En riktig rysare……

Staden låg öde och tom. Dimman hade letat sig in på varje gata och det dunkla gula skenet från gatlyktorna förstärkte intrycket. Plötsligt sprang en hund för bi en liten bit bort. Ingen ägare i närheten vad jag kunde se. Något enstaka fönster var upplyst men ingen människa rörde sig där inne. Umeå som alltid låter, var nu tyst förutom ljuden från min cykel. När jag väl kom till Berghem körde en bil förbi men ljuset gjorde att man endast kunde skymta en anonym svart siluett av föraren. Åter tysnad och stillhet. Vid backen upp mot SR och Mariehemscentrum kom en yngling skyndsamt småspringande förbi och dimman slöt sig snabbt virvlande bakom. Väl framme vid gården där jag bor, träffade jag min dotter med sitt sällskap utanför porten. Jag hade tagit mig hem från mitt arbetsrum på Pilgatan. Detta var igår kväll. 🙂