Det regnade men bilderna blev bra
Det var ett egendomligt ljus den dan
Vi fyllde våra ögon
Med ljuset och tankarna på allt det nya

Och tänk på parken på våren
Med ögon känsliga för grönt
Och kastanjeblad som paraplyer
Jag älskade dej då, det gör jag nu

Jag var 14 år 1975 och jag älskade Barbro Hörberg, hennes sånger och texterna. Allt slog an i en tonårings hjärta. Lika som Edith Södergrans diktning och allt som var djupt, smärtsamt, ljuvligt, hoppfullt och glimrande. Jag älskar fortfarande Barbro och Edith. Allt är likadant. Fortfarande tonåring innerst inne. De djupa känslorna är att leva. Allt annat är konstgjort. Barbro Hörberg dog i cancer på valborgsmässoaftonen 1976, endast 44 år gammal. Hennes texter skänker tröst, glädje och igenkännande än idag.

Vi borde alla bli en Barbro. Vi fyllde våra ögon med ljuset och tankarna på allt det nya.

Jag älskade dej då – det gör jag nu…

Jobbar hemifrån ganska frekvent nuförtiden. Mitt arbete passar utmärkt att utföra från hemmakontoret. En ständigt pågående renovering av huset jag bor i sätter ändå käppar i hjulet, men vadå när man fräser upp golvet i källaren under mig så att golvet vibrerar är det bara att ta på sig hörselskydd och jobba på. Det är ändå bara tillfälligt. I jämförelse med vad som pågår nu är det bara något att rycka på axlarna åt. Jag kontrar med att ge lite kärlek tillbaka – spelar Eros Ramazzotti och tänker att ljudet fungerar lika bra åt båda hållen:-)

Mina äldsta syskon har isolerat sig hemma. Inte för att vi träffas så ofta, men vetskapen också att man faktiskt inte kan träffas känns ovant och konstigt. Videochattar med min dotter och kidsen. Allt går…

Trevlig helg!