För ett ögonblick

Ja för ett ögonblick var vi jämlika kvinnan i familjen mitt emot min lägenhet och jag. Två kvinnor som av olika orsaker var hemma större delen av dagarna för att ta hand om familj. Vi delade på ett arbete som skulle göras, vi arbetade sida vid sida och hjälpte varandra när det behövdes. När vi sedan var färdiga delade vi även maten. Ett underbart möte för att vi vågade.

Det hela började egentligen flera år tidigare. De var de där utländska grannarna som var okej, som man hälsade och sa hej till när man möttes i trappan, men mer än så var det inte. Tills en dag jag upptäckte en annons på blocket och jag frågade min dåvarande partner om han kom ihåg vad grannarna hette? Jodå det visade sig vara deras annons om att hela bohaget skulle säljas. Frågorna i mitt huvud blev många. Vad var orsaken till detta?

Min familj var i behov av en del av möblerna så jag tog försiktigt kontakt med den andra kvinnan och vi började prata med varandra. Det visade sig att hennes man som vid det här laget redan begett sig iväg, hade fått arbete som läkare i långt bort i annat land. Nu var hon kvar och försökte sälja möblerna men ingen tog kontakt. Både hon och jag antog att det var pga av deras pakistanska namn. Jag tog då beslutet att om hon gick ner lite i pris kunde jag köpa hela bohaget istället för bara några delar. Min familj hade plats i våran lägenhet för bohaget om man tänkte till lite extra på var en ställde allt.

Dagarna gick och jag såg hur hon försökte fixa det mesta, hur hon kämpade och slet. Då frågade jag om hon ville ha hjälp om jag kunde få hjälpa henne? Hon var fort farande tveksam men jag verkade ju snäll trots min ”läskiga” stil (blandning mellan trashig rocker och svart gothare). Efter en liten stunds fundering svarade hon ja. Hon bjöd in mig i lägenheten och berättade vad hon hade gjort men att hon inte visste vad hyresvärden kräver så det inte blir något bakslag och betalning för städning. Vi satte oss då ner och jag började berätta att så här brukar det fungera och det här är det vanligaste man ska tänka på. Det hon inte visste var att jag är utbildad lokalvårdare och gjort en hel del olika typer av utstädningar.

Så vi började systematiskt arbeta med rum efter rum. Det var att ta bort kilometervis med kabel som pojkarna dragit. putsa fönster inte bara insida/utsida utan även emellan, torka lister, dammsuga bakom element osv. Men vi gjorde det sida vid sida, denna rockersklädda kristna kvinna och denna traditionellt klädda pakistanska muslimska kvinna. Vi pratade om män och barn. Skrattade gott åt det vi kände igen i varandras uppfattning, erfarenhet och leverne.

Våran nyfunna vänskap fick ett ögonblick och det är jag tacksam för. Hoppas att hon har det bra där hon nu är.