Carl Larsson (fp)

Liberal student i Umeå

Alla bör ha ”Fuck off-Pengar”

Av , , 1 kommentar 0




Anne Wibble (fp) finansminister 1991-1994 sa att ”Alla Svenskar bör ha en årslön på banken”.  Detta resonemang har sedan kommit att kallas för ”fuck off-pengar”, pengar som t.ex. gör att vi känner mera trygghet och mera benägna att söka oss till en annan arbetsgivare om man är missnöjd med den gamla chefen. Man behöver då inte vara lika rädd att förlora sin inLASade plats på arbetsplatsen eller att nästa chef är sämre än den förra. Man har då råd att leva utan inkomst under en kortare tid i fall det skulle behövas. Man får då helt enkelt en buffert som gör att man vågar ta risker och som ökar den individuella friheten att förverkliga sig själv.

Tankesmedjan Timbros VD Maria Rankka skriver mycket bra om detta och säger att I ett välfärdssamhälle bör de allra flesta kunna leva på sin lön. Jag skulle dock vilja gå längre och säga att de allra flesta också borde kunna bygga upp ett kapital, en buffert, som minst motsvarar ett halvt till ett års lön”. Jag stödjer henne helt i detta, det finns ett egenvärde till att individen har ett sparande för att kunna hantera tillfälliga svackor i sin ekonomi utan att vara beroende av att byråkrater och tjänstemän betalar ut pengar rätt datum utan att skuldsätta sig upp över öronen.

Sverige är ett land där det har blivit lättare att bli rik genom att ha gjort bra bostadsaffärer eller att man har rika föräldrar än vad det är att bli rik genom att ha arbetat hårt. Det har tagits små steg för att åtgärda detta under mandatperioden genom att regeringen har sänkt skattetrycket och då mest för de med låg och medelstora inkomster. Jag anser att man bör gå vidare på den inslagna banan men också att marginalskatterna bör sänkas. Dvs. skatten på den sist tjänade hundralappen, genom sänkt statlig inkomstskatt och att den direkt skadliga värnskatten avskaffas.

En annan sak som vi måste fråga oss är varför staten skall beskatta sparande med 30% på ränteintäkter medans lånande pengar subventioneras med 30% på ränteutgifterna. Vilka incitament ger detta till individuellt sparande? Att det skulle underlätta för hushåll att låna till bostadsköp är bara att tänka på väldigt kort sikt. Dels för att varje lånad krona måste motsvaras av en sparad krona att låna ut. Men också dels för att för att räntesubventionerna driver upp bostadspriserna till högre nivåer än vad de annars skulle ha varit, alltså blir effekten för den enskilde högst marginell.

Även Folkpartiets partisekreterare Erik Ullenhag skriver han om ”Fuck Off-Pengar” och belyser även LO:s högst motsägelse fulla ställningstagande i frågan:

”LO-ordföranden Wanja Lundby­-Wedin pekade häromdagen på statistik från SCB som visar att nästan var fjärde arbetare inte­ klarar av att betala en oväntad utgift på 8 000 kronor utan att låna eller be om hjälp (AB Debatt 19/3).”

”Folkpartiet och alliansen står upp för ett skattesystem där det ska vara möjligt även för LO-medlemmar att spara pengar. Mot oss står vänsterpartierna som motsatt sig de jobbskatteavdrag som genomförts. LO har en viktig poäng när de lyfter fram att deras medlemmar inte har råd att spara. Men de stödjer samtidigt ett regeringsalternativ som skulle göra arbetande människors marginaler mindre.”

Om Wanja då menar allvar med att det är viktigt att en arbetare skall kunna klara av oförutsedda utgifter, varför är hon då så emot jobbskatteavdraget?

Maria Rankka lyfter även fram en klok idé, nämligen att aktierna i statliga Vattenfall skall delas ut till folket som en kickstart på individuellt sparande. Vattenfall är ett bolag med mycket stort värde som staten visat sig vara mycket dålig på att styra. Varför inte dela ut aktierna till dess rättmätiga ägare, Svenska skattebetalare? Detta skulle enligt Maria ge varje individ 40 000 till 50 000kr som man fritt skulle kunna välja att sälja använda pengarna till något eller spara i annan form eller vara med på Vattenfalls resa och skapa ytterligare värde i bolaget.

En sådan sak skulle dock vara svår att genomföra i praktiken, men tanken är mycket fin. Den slår två flugor i en smäll den minskar det statliga ägandet i bolag som är en dålig uppgift för staten, men också ökar den individuella friheten genom att förbättra möjligheten till privat förmögenhetsbildning.

Statliga riskkapitalfonder – Varför inte bara sänka skatten?

Av , , 4 kommentarer 5







En rad representanter för något som skallas Innovation för tillväxt, bl.a. Marcus Wallenberg (ordf. SEB) och Stefan Löfven (ordf. IF Metall) skriver på dagens DN Debatt om att staten skall gå in som delinvesterare i riskkapitalfonder.

De skriver att:

”Basen för Sveriges välfärd är konkurrenskraftiga och innovativa företag. Med rätta är vi stolta över våra högproduktiva storföretag som sysselsätter många. Men de flesta nya arbetstillfällena skapas i små och medelstora företag. Frågan är hur vi kan stimulera dessa att växa”

Samt vidare att:

Utgångspunkten för vårt förslag är att företag som vill växa behöver kompetent kapital för att lyckas. Med kompetent kapital menar vi investerare som, förutom att bidra med direkt kapital, är aktiva i företagets utveckling”

De sätter fingret på ett mycket viktigt problem. Sverige är ett land som präglas av kunskaps- och forskningsintensiva företag där dagens storföretag är nästan uteslutande är baserade på innovationer för ca 50-150 år sedan, t.ex. SFK, Volvo, ABB, AstraZeneca, TetraLaval och Ericsson m.m.  Därför är det rimligt att anta att grunden till morgondagens exportsuccéer läggs genom forskningen och utveckling läggs idag.

Därför är det mycket glädjande att vår nuvarande regering väljer att satsa stort på forskning. Med de fem miljarder som regeringen skjuter till på forskningsområdet är den satsningen i sig mer än dubbelt så stor som den närmast föregående och större än de tre senaste sammantaget. Även om detta är mycket bra så är det inte nog. För att dagens forskningsinnovationer skall blir morgondagens exportframgångar så krävs det att det finns bra förutsättningar för små företag att bildas och växa.

Detta är något som Sverige har varit mycket dåliga på, det har till och med kallats för ”FoU-Paradoxen”. Nämligen att Sverige är ett land som ligger den absoluta världstoppen när det gäller FoU-satsningar (Forskning och Utveckling) som andel av BNP, men det finns ett internationellt samband mellan andel FoU-satsningar och andel av ett lands industriproduktion som är högteknologisk. Sverige har förvisso en internationellt stor andel högteknologisk produktion, men inte i närheten av vad som skulle kunna förväntas av de stora FoU-satsningarna.

Med andra ord så är vi väldigt dåliga på att omsätta smarta innovationer till kommersiella företag som tjänar pengar. En del utav detta problem som även Innovation för tillväxt nu kommit fram till är att tillgången på riskvilligt kapital är för dålig, men jag måste säga att deras lösning är ännu sämre. Att vi skulle ha statliga riskkapitalfonder är verkligen ingen lösning på problemet, räcker det inte med 6:e AP-fonden? Vad Svenska företag behöver är ägare av kött och blod, inte statliga pengar. De gör störst nytta inom vård, skola och omsorg. Det är nästan oförskämt att vi i Sverige motarbetat allt vad kapitalbildning heter genom höga kapitalskatter och till och med förmögenhetsskatt. Sen när vi inser de negativa konsekvenserna så vill vi riskera skattebetalarnas pengar i händerna på institutionella investerare.

Den bästa ägaren i ett företag är den som riskerar sina egna pengar. Han/hon ser riskerna på ett annat sätt än någon som investerar någon annans pengar. Om nu innovation för tillväxt kommit fram till att pengar bör satsas för att förbättra tillgången på riskvilligt kapital, varför inte bara sänka skatten?

Detta kan dels göras genom att rent generellt sänka vår höga kapitalvinstskatt, men också mera riktat införa ett riskkapitalavdrag för investeringar i små onoterade företag.  En skattereduktion för privatpersoner som investerar i aktier har utretts av Skatteincitamentsutredningen (SOU 2009:33). Utredningen föreslog en skattreduktion på upp till 100 000 kr per person för köp av aktier i onoterade företag. Kostnaden uppskattades till 470 mkr, detta är ett mycket bättre sätt att lösa problemet än att pytsa in skolans pengar rätt in i riskkapitalfonder.

Andra Bloggar om ämnet: Hans Åberg och Nils Dacke

Skatt på lön och pension

Av , , Bli först att kommentera 6

Regeringens jobbskatteavdrag har gett svenska löntagare en extra månadslön om året. Detta har genomförts successivt i 4 steg i den mån som statsfinanserna har tillåtit. Detta är en klok politik då tillväxteffekterna av en skattesänkning är som störst när sänkningen inriktar sig på att det skall löna sig mer att arbeta. Även om det även finns positiva tillväxteffekter då även de som inte arbetar för ökad disponibel inkomst, så är de inte lika stora och därför är det rimligt att man börjar med att sänka skatten för de som arbetar för att sen gå vidare och sänka skatten för övriga grupper.

Olika pensionärsorganisationer har skrikit sig hesa över den så kallade pensionärsskatten. Vad är då detta? För inte betalar pensionärer en annan skatt för att de är pensionärer, utan att det är så att de som jobbar kan göra ett avdrag. Jobbskatteavdraget.

Det finns en tro att regeringen har höjt skatten för pensionärer, detta är inte sant. De har sänkt skatten för pensionärer, men de har sänkt skatten för de som arbetar mera. Men vad spelar det för roll? Får pensionärer det sämre för att löntagare får det bättre? Nej, tvärt om. Pensionärer har allt att tjäna på att fler arbetar då det innebär att pensionerna ökar snabbare. Alliansregeringen har sänkt skatten för pensionärer i 2 steg redan och har lovat ett tredje om de vinner valet, totalt ca 11 miljarder kronor. Så även om löntagare betalar mindre skatt nu än 2006, så gör också pensionärer det. De har alltså fått det bättre med regeringens politik än vad de fick under sossarnas 12år vid makten då de inte sänkte skatten på pension en enda gång.

Så när oppositionen säger att lön och pension skall beskattas lika så låter de bra, men om man tittar på vad de har föreslagit hittills så vill de minska gapet mest genom att höja skatten för löntagare. Vem tjänar på detta? Pensionärer? Nej. Löntagare? Nej, absolut inte.

Skillnaden i beskattning kan även försvaras genom att vi i Sverige hade olika former av avdrag som var förknippade med inkomst av tjänst. Dessa är nu i stort sett borttagna, så då är det rimligt att löntagare får ett jobbavdrag så att de inte behöver skatta för pengarna som har gått åt till kostnader som är förknippade med arbetet.

Men betalar verkligen pensionärer mera i skatt? Läser i gårdagens DN att löntagare betalar en allmän löneavgift på arbetsgivarsidan som inte har med någon av socialförsäkringar att göra utan som går rätt in i statskassan. Alltså en skatt! Denna skatt betalar inte pensionärer. Alltså betalar löntagare en skatt på arbete som inte pensionärer betalar. Därför så inte gapet mellan skatt på lön och pension så stort som många vill få det att låta.

Ett annat argument så många lyfter fram i debatten är att pension är uppskjuten lön och inte bidrag och därför borde beskattas likadant som lön. Detta är dock en sanning med modifikation, dels för att när dagens pensionärer förvärvsarbetade så kunde de göra mycket mer generösa avdrag för inkomst av tjänst än vad dagens löntagare kan. Därför så är det rimligt att löntagarna idag får ett jobbavdrag. Dels också för att all pension inte är uppskjuten lön, privat pensionssparande och tjänstepension är det. Men inte den statliga inkomstpensionen, för där finns det både ett tak och ett golv för hur mycket man får. Så de som tjänar över ca 400 000 per år och då slår i taket betalar in till garantipensionärernas pension, jag säger inte att det är fel men det är ett bidrag.

Mer bloggat om skatt och pension av Annika Beijbom, Seved Monke, Hans Åberg, Niklas Frykman, Christer Sörliden, Mark Klamberg, Niklas Odelberg och Carina Boberg