bo drägligt. Att, som regeringen föreslår, begränsa möjligheter att låna till sin bostad och att sänka avdragsrätten på räntan påverkar inte förmögna men det slår hårt mot fastighetsägare med små marginaler och utan övriga tillgångar. Den som inte kommer in på bostadsmarknaden kan inte heller ta del av förmånerna eller värdeutvecklingen så det finns en uppenbar risk att klyftorna ökar.
För samhällsekonomin är byggbranschens investeringar oerhört konjunkturpåverkande och har länge används för att påverka sysselsättningsnivåer och BNP. Före 1990 var bygginvesteringarnas del av BNP mellan 10 och 16 %. Sedan de statliga räntesubventionerna försvann på 1990-talet har nivån aldrig nått 8 %, inte heller idag utan bostadsproduktionen befinner sig på en farligt låg nivå.
Boverket har räknat ut att landet behöver 30 600 nya bostäder per år under planeringsperioden t.o.m. 2020. Den borgerliga regeringen verkar inte orolig över nivåer under 15 000. Istället börjar röster höjas om en bostadsbubbla. Det finansiella fokuset är betydligt större än det bostadspolitiska.
Analytiker Bengt Hansson vid statens bostadskreditnämnd, BKN, har siffror som visar att bostadslånen gynnar detaljhandeln i form av bilar, möbler och resor och de lånade pengarna har även gått till köp av aktier och andra värdepapper. Politik är att välja. Den borgerliga regeringen valde att ytterligare stimulera fondsparande genom att sänka kapitalvinstskatten trots att Sverige redan är världsledande på fondsparande. Dom valde också att ta bort stimulansen till byggandet av små hyresrätter liksom att begränsa allmännyttans möjligheter att tillhandahålla subventionerade lägenheter till de medborgare som har störst behov.
Min uppfattning är att bostäder bara till viss del är efterfrågestyrt. Därför kan man inte enbart förlita sig på marknadens förmåga att tillhandahålla bostäder. Jag anser att bostadspolitiken i vissa delar måste regleras med den finansiella politiken men nuvarande förslag slår orättvist och drabbar låginkomsttagare, arbetslösa och unga på ett sätt som får andra konsekvenser i vårt välfärdssamhälle.
Den borgerliga regeringens är visserligen konsekvent men utgångspunkten att göra den enskilde ansvarig för en situation skapar klyftor. Det drabbar värst de som bäst behöver politiska insatser för sina grundläggande behov. De höga bostadspriserna, bostadsbristen i storstäderna och oförmågan att stötta hyresrätten är inget annat än resultatet av en dålig politik.
Senaste kommentarerna