Det ni inte ser….

Kan inte annat säga än att min söndag var bra! Sov länge och kaffet var färdigt när jag klev upp. Planen för dagen var att åka till apoteket och sedan på loppisen på Umåker. Fyndade lite vilket ni kan se på bilden nedan.

Efter loppisen bestämde vi oss för att vi var värda lite lugn söndagslyx med att smörja våra krås på lokal pub.

Det var väldigt gott men jag hade blivit gladare om Bishops meny hade en korrekt beskrivning av vad man faktiskt får på tallriken. Hade jag vetat att det skulle vara citron på längden, tvären och brädden hade jag beställt en annan rätt än laxen.

Som sagt med välsmorda krås for vi hem och matkoman slog ner oss som en bomb! Det var bara att ge med sig och gå och vila några timmar.

Vad är det ni inte ser då? Det kan väl tyckas att jag är driftig, social och inte har nämnvärda problem. Men ack ack ack! Det ni inte ser är min ständiga kamp varje morgon med kronisk värk, och innan vissa piller som jag måste ta för att leva, har börjat göra sitt för dagen. Det ni inte ser är hur min panikångest hindrar mig att ta mig utanför ytterdörren med egen kraft. Plågan av att veta att rent tekniskt finns egentligen inget hinder för mig att bege mig ut genom dörren, men mina neuropsykiatriska funktionshinder spökar och sätter där med stopp. Följden är att jag känner mig korkad för att jag inte klarar av en sådan enkel sak som borde vara så lätt. Medvetenheten gör att jag skäms och plågas ytterligare. Önskar så otroligt att jag var lyckligt ovetandes om allt detta.

Dessa problem blir allt tydligare nu när jag inte har en viss struktur i vardagen längre. Den struktur jag hade när jag arbetade på Returbutiken. Det abrupta avslutet har gett mig mardrömmar vilket leder till än mer bristfällig sömn. Därför sitter jag här nu mitt i natten och skriver detta blogginlägg. Hoppas iaf att ni andra sover gott.

/Den ofrivillige nattugglan