Stadsmässighet?

En vän undrade om bilden var utsikten från min lägenhet efter att Umeås politiker nått befolkningsmålet. Ja, i väntan på detta får man väl återvända till Barcelona när längtan efter storstad blir för stark. Bilden är tagen från den hiss med glasväggar som går på utsidan av Torre de Collserola, TV-tornet uppe på det berg som ligger innanför Barcelona, upp till utsiktsvåningen. Och utsikt var det gott om.

Nu ska inte Umeå jämföras med Barcelona, men det är ändå märkligt att en så pass stor stad har så lite känsla av just stor stad tycker jag. För ett par somrar sen var jag och barnen på besök i Gävle. Parkerade i utkanten, gick genom deras gångtunnel under järnvägsspåren och kom ut på platsen framför järnvägsstationen. ”Hur stort är Gävle, pappa?” ”Ungefär som Umeå, lite mindre” ”Va? Men det här ser ju ut som i Stockholm!”. Faktiskt hade sonen rätt. Det skulle ingen säga om Umeå. Möjligen i Rådhusparken, om man inte tittar mot de glest bebyggda tomterna på Teg. Det mesta av Umeå skulle faktiskt kunna vara Lycksele, fast lite mer utbrett.

Var i gångtunneln vid Umeå C en kväll efter invigningen förra året. Den är riktigt elegant och har storstadsprägel, det var mycket folk där också, och jag tänkte att det det här skulle kunna vara en lokaltågsstation i Berlin (där jag aldrig varit men gärna vill besöka). Så kommer man till andra sidan och den långa backen leder upp till ett mörklagt Haga. Åter till småstaden då 🙂

Jo jag trivs rätt bra i Umeå. Utom i april när snöhögarna tornar upp sig flera meter och man väntar på våren som borde ha kommit i mars.