Cyklister – ständig källa till irritation

Att beklaga sig över stans cyklister är ett kärt ämne. Nu är det min tur. Jag tillhör ändå dem som själv cyklar varje dag till jobbet och sällan kör bil (i ett annat inlägg ska jag irritera mig över bilister).

Ibland cyklar folk i bredd och pratar med varandra. Inget ont i det, särskilt på cykelbanor med lite trafik. Då går det kanske rätt sakta. Kommer man då bakom och plingar med sin lagstadgade plinga väjer ibland den vänstra cyklisten åt vänster för att släppa förbi en. Eller gör hen det? Hen kanske bara vinglar och svänger tillbaka åt höger precis när jag ska köra förbi. Kör då om, demonstrativt på rätt (vänster) sida, även om det blir trångt (den omkörda skriker ibland till :-)). Man kör inte om någon på höger sida. Eller hur?

Det har också hänt att man mött någon som kör på fel sida, och håller ännu längre åt vänster vid mötet. Varför det, och vad gör man då? Jo håller extremt långt åt vänster för att undvika att krocka, ifall den man möter plötsligt kommer på att det är högertrafik.

Och ja, det händer att jag cyklar på gågatan eller mot enkelriktat eller på trottoarer. Men när man cyklar där man vet att det är förbjudet cyklar man försiktigt och på de gåendes villkor. Och jag kör inte mot rött. Flera morgnar nu har polisen stått och stoppat cyklister som kört mot rött vid trafikljuset på Kungsgatan öst på stan. Viss skadeglädje uppstår när man åker förbi…