Raili Lepää rauhassa

Inte trodde jag att jag skulle bli så ledsen men tårarna säger något annat. Minns när hon tog min hand och påminde mig att andas. Vi hade precis varit med om en bilolycka men hon var så lugn. Vi var fyra kyrkopolitiker som skulle till Luleå på en föreläsningshelg. Hon var den ende som lyckades trösta mig. Tänker nu på hennes nära och kära, vem tröstar dem? Saknar redan hennes finska tjurskallighet och drivet trots motgångar.

Raili du lämnar ett tomrum efter dig oavsett vad man kunde tänkas tycka om dig!