Jag, en gubbsjuk man?

Hade jag varit man skulle många ha ansett mig som gubbsjuk, men nu är det så att jag är en kvinna som gillar yngre män. Får titt som tätt goda råd om hur unga männen får vara som jag träffar. Det är allt för sällan som jag möts av samma bemötande som många män får när de dejtar yngre kvinnor. Blir så less på detta skeva fördömande, att jag som kvinna ska hålla mig inom en liten snäv godkänd ram, av samhället utsett som okej. Ramen för männen är garanterat inte lika snäv. Visst finns det undantag men de är få. Många kan säga att om jag träffar en tio år yngre man så är det okej, det kan till och med vara okej med en femton år yngre, men många börjar då skruva sig lite illa till mods. Är helt övertygad om att hade jag varit man hade de bara sagt att jag är gubbsjuk och sen struntat i det.

Min tanke är att när vuxna människor oavsett ålder, kön, osv träffas/dejtar, inte skall fördömas. Det är upp till de inblandade att avgöra om det är för något kortvarigt eller långvarigt. Tro nu inte bara för att jag skriver detta att alla unga män är i farozonen! Ja jag är fortfarande singel men inte desperat! Precis som för andra, vill och behöver jag en viss kemi, så enkelt är det. Så åter igen nej alla män är inte av intresse för mig! Ni behöver inte förstå mina val. Jag vill bara att ni ska respektera dem!