Jag vill bara vara människa och önskar att #metoo aldrig behövt finnas…

Jag läser om metoo-puman i Umeå centrum och åsikter om denna skapelse och hur mycket den kostade.

I Göteborg finns det fler statyer av Evert Taube än av namngivna kvinnor enligt Omni.

I Femina, citat: ”Kvinnliga statyer är oftast avklädda – I Sverige finns i dag endast runt 20 kända kvinnliga statyer med namn och kläder – jämfört med 200 manliga statyer. I många kommuner är 100 procent av statyerna av manligt kön. Utöver detta finns en rad kvinnliga statyer vars syfte enbart är att vara dekorativa, där kvinnan avbildats naken och utan namn.”

Kan vara så att metoo-puman i högsta grad är ett monument som behövs? I intervjun på svt-nyheter hör man konstnären Camilla Akrakas tankar om konstverket, citat: ”Att man känner att – jag kan också hävda min plats” och ”Den här katten hävdar sin kropp, sin plats, sin rätt att existera”, fortsätter Akraka.” Slut citat.

För det är väl egentligen det som metoo handlar om – att det som förut dolts för omvärlden nu är öppet. Att kvinnor vägrar att vara offer oavsett yrke, inkomst och ålder? Kunde man ha spenderat pengarna på ett bättre sätt? Hur mycket pengar läggs det på idrott och hur mycket pengar läggs det på museer i den här staden? Metoo-puman står ute i det fria, inte på en undanskymd plats. Vi har ju redan en ”Standing man” på Rådhustorget – som BTW år 2007 kostade 810 000 kronor.

Jag tycker även att monumentet kan vara ett statement för alla människors, barn, kvinnor och mäns, rätt till sina egna kroppar…Stopp! Min kropp…