Rätten till mitt liv

eller hur man sågar aspirerande stalkers vid fotknölarna….

Jag gjorde misstaget i förrgår att tro ett sms var från en kille jag snackade med i somras. Det visade sig tyvärr inte vara den trevliga Lyckselebon. Så denna historia började typ vid 11.33 19/12 nådens år 2013.

Är så trött på killar som tror bara för att de har sett bild på mig och eventuellt läst denna blogg, att jag skulle vara både de ena och det andra… Så därför vill jag klargöra lite!

Don’t mess with Sally!

Ja jag är singel men därmed inte automatiskt desperat och villig till alla med ett tydligt ”tänkande” manligt könsorgan (istället för att de ska använda det som är innanför pannbenet och bete sig som folk)!

Ja jag gillar att bära korsett men det innebär inte att det är porr eller för den delen att jag vill bli behandlad som om jag vore prostituerad!

Jag är smartare än vad du/ni tror!

Bara för att jag är självutlämnande i bloggen så vet du/ni inte allt om mig eller känner mig för den delen!

Så tro inte du/ni har rätten till mitt liv! Jag och bara jag har rätten till mitt liv!!

Men vad hände då efter 11.33? Jo jag bombarderades av en massa sms. Skrev till vederbörande att jag har inte tid, som om det hjälpte?! Näe fick iaf massa sms. 🙁 Vid typ midnatt var jag ganska så less! Ja och så här i efterhand vet jag att jag gjorde några fel med mina sms-svar. Är inte mer än människa i och med det inte heller perfekt eller felfri. Testade vederbörandes sanningshalt och försökte ta reda på vederbörandes avsikter med sina sms. Efter att jag hade efterlyst mer än en gång efter en bild på personen blev jag irriterad! Lurade honom att komma till jobbet för att kollegorna skulle kunna vittna om hur vederbörande såg ut om det skulle behövas. Sa face to face till personen inga mer sms, det här är inte okej och att jag ville se hur han såg ut. Med mitt klargörande lommade han iväg och mobilen har varit tyst.