Att leva med autism.

Det är ett gissel att ha en lätt (?) form av autism och samtidigt en medvetenhet om det. För känslan jag har är att jag alltid känt mig ensam och utanför som en tyst åskådare till allt. Den delen är jag bra på tyvärr!

Jag kämpar dagligen mot panikångest och försöker efter bästa förmåga öppna upp mig så att folk kan kanske vilja bjuda in mig. Jag vill få känna hur det är att vara en del av något i det lilla perspektivet inte bara det stora världsliga. Vill så gärna ha en tillhörighet/samhörighet med något/någon.

Jag vill allt detta samtidigt som jag vill bli accepterad för den jag är med min adhd och asperger.