Åsa Ögren

Elgnäll eller bara en sjuk marknad?

Av , , Bli först att kommentera 6

Jag förvånas av att elpriserna varje vinter analyseras och kommenteras som om marknaden var reglerad. I TVs nyheter intervjuas folk på stan som förvånat uttrycker fasa över att priserna går upp på vintern. Näringsministern säger att hon minsann talat med kraftbolagen om detta och hon lovar att alla kärnreaktorer ska vara i drift inom kort. Men detta är ett mera omfattande samhällsproblem än att hänga upp frågan på några uttjänta kärnreaktorer.

Så varför gnälla? På en avreglerad marknad ska priserna variera utifrån tillgång och efterfrågan. Full konkurrens mellan de aktörer som producerar, de som levererar och oss konsumenter av elektriciteten ska ge oss lägre priser på el. Det var ju så tidigare regeringar velat ha det, både socialdemokratiska och borgerliga. Så varför gnälla? I mitten på 1990-talet trodde alla, inklusive industrin, att fick vi bara en avreglering så skulle elpriserna gå ner.
 
Sen blev ju elen varken billigare eller bättre. 2007 släppte KTH en forskningsrapport ”När folkhemselen blev internationell”. Den visar att det finns all anledning att kritisera beslutet för att marknaden fungerar inte och beslutet att avreglera marknaden har inte gett avsedd effekt. Delvis beroende på att de tre stora kraftbolagen tillsammans äger 90 % av landets kraftproduktion. Statens konkurrensverk har också pekat på att det finns en otillbörlig samverkan mellan dessa bolag vilket sätter marknaden ur spel.
 
I kvällens Aktuellt stod Jonas Almquist, vd Bergen energi och sa att detta är ett system som inte fungerar eftersom det är samma bolag som ställer elproduktionen i en dyr verksamhet för att ta ut högre priser i en elproduktion som är billig att producera. Med andra ord – optimera vinsten. Det finns inte heller något regelverk som förhindrar dom att göra så.
 
Kraftbolagen plockar årligen ut mångmiljardbelopp i vinster samtidigt som den svenska industrin, elkonsumenterna och media fortsätter förtvivlas över prisutvecklingen. De enda som inte hörs klaga är kraftbolagen själva.
 
Min uppfattning är att om det ska ske regeländringar så ska fokus vara på brukarna och inte på dessa resursstarka aktörer som fram till dags dato haft större möjligheter än andra att påverka regeländringarna och att utnyttja dem till sin egen fördel.
 
Min uppfattning är också att vi måste öppna systemet för små leverantörer av el så att inflödet av långsiktigt hållbart producerad el ökar. Så länge vi inte gör detta gynnas de stora kraftbolagen som fortsätter behärska marknaden, priserna och vinsterna.

Vad är det för fel på Göran Hägglund?

Av , , Bli först att kommentera 13

Göran Hägglund är hjärnan bakom idén om att betala en halv miljard i etableringsstöd till fyra rika affärsmän i en konstruerad bransch som redan innan avregleringen fått kritik för att läkemedelsföretagen tar ut för stora vinster. Dessa fyra herrar har nu gjort sig en förmögenhet på världens enklaste affärsplan och vi skattebetalare har fått betala kalaset.

Göran Hägglund är så uppfylld av ambitionen att avreglera marknaden att han tycker att medborgarna ska ge bort dessa 500 000 000 skattekronor i konkurrensens och marknadens namn.
 
Göran Hägglund har därmed också visat läkemedelsföretagen vägen för att ytterligare ta ut vinster på mediciner.
 
Min uppfattning är att de verksamheter som skor sig på sjuka människors behov av medicin, dessa företag har sannerligen ingen rätt att dessutom få gratispengar av regeringen. En ansvarsfull regering hade tvärtom avsatt en halv miljard till högkostnadsskydd för sjuka och behövande medborgare. En ansvarsfull minister hade lagt ner lite hjärnkapacitet på en idé om hur hans regering tvärtom skulle kunna motverka de höga läkemedelskostnaderna.
 
Utan omsvep står socialminister Göran Hägglund (kd) i TV och försvarar idén. Han kanske går och klurar på ytterligare avregleringar som vi skattebetalare ska finansiera. Kanske en tia per liter vin som varje livsmedelshandlare förmår sälja?
 

Slarv för miljarder

Av , , Bli först att kommentera 9

Jag har engagerat mig hårt i att stötta byggbranschen till att producera mera hållbara hus. När man analyserar frågan om varför det byggs icke hållbara hus så kommer man fram till att det är flera olika politiska frågor som behöver åtgärdas men även förhållningssätt, kunskaper och brist på vilja. Min utgångspunkt i miljöfrågorna är att alla omfattas av ansvaret att förhindra slöseri, alltså även byggbranschen.

För tillfället har jag själv fyra fokus: Lägre energiförbrukning, bättre tillgänglighet, varsamhet och ansvar för äldre hus och sist men inte minst få bort det gigantiska och onödiga slöseriet av vattenskador.
 
Årligen betalar Länsförsäkringar ut 5 miljarder kronor i försäkringskostnader för åtgärder av vattenskador i våtutrymmen. Det är 100 miljoner i veckan!!! 
 
Ni tänker säkert som jag gjorde tidigare, att detta beror på att hobby-snickare och gör-det-självare misslyckats med sina reparationsarbeten och att dessa borde anlitat en ackrediterad hantverkare istället. Men så är det faktiskt inte. Det beror på slarv!
 
Förutom gamla uttjänta ledningar och rör så beror det på slarv av branschkunnigt folk som själva inte behöver ta ansvar för de skador som följer av deras brist på respekt för hur jobbet ska göras. En fallstudie som gjorts av Anders Jansson på SP visar att dessa hantverkare chansat på att golvbrunnen sitter kvar utan att kortlingen är korrekt gjord, att golvbrunnen installerats utan gummiring, att man struntat i att ta reda på hur olika material fungerar tillsammans osv osv, det ena galnare än det andra. Om man bara skulle följt installationsanvisningarna skulle en stor del av skadorna undvikas.
 
Min uppfattning är att dessa kostnader istället skulle belasta företagens ansvarsförsäkringar och inte försäkringskollektivets premier. Kostnaden måste belasta de som orsakat kostnaden och inte de som beställt jobbet. Jag undrar vad som skulle hända ifall försäkringsbolagen slutade försäkra för nyinstallerade våtrum?
 

Svensk krigszon

Av , , Bli först att kommentera 9
Enda gången jag läser Aftonbladet i pappersform är på flyget. Idag på väg hem från Stockholm läser jag om Wikileaks och om hur Socialdemokraterna skulle ha sökt stöd hos USA för att vinna opinion under valet. Än en gång slås jag av medias sätt att spegla verkligheten.
 
Det är med all säkerhet en närmast hysterisk sensation som Wikileaks har skapat för länder som inte har offentlighetsprincipen närvarande i det offentliga. Jag kan också förstå att svensk media nu gör allt man kan för att hitta något i Wikileaks-dokumenten som man inte tidigare hittat i den svenska offentlighet, där man hela tiden kan följa politiken och de ärenden som media väljer att sätta fokus på.
 
Att Urban Ahlin som representant för oppositionen i Sverige för ett samtal med amerikansk ambassadpersonal eller företrädare för FN, NATO eller ens med afghanerna själva, det tycker inte jag är särskilt konstigt. Däremot undrar jag ifall Carl Bildt överhuvudtaget intresserade sig för frågan? Han hade ansvaret. Ingen media skrek ”Exklusivt” om detta under valrörelsen. Han lyckades till och med ducka för Lundin Oil-historien i skuggan av Littorin-historien. Och är det någon som har sett någon av dessa båda historier sedan i somras?
 
Min uppfattning är att Sverige har med sin alliansfrihet lyckats hålla liv i våra ungdomar och inte varit beredda att offrat någon i krig på 200 år. Jag undrar ifall det verkligen är det svenska folkets vilja att unga svenskars liv ska stå på spel och riskeras bara för att USA, FN eller NATO ber om det. Sen är jag inte riktigt säker på hur Sverige med sina fredsbevarande styrkor hamnat i denna krigssituation. Lite offentlighet på den frågan hade jag välkomnat.
 
Det hade inte varit så svårt för Aftonbladet att ta reda på vad den Socialdemokratiska kongressen beslutade i frågan om Afghanistan. Jan Eliasson gjorde ett mycket uppskattat inlägg som vann kongressens respekt annars hade nog kongressen beslutat att förorda en truppreträtt omgående.
 
Det hade inte heller varit så svårt att vinkla den politiska kommentaren och lägga ansvaret på den sittande regeringen och USA istället för på en avgående socialdemokratisk partiledare i opposition. 
 
Nej, Lena Melin. Mona Sahlin hade fått kritik om hon inte i valrörelsen hade brytt sig om trupperna i Afghanistan och nu får hon kritik för att hon gjorde det.

Vågade styrelser

Av , , 1 kommentar 7

 

Jag gillar verkligen inte morgonflyget. Hade önskat att utvecklingen med webb-konferenser gått fortare så skulle man kanske inte behöva flyga till Stockholm för några timmars sammanträde.
 
Sammanträde idag med kommunernas branschorganisation för avfallsfrågor – Avfall Sverige. Styrelsen där består av både politiker och tjänstemän vilket jag tycker är berikande. Det blir liksom två perspektiv på samma frågor om man diskuterar t.ex. fastighetsnära insamling av hushållsavfall eller producentansvar. Det blir både Vad- och Hur-frågor och det är lärorikt.
 
Jag vet att Örnsköldsviks kommun sedan länge har beslutat sig för att ha representanter för näringslivet i samtliga sina kommunala bolagsstyrelser. Så har vi det inte i Umeå.
 
Min uppfattning är att vi borde våga pröva extern medverkan i några av våra kommunala bolagsstyrelser. Kanske skulle det inte passa i alla bolag men jag är tämligen säker på att i några av våra kommunala bolag skulle en extern medverkan kunna ge dynamiska effekter på styrelsens arbete och därmed även på verksamheten. Jag tror också att det skulle gynna samspelet mellan offentlig och privat verksamhet på så sätt att man ökade kunskapen om och respekten för våra olika roller i samhället.

Makten att påverka

Av , , 1 kommentar 13

 

Idag har vi haft kommunfullmäktige. Jag blev omvald till byggnadsnämndens ordförande vilket känns oerhört stimulerande. Åren som ordförande i byggnadsnämnden, från 2002 till idag, har gått så oerhört fort och samtidigt har så väldigt mycket hänt i Umeå. Fastighetsägarnas och byggföretagens investeringsvilja gör att uppdraget som byggnadsnämndsordförande i Umeå hela tiden känns krävande, vitalt och dynamiskt. Jag har utan tvekan kommunens roligaste uppdrag.
 
I min vardag möter jag ofta vilja och energi som bidrar till Umeås tillväxt. Men tyvärr möter jag även motkrafter och vinklingar på ärenden som för mig kan kännas främmande och irrelevant. Det är vid dessa tillfällen som jag måste påminna mig själv om att i en demokrati måste vi politiker respektera alla medborgares vilja att bidra med sina synpunkter. Alla har en rätt att göra sin röst hörd. Därmed inte sagt att alla får som dom vill. Tvärtom. När alla sagt sitt så är vår uppgift som politiker att väga samman alla olika, ofta ej jämförbara, synpunkter och sedan ta ett beslut.
 
Bakgrunden till att jag väljer att nu börja blogga är att jag vill dela med mig av min politiska vardag till medborgare, till företag och till media. När det gäller media så tänker jag här i bloggen också ta chansen att kommentera och ge min syn på medias bevakning av Umeås tillväxt.
 
Mitt första exempel hämtar jag från dagens VK. Journalisten Jeanette Johnsson har valt att belysa Umeås kanske viktigaste handelsutveckling de kommande åren med ett reportage om att hyresgästerna inte kan bo kvar. Hon har också valt att beskriva ett trettonvåningshus som en skyskrapa.
 
Min uppfattning är att en skyskrapa är åtminstone 100 meter hög och så höga hus kommer aldrig att bli aktuella i Umeå centrum.
 
Min uppfattning är att det under alla omständigheter kommer att bli omöjligt att bo kvar ens i närheten av ett så omfattande byggprojekt som nu planeras.
 
Valet av reportage har inte fallit på att fördjupa sig i hur omfattande projektet är, hur det påverkar centrums utveckling eller vad det kan tillföra umeborna. För att det ska vara möjligt för läsaren att nyanserat kunna bilda sig en uppfattning av vad som är på gång att hända i kvarteret så måste det finnas en vilja hos media att även belysa det förväntade positiva slutresultatet. En smått fantastisk utveckling av Umeås centrum som åtminstone jag uppskattar och kommer att göra vad jag kan för att se förverkligat.
Presentation

Här tänker jag ta chansen att reflektera över en del av alla de situationer, ärenden och personer som jag dagligen möter i mitt politiska uppdrag.

Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Kategorier
  • Inga kategorier
Arkiv
RSS Nytt från vk.se